Ekologisk vardag i sikte.
Man ska vara så glad att man är frisk och har friska barn. Tänker jag, men så kommer jag på att varken jag eller båda mina barn är 100% friska. Men inte heller sjuka på ett sätt som förändrar idag eller i morgon. Jag skulle kunna kämpa mig sönder och samman för att få vara en fortsatt frisk familj och jag kan inte förstå hur man skulle kunna överleva den oro det måste innebära att få ett svårt sjukt barn.
Jag har oroat mig för sjukdomar i hela mitt liv, och kommer troligen inte att sluta även om jag ser mer logiskt på det nu. Jag har hittat ett sätt som får mig att känna att jag gör något åt det. Hela tiden pågår en process i mitt hem och i min vardag. Mindre gifter, mindre kemikalier. Mindre yta. Mer ekologisk. EKOLOGISKT. Borde det ens vara ett ord egentligen? Det är väl en självklarhet? I affärerna borde det inte stå en informations skylt om det är en ekologisk vara, det borde stå "besprutad" på de "vanliga" varorna.
Jag älskar att köpa nytt och konsumera. Men jag fashineras av dem som köper allt begagnat, återvinner och
är kreativa nog att fixa saker själva. Så kommer min framtid se ut.
Jag funderar väldigt mycket på detta nu. Det känns som att jag kommer behöva välja en sida. Därför är det en process. Men jag vet precis vart jag och mitt samvete vill så det kommer kännas bra tillslut. En vacker dag är hela mitt liv en enda stor återvinning.
Rabarberpaj med marängtäcke.
Här kommer receptet på världens godaste och enklaste paj!
Smuldeg:
-125g smör
-1 3/4 dl havregryn
-1 1/2 dl vetemjöl
-0.5 dl socker
Fyllning:
-4-5 rabarberstänger
-1 dl socker
-1 msk potatismjöl
Marängtäcke:
-2 st äggvitor
-2 dl socker
-3 droppar ättika ( eller citronsaft)
Vaniljsås:
-4 äggulor
-4 msk florsocker
-1 msk äkta vaniljsocker
-4 dl grädde
Gör såhär:
Smält smöret i en kastrull. Blanda i de torra ingredienserna. Skiva rabarberna i små skivor och blanda dem sedan med sockret och potatismjölet. Lägg rabarberblandningen i en ungssäker form. Smula över smuldegen. Ställ in i mitten av ugnen i 225 grader i 15 minuter. När du tar ut pajen sänker du ugnen till 200 grader.
Under tiden pajen är i ungen vispar du marängen. Vispa äggvitorna till fast skum med hälften av sockret och ättikan. Häll därefter i resten av sockret. Låt pajen svalna ngt innan du brer över marängen. In i ugnen igen 15 minuter.
Den hemmagjorda vaniljsåsen är himelskt god och härligt fluffig! Du separerar äggulorna till den skål du ska servera i. Blanda i florsockret och vaniljsockret. Vispa.
I en annan skål vispar du grädden. Den ska vispas ganska hårt. Blanda sedan i grädden i ägguleblandningen och vispa tills det har blandat ihop sig helt. Ställ den gärna i kylen en stund! Så mycket godare än de där mystiska pulversåserna!
Min helg!
Godförmiddag!
Idag har jag både fått dricka mitt morgonkaffe och läsa "vi föräldrar" ifred! Inte illa!
I helgen var jag och Ebba i Göteborg och hälsade på Malin. Hon hade 25-års middag, men den gick lite i sorgens tecken pga avslutat förhållande dagen innan. Killar alltså. Ibland är dem allt avskum! Så jag och frugan har försökt stötta efter bästa förmåga. Det är så himla skönt med oss tre. Vi är ganska olika allihop egentligen, framförallt lever vi väldigt olika liv, men vi har otroligt roligt. Det allra roligaste i helgen måste vart i Fredags natt när vi satt och analyserade som bäst, så otroligt trötta, men alltså man kan inte prioritera sömn när en av oss har så stor sorg!
I vilket fall så upplyste jag mina vänner om att jag minsann köpt hårspray! Det var liksom en väldigt stor grej för mig då hårspray inte är det mest miljövänliga eller bästa att använda när man har barn hemma. Konversationen löd som följer:
-Alltså jag har köpt hårspray för att jag måste ha det till luggen!
Johanna (sarkastiskt):
- Jasså!? Är den tillverkad av kåda då eller?
HAHA! Alltså jag höll på att smälla av. Kommer inte ihåg när jag skrattade så mycket sist!
Resten av helgen har jag spenderat hemma hos mamma och pappa med barnen och såklart mormor. Jag bakade en rabarberpaj som blev så otroligt gudomlig att iprincip hela byn samlades hos oss och prisade min goda paj! Jag måste erkänna att den verkligen var god! Ett recept kommer senare!
Hemlagad gröt
Nu har Ebba testat ganska många olika saker. Potatis, morot, ärtor, broccoli, avocado, dillsås (hon såg så sugen ut när jag åt det), havrekligröt, päron och banan.
Päron fick hon utan att det var utblandat i något annat och det tyckte hon väldigt mycket om!=)
Jag har ju redan skrivit att det inte blir någon pulvergröt för Ebba utan vi kommer köra på havrekligröt och ikväll var första gången som jag gjorde en portion till kvällsmat. Jag blandade i mosad banan och Ebba älskade det verkligen! Hon sitter numera och är arg när jag äter utan att hon får smaka så hon är verkligen redo att snart byta ut ett amningmål till mat och jag kommer börja med att byta ut kvällsmålet till Gröt. Det är verkligen ett tips att göra havrekli gröt istället för pulver! Precis lika smidigt att blanda vatten och havrekli och låta det koka upp långsamt som att blanda pulvergröt! Mycket billigare också och både mjölk och glutenfritt. OCH rikt på järn!
För en bebisportion blandade jag:
1.5 dl vatten
0.5 dl havrekli
Koka upp långsamt och blir det för stabbigt så ta i mer vatten. Konsistensen ska vara rätt så lös. Jag blandade som sagt i en liten bit mosad banan, men man kan ju rika gärna riva i äpple eller päron eller vad man nu har för frukt hemma. Det är ju bara bra, lite C-vitamin i gröten gör att järnet tas upp lättare och det blir ju godare=)
Det blir verkligen så kladdigt när man lär sig äta! Jag skaffade en haklapp med armar så blir det lite
lättare att tvätta av henne sen!=)
Nu gick det tydligen inte ladda upp fler bilder för tillfället, men jag ska visa vilken havrekli jag använder också tänkte jag.
Beställt vagn!
Nu så! Blir jag inte nöjd nu så blir jag det aldrig! Jag har testat vagnar på både Babyproffsen och beginners och dom hade nästan samma priser, fast de var mer tillmötesgående på beginners så jag beställde av dem! Jag har letat som en tok på blocket efter en crescent comfort men inte hittat en enda. Därför köpte jag en ny, utan liggdel. Jag har läst varenda ord som går att läsa om vagnen på internet känns det som och det är nästan bara positiva saker. Ingen som uttalat sig på nätet verkar vart missnöjd. Såklart med någon detalj hit och dit, men inte över lag.
Jag har testkört vagnen med Ebba i och testat alla funktioner som tänkas kan. Och jag har slutligen beställt en i beige som inte fanns på lager för att bli 100% nöjd och inte vilja byta vagn igen. För jag blir galen. Jag gillar smidiga vagnar med snurrhjul fram, men har hela tiden ångest över att det skumpar så för barnet i vagnen. Så nu har jag helt enkelt köpt en rejäl vagn med fyra lika stora hjul och riktigt bra gung i. När jag tänker på hur det kändes att köra vagnen så blir jag typ lugn i själen, typ som att jag alltid velat ha en sån vagn, men föll för de smidiga hela tiden ändå. Men vi får väl se. finns nog ingen som bryr sig så mycket om hur det ska kännas att köra vagn som jag gör! :)
jag får uttala mig om hur det känns igen sen när jag haft den några veckor! Såhär ser den ut:
Crescent comfort.
Liseberg, igen!
Denna helgen har vart en riktig drömhelg för Gabriel! I Lördags när jag var iväg på loppis så var han med Fredrik, morfar och Carl på flygshow. Dom hade sett ambulanshelikopter på jättenära håll, massor med flygplan, lastbilar, motorcyklar och flygshower. Han var jätteglad när han kom hem, full med nya intryck! Pekade i luften och berättade om flygplan i himlen osv!
Igår var vi på Liseberg igen med Fredriks mamma med familj och Fredriks alla syskon med familjer! Många var vi och vi hade roligt! Vädret var väl kanske inte på sin bästa sida, men det var ju korta köer iaf! Det är inte så roligt för barnen att stå i kö långa stunder, men Gabriel var bättre på att vänta denna gången!
Vi åt på en restaurang där som blev favorit förra året, fish & chips var väl de alternativet som gick bäst hem, men nyttig som jag vill vara tog jag en räklåda istället, vilket jag ångrade djupt när jag fick maten, det var ju oskalade räkor på! USH! Jag snyltade på Fredrik och Gabriels mat istället. Fredrik kunde skala räkor så han skalade hälften åt mig som jag åt, men jag blir så äcklad av hela räkor. Det är väl lyxigt och frächt, men nej, det går inte hem hos mig!
Tog faktiskt bara denna bilden! Det var inte så lockande att fota när det var kallt, blött och jag hade massor med annat att koncentrera mig på!
På eftermiddagen var vi mest i kaninlandet och åkte massor! Ingen kö alls och barnen fick åka hela tiden! Behöver jag säga att Gabriel var trött sen!? Vi smällde i oss lite pannkakor som vi hade med oss och sen åkte vi hem vid 20. Jag HATAR att köra bil på motorväg. Särskilt den vägen mot göteborg. Jag känner mig alltid jagad när jag kör på motorväg. Det spelas upp bilder i huvudet på mig om hur det skulle se ut om vi krockade i den farten, vad som skulle hända med barnen, om vi skulle överleva osv. Sånt som man inte ska tänka på när man kör. Jag tycker mycket bättre om att köra i stan, krockar man så går väl oftast bara bilen sönder för det är långsamma hastigheter. Att det var kolsvart ute och regnade gjorde inte saken bättre. Det blir inga långa bilresor till andra länder för mig! Aldrig i livet!
Nu kaffe, sen lägga bebis, göra mat och åka till Babyproffsen!
Vagnproblem!
Godmorgon. Här fick man snällt stiga upp 06:00 i morses. Som de flest andra morgonar. Härligt!
Jag har funderat massvis på min vagn det senaste. Ja, jag är fullt medveten om att jag velar en massa med mina vagnar. Jag blir aldrig riktigt nöjd, eller så som i detta fallet. jag VAR helt nöjd sålänge jag hade en sittdel och en liggdel på vagnen. För er som inte vet så har jag en Babyjogger city select. Svindyr och dyra tillbehör. Men en otroligt bra vagn. Lätt och smidig att vika ihop och lägga i bilen om man är lite svag som mig, tar inte mycket plats, lika smal som en enkel vagn och har man bara ett barn med sig så är det bara att ta bort den ena sitsen så har man lätt som en plätt en singelvagn.
Som sagt så var jag så nöjd man bara kan bli när Ebba låg i liggdelen för då kunde hon ligga längst fram, alltså längst bort från mig och jag såg henne jättebra, Gabriel satt i sittdelen vänd ifrån mig. Nu mera sitter Ebba i sittdel och kan inte sitta vänd emot mig, längst fram med Gabriel vänd mot sig så de ser varandra för då mosar Gabriel Ebbas fötter som hamnar under hans fötter, plus att jag kan inte fälla Ebba i fullt liggläge för det tar emot i Gabriels sits. Problemet skulle vara löst om jag bara vände Gabriel emot mig, men då ser jag inte Ebba och det går jag inte med på. Alternativet då är att Gabriel sitter längst fram, alltså på de mindre hjulen och Ebba närmast mig, men då blir det rätt tungstyrt med nästan 16 kg på de mindre hjulen. Det är alltså mycket lättare att köra vagnen om Gabriel sitter närmast mig, vänd ifrån mig.
Det är ju en vinter på intågande också och tråkigt nog pratade jag med en tjej igår som också har en Babyjogger city select och hon berättade att vagnen är näst intill omöjlig att köra med två barn i om det blir mycket snö, eller is. Precis vad jag tänkt de senaste veckorna.
En sista tanke om detta vagnproblem är att jag har uppmärksammat att de flesta barn i Gabriels ålder som har fått syskon inte åker vagn längre, antagligen för att deras föräldrar tycker det är onödigt att köpa en dubbelvagn. Dom åker alltså ståbräda istället och Gabriel som redan går väldigt långa sträckor för att bara vara snart 3 borde ju klara det utan problem.
Jag ska allstå införskaffa mig en singelvagn med ståbräda inför vintern. Men jag ska inte sälja min syskonvagn OM det nu skulle vara så att jag behöver den under vintern. Går det bra med ståbrädan så säljer jag syskonvagnen till våren. Jag ska åka till Babyproffsen på Måndag och prova varenda vagn med ståbräda till och barnen i och se vad som känns bäst. Jag har en stor förkärlek till Emmaljunga så jag antar att det blir en sån, men man vet aldrig, jag ska ge brio, teutonia och cresent en chans också!
En liten sneakpeak på min vagn. Hade ingen på hela vagnen=)
Kaffepaus
Godmorgon, Eller förmiddag har det väl hunnit bli. Jag satt här i godan ro och tänkte blogga, hade laddat upp med kaffe och goda knäckebröd till mellanmål. Gabriel är på dagis och friden var påtaglig. Tills Ebba vaknade mitt i kaffepausen. Typiskt. Ingen rast och ingen ro för mig. Tur hon är sötaste tjejen i världen i mina ögon. Det är tidiga mornar och sena kvällar på den lilla damen här just nu. Att inte få sova så mycket på nätterna är inte längre något stort problem för mig, man överlever dagarna ändå och kroppen har vant sig vid och kan lätt klara av ca 4 timmars sömn, men att inte få en lugn stund på dagen då man bara kan sitta med sin djupt efterlängtade kaffe kommer jag nog aldrig vänja mig vid.
Igår var min mormor här och hjälpte mig att baka bullar. Alla borde ha en mormor som kommer och hjälper till när man är hemma med två barn! Hon vattnar mina blommor, torkar lite här och lite där, leker med barnen, passar barnen när jag går ner till tvättstugan.. Helt ovärdeligt! Jättemysigt att inte behöva vara själv om dagarna jämt och dra hela lasset själv! Ibland måste jag tänka framåt och tänka på när jag är 30 och barnen klarar det mesta själva! Då ska jag bannemig dricka kaffe i lugn och ro utan att någon liten bebis vaknar mitt i kaffepausen!=)
Idag ska jag göra något så spännande som att handla. Jippi.
Lite bullar, Lätt det godaste kaffeddoppet!=)
Degen på jäsning i min fiiina skål från IB Laursen. Mer sånt önskar jag mig i födelsedagspresent för den
som går i sådana tankar=)
Broccolismakis. Mindre uppskattat=)
Smakportioner
Det går lite väl fort det där magiska första året! Nu är det ju visserligen bara tal om halvåret här än så länge, men ändå! Alldeles nyss kändes det som att Ebba bara var en liten liten nykläckt pluttebebis och nu är hon faktiskt strax sex månader och det är dax för annat än bröstmjölk!
Om man ser till att man faktiskt kan börja med smakprover från fyra månader så har jag dragit ut en aning på det, men varför ha så bråttom? Ebbas och faktiskt också Gabriels BVC-sköterska har absolut inte sett det som något negativt att jag väntat, snarare tvärtom! Hon stressar oss inte alls. Det är skönt. Det är ju så smidigt för mig att amma! Mjölken räcker och blir över, Ebba växer precis som hon ska, maten är alltid med, inget krångel!
Nu har Ebba börjat visa lite intresse när vi äter. Hon har suttit med vid matbordet ett ganska bra tag nu och det senaste har vi sett att hon tittar väldigt intresserat på oss när vi stoppar mat i munnen! Hon ser väldigt fascinerad ut! Hittills har hon smakat på avacado, kokt morot och kokt potatis med en skvätt bröstmjölk. En gång har Fredrik gett henne lite bananpure om det blivit över från en såndär klämtub. Potatis var klart sämst! Men avocadon tyckte hon om verkade det som! Den kom ut igen för tekniken är inte den bästa än, men hon ville ha in det i munnen igen och igen!
Näst på tur står broccoli, palsternacka och efter det lite frukt. Frukten kommer väl antagligen inte bli några problem, det är ju sött och gott!
Jag tänkte på det här med pulvergröt idag. Det har ju vart mycket snack om det i omgångar. Tungmetaller och tillsatser och annat skrämmande. Men jag tycker egentligen det är lite konstigt att behöva ge små barn gröt på pulver!? Vanlig gröt är ju hälften så dyrt och precis lika smidigt, jag kokar ändå gröt på havekli varje morgon. Jag googlade tidigare idag och läste endel smarta grejer! Till exempel:
Pulvergröten är ju berikad med exakt alla vitaminer och mineraler och järn som bebisar behöver, främst järn är det de flesta oroar sig över, men eftersom gröten främst består av skummjölk, som är första ingrediensen så är det inte så konstigt att det behöver tillsättas mer järn eftersom kalciumet gör det svårare för kroppen att ta upp järnet.
Om man då gör egen gröt på tex havrekli så finns de allra flesta vitaminer och mineraler där redan naturligt, även järn, men inte i så stora mängder, men kroppen kan ju lättare ta upp det eftersom gröten är gjord på vatten. Har man även en C-vitaminrik frukt till gröten så kommer det inte vara någon fara med järnet, men tycker man ändå det känns så, så kan man blanda i lite hirshflingor som är väldigt rikt på järn. Problemet löst.
Som ni förstår blir det ingen pulvergröt till Ebba. Jag har bestämt mig för att fixa mesta maten själv denna gången för Ebba har än så länge inga allergier. Gabriel kunde inte äta mjölk från fyra månder till lite över året så det kändes hopplöst att göra någon egen mat. Självklart kommer jag ta med mig burkmat om vi ska någonstans, det är ju smidigaste lösningen, men det känns bäst för mig att göra maten själv så jag vet vad hon får i sig.
Nu när jag inte känt mig pressad att börja ge henna smakportioner och kommit fram till att jag ska fixa så mycket egen mat som möjligt så känns det roligt att börja! Hittade en bra sida idag, barnmatsburken.se. Mycket bra recept på hemmagjorda maträtter för de små! Pepp Pepp!
Ebba smakade på potatis idag...
Det föll henne inte riktigt i smaken, eller kanske konsistensen? =)
Loppis!
Alltså alla dessa älskade barnkläder man samlar på sig! Det är lite korkat egentligen! Mina barn har så mycket kläder så vi drunknar i dem känns det som. Nya, ärvda, köpta begagnat, lånat.. Ändå vill man bara köpa mer och mer för det går inte motstå alla fina små bodys och byxor, dregglisar och mössor!
När kläderna är urväxta sen vill man spara nästan alltihopa för det finns ju fina minnen i kläderna. Eller favortier som man använt om och om igen! Favoriterna ska sparas. Kanske till framtida barn, någon näras framtida barn som kanske vill låna, eller bara för nostalgins skull. Allt det andra måste säljas och det är lite svårt! ALLA köper massvis med kläder till sina barn, alldeles för mycket så det hinner knappt användas!
Jag har fixat bord på en Loppis tills nästa Lördag, något jag tänkt göra länge nu, men aldrig hittat en loppis som passar mig, eller så har jag inte hunnit få ett bord. Men nu så är det min tur och jag ska sälja ala dessa älskade kläder och hoppas jag får litegrann i alla fall! Beroende lite på så blir det nog 10 kr för body, 10 kr för byxor, kanske 20 kr för jackor och 30 kr för bebisoveraller. Loppisen kommer vara i Miljöpartiets lokaler i Borås den 31/8 och det kommer inte bara finnas barnprylar utan allt möjligt som folk vill bli av med.
Man kan ju hoppas att jag blir av med några kilo kläder i alla fal! (så man kan, men inte borde göra plats för lite nytt) =)
Vardagen börjar idag.
Idag har vardagen rullat igång på riktigt för oss. Gabriel har börjat på dagis igen och han såg fram emot det väldigt mycket! Ursäkta - förskolan menade jag ju såklart. Det är tydligen viktigt att säga förskola nu för tiden. Den debatten orkar jag inte hetsa upp mig över.
Dessa dagistimmar innebär 15 timmar/veckan lugn, sinnesro, sömn och umgänge för mig och Ebba. Inga missuppfattningar tack! Det är klart vi gillar att ha våran buse hemma, men det är en så bra lösning det där med 15 timmar på förskolan tycker jag! Särskilt erftersom han trivs så bra och just våran förskola är en riktigt bra sådan! Gabriel har pratat om sina kompisar sen i förrgår då jag sa till honom att förskolan börjar snart.
Jag gick raka vägen hem och stupade i säng. Barnen sover INTE på nätterna nu för tiden. Det har blivit någon slags trend. Ebba ammar 456 ggr i timman, gråter, gråter jättemycket och när hon väl kommit till ro så är det Gabriels tur att bli orolig och antingen drömma mardrömmar, komma upp till oss en stund, ligga på mitt hår, sparka Fredrik i ryggen osv. 1.5 timmes sömn tillsammans med Ebba nu på morgonen var perfekt!
Nu- Kaffe.
Gunga på lekplatsen är kul! "Gunga till himlen mamma" Säger Gabriel=)
Falkenberg weekend!
Ännu en härlig resa att spara i mitt hjärta är förbi! Helgen spenderade jag i Falkenberg, skreastrands camping i en liten söt stuga. Jag, Johanna och Malin och såklart Ebba styrde bilen mot kusten för att spendera lite kvalitetstid med varandra! Vi funderade först på att utmana ödet och tälta, men tur var det väl att vi ändå bokade en stuga, vädret var inte sådär superbra och vårt tålamod till att slå upp ett tält när ingen av oss tidigare gjort det kändes inte så himla bra! Jag gillar att tälta men har bara campat med mina föräldrar tidigare och dom kan iprincip slå upp ett tält i sömnen.
När vi installerat oss i stugan var vi hungriga som vargar och var tvungna att uppsöka närmsta öppna matställe, vilket var en pizzeria. Ingen av oss var väl direkt sugna på en sleten pizza men hade inget större val. Men pizzan var godare än väntat!
På Lördagen hade vi planer på att besöka Falkenberg centrum och se vad det hade att erbjuda. Solen sken från en lagom blå himmel och vi var vid gott mod! Vi stajlade oss i dushrummet och hetsade varandra lite lätt. Den ena gjorde sig vackrare än den andra vilket resulterade i att vi hittade tillbaka till vårt bortglömda sminkintresse och jag, som har den största erfarenheten av sminkeriet sminkade té mina tanter framåt eftermiddagen då vi skulle ut på restaurang på kvällen. Det var en bra uppvärming för mina tanter som ska börja skolan nu till hösten båda två och behöver piffas upp lite granna! En sleten tvåbarnsmamma blir även hon piggare med lite makeup mitt i vardagen!
Vi hade en väldigt trevlig lördag som ni förstår, med fönstershopping i centrum, Johannas lattepremiär, trevlig lunch/fika och härligt väder! Vi tog såklart en liten tur ner till stranden även om det inte var högsommarvärme direkt bara för att se hur den såg ut. Fint var det och vi önskade att vi hade kunnat ligga där och gassa oss i solen och svalka oss i havet.
Senare på kvällen gick vi på restaurang vilket var trevligt. Som vanligt hade vi väldigt svårt att komma överens om vart vi ska äta men tillslut så löste det sig bra! Problemet är oftast att Johanna inte vill lägga mycket pengar på mat medans Malin ofast vill besöka en fancy restaurang och jag gärna betalar en större summa för bra mat för att jag älskar mat! Det blev i vilket fall Harrys för att man vet vad man får, det var lagom pris och det fanns hamburgare (viktigt för Johanna och Malin).
På Söndagen var det nästan bara att stiga upp och göra frukost, städa och checka ut för under resans gång hade vi planerat att göra ett spontant stopp vid Ullared. Lite mot min vilja först, men jag blev övertalad och lyckades hålla god min och faktiskt ett gott humör! Jag känner en viss skräck när jag ska till Ulladed, det blir alltid mer än man tänkt sig och man får alltid ångest, men jag erkänner att det finns mycket bra att shoppa där! Vilket jag inte heller gillar att jag faktiskt tycker. Struntsamma, shoppade gjorde vi och sura var vi när vi skulle till bilen och regnet öste ner över oss och våra nya grejer. Fullt blev det i bilen och bråttom fick vi. Men det löste sig och vi slutade våran resa där den började på resecentrum i Borås.
Tänkte bjuda på några bilder från helgen:
Vi stannade och fikade lite på vägen ner.
Våran mysiga lilla stuga som luktade ridläger.
Vi levde lite primitivt på frukosten, kokade gröt och ägg på en liten liten spis, men det var mysigt och
gott att få göra egen frukost!
Ebba/Ebbot
Jag dokumenterar att Johanna dokumenterar sin lattepremiär! Hon är en ganska nybliven kaffedrickare
men har lärt sig den hårda vägen att dricka svart. Latte föll henne inte i smaken tyvärr!
Malin underhöll Ebba medans vi drack kaffe. Mallin har inte börjat gilla kaffe än men erkänner att hon
tar ett litet smakprov från sin pojkvän då och då!
Tre heta tanter med otroligt stort fokus för att få en bra bild. I min kamera blev det inte så bra.
Ebba vid havet för första gången!
Malin på Ullared! Shoppingbegäret glöder i ögonen!
Jag fick fotografera mig själv för att ha något bildbevis på att även jag tog mig in i det
stora varahuset.
Frugan med sin heta keps och kaffekoppen i hösta hugg!
Och så Ebba med sin trogna giraff. Vad hade hon gjort utan den!?
Nästa gång vi ses är den 6:e september på Malins 25 års firande. Det ska bli så himla roligt!
Lisebergsucce!
Igår stod Liseberg på agendan och som väntat blev det succé! Vi åkte dit tillsammans med min familj och min mormor. Carl hade aldrig vart där förut så det var lite extra spännande för honom tror jag! Men vet ju själv känslan från när man var liten och skulle åka till Liseberg! Man längtade i veckor! Gabriel var där i september förra året, alltså hade han inte fyllt 2 än och förstod inte direkt vitsen kanske. Han hade ett såkallat "stoneface" i de små attraktionerna han fick åka. Ingen direkt förtjusning. Men oj vilken skillnad till detta året! Här snackar vi liten snart 3 åring i extas!
Vi köpte ett "lilla åkpasset" till honom så han fick åka fritt i alla barnattraktioner. Här startar han dagen
lugnt med kaninresan tillsammans med mormor, morfar och Carl!
Vi gick vidare genom parken och kikade lite på flumride som Carl ville åka. Gabriel fick åka med i vuxet sällskap, men var tvungen att betala 3 åkkuponger för lilla åkpasset gäller bara i barnattraktionerna. 3 åkkuponger senare så svischade han ner för flumrides branta backar utan minsta tecken på rädsla! Jag som stod där vid backen och var jättenervös! Helt i onödan! Nästa lisebergsbesök får han ett vanligt åkpass!
Ebba satt mest i vagnen och övervakade galenskapet! Hon och hennes giraff som hon tuggar som en
galning på! Kliar nog en aning i tandköttet!:)
Jag åkte faktiskt rabalder två gånger! Det är alltså den som hette nyckelpigan innan och jag tycker absolut att den är tillräckligt! Jag var nervös så jag hade hjärtklappning när vi klev i tåget och spände fast oss. Kanske mest för att det var Gabriels första "snabba" åk, jag förklarade för honom massor med gånger i kön att "det går jättejättefort och kittlas i magen"! Helt i onödan för han hade nog gärna velat att det skulle gått fortare och vara mer nedförsbackar! Men jag får väl erkänna att lite hjärtklappning var pga den egna nervositeten också!
Pappas berättelser om att jag tjatade hål i huvudet på honom när jag var 6 år om att få åka "loopen" som fanns då, en berg och dal bana som gick upp och ner och andra hemskheter kändes lite avlägset! Men loopen åkte jag när jag knappt var lång nog att få åka med och jag ville dessutom göra det flera gånger om.
Man blir räddare och räddare med åldern tror jag. Måste tillägga att jag ju är otroligt ung! 24 år, vad är det för en ålder lixom!;)
Lite mer bildbevis:
Spontan tripp!
Hej å hå! Denna veckan hade vi bestämtmed min familj att hitta på något innan min mammas semester tar slut. Från början var det meningen att vi skulle åka på en sån där gammal tågbana med ånglok, Anten-Gräfsnäs tror jag den gick mellan, Men dom hade slutat att ha öppet på vardagarna nu så det blir Liseberg istället! Lite spontant! Vi ska dit den 1:a september också med Fredriks familj, men jag tror nog inte Gabriel har ngt emot att åka dit två gånger! Tvärtom!
Men jag funderar på om det kanske behövs hörselskydd till Ebba? Det är ju ganska hög ljudnivå där. Ebba har ju definitivt inget emot höga ljud, men en hel dag kanske blir jobbigt för de små öronen? Jag tar nog med ett par hörselskydd och testar om hon tycker om det, iaf ibland:)
Idag ska Sandra komma hit en sväng och umgås! besök i detta hem hör inte till vanligheterna för tillfället så det ska bli roligt! men först ska jag kånka ner barnen till baksidan av huset och städa bilen inför helgen, kan ju inte åka runt i en skitig bil i helgen! Jag ska ladda bilen med trevlig musik som vi brukade lyssna på förr i tiden så vi får en riktig nostalgitripp! Sen ska jag åka och slänga sopor, en sväng till affären å så hem å träffa Sandra!
Men jag ska börja med att byta en bajsblöja känner jag visst nu. Usha blä!
Å regnet det bara öser ner..
Regnet öser ner ute, har gjort i flera dagar! Inga problem för Gabriel, han älskar regn! Men mamman här har inte kostat på sig ordentliga regnkläder vilket resulterar i att jag blir rätt blöt! Men ut måste vi, annars klättrar min lille buse på väggarna. Bokstavligt talat.
Tur vi har våran kära gammelmormor som gärna följer med ut på stojiga promenader!
På fredag ska jag och mitt lilla "gäng" ut på äventyr! En liten weekend i Falkenberg ska vi på och det ska bli så roligt! Gabriel ska vara hemma med Fredrik och Ebba ska såklart följa med, hon är ju den nya medlemmen i vårt lilla gäng, och jag är ju hennes matfabrik. Vi ska bo i en förhoppningsvis mysig stuga på skreastrand och jag vore så tacksam om regnet kunde sluta ösa ner! Annars får vi väl slå läger inne i stugan hela helgen!
Jag ska pimpa bloggen tänkte jag. Ska leta runt lite på nätet och se om jag hittar någon som är bra på att styla bloggar. Det jobbet kan jag definitivt inte utföra själv!
Proceduren innan man kommer utanför dörren!
Att ta sig ut med två barn är verkligen inget som går snabbt och smidigt men om det ändå gör det någongång så är det nog ett mirakel! För mig brukar det se ut såhär:
Först å främst måste baren vara mätta i magarna, jag måste packa väskan och kontrollera att det finns ombyte till Ebba, handduk, vatten, frukt, blöjor till båda barnen, våtservetter, druvsocker osv. Jag måste ha kontrollerat blodsockret och gärna hinna kolla mig i spegeln (vilket brukar bli det som får prioriteras bort om tidsbristen är ett faktum). Packa med kläder efter väder och gärna ha med lite bilar eller annan underhållning till Gabriel eftersom han lätt blir uttråkad och är väldigt bra på att tryta på mammas tålamod om han får för sig att inte längre vill åka vagn.
Så, precis innan man ska gå och en massa prylar snurrar runt i huvudet och man frågar sig om och om igen om man har fått med allt så är det något av barnen som bajsat i sin nybytta blöja och det är bara att släppa allt å byta, igen!
Ett hus med stor inhägnad trädgård tack! =D
Godnatt!
Förlossningsberättelsen med Ebba!
Jag vill gärna dela med mig av min förlossningsberättelse, därför skriver jag ned den här. Bloggen är ju inte särskilt aktiv men vem vet, ibland kanske det dyker upp ett inlägg. Kändes som rätt ställe att skriva den på i alla fall. Jag delar tyvärr inte med mig av några bilder från förlossningen denna gången. Vi hann knappt ta några och de som finns är när jag ser otroligt plågad ut och när Ebba precis kommit ut. Ni kan nog tänka er hur båda alternativen ser ut=)
Jag själv älskar att läsa om andras berättelser och jag vet att det är endel som är nyfikna på att höra om min, så varsegod!
När Ebba kom till jorden..
Måndagen 4:e Mars.
Jag anade ingenting, men kroppen förberedde sig för förlossning i smyg. Jag tänkte mycket på förlossningen den dagen, tänkte att den nog inte kommer starta spontant, hade inga tecken på förvärkar, mådde bättre än de flesta andra höggravida, kände mig pigg! Jag tänkte att det blir nog igångsättning den 21:a Mars som jag redan fått tid till.
På morgonen var jag på veckans första CTG-kurva. Den såg fin ut, inte en enda sammandragning och förlossningen kändes långt bort.
Jag åkte hem, lagade mat, hämtade Gabriel på dagis, storstädade Gabriels rum, vi gick en promenad och slängde sopor och jag hoppade över min tupplur på dagen som jag brukade ta. Jag hade sovit lite dåligt i två nätter för jag kände mig för pigg för att sova på kvällarna.
På kvällen satt jag uppe med Fredrik och kollade på fotboll, jag var kanske inte så intresserad, spelade mest candy crush och tänkte på förlossningen. Kände mig jättenervös. Det kunde ju ändå starta precis när som helst.
Kände mig inte så taggad för det. Jag är ju inte precis den som längtar till förlossningen. Mest bävar inför den.
Klockan 23 gick vi och la oss och ca 23:03 kände jag att allt inte var som vanligt. Kände mig lite sjuk? Småfrusen? Och vipps så blev det blött i trosorna! Säger till Fredrik som är uppe på en sekund och hjälper mig till toan där jag sitter och skakar en stund. Visste ju så väl att jag kommer skaka som ett asplöv om det väl startar så jag laddade med varm morgonrock. Hackade tänder som en tok ändå. Livrädd.
Visste inte om det var vattnet som gick eller slempropp som lossnat.
Jag ringde mamma och pappa som tyckte jag skulle ringa till förlossningen. Det gjorde jag. Pratade med en trevlig barnmorska som trodde det var slemproppen och tyckte jag skulle vänta å se om värkarna skulle komma igång. Skulle ringa tillbaka om två timmar om värkarna hade startat.
Jag satte mig i soffan inbäddad med en vetekudde. Försökte slappna av. Kände "NEJ jag vill inte föda än, hoppas det är falsklarm", samtidigt som jag såg en chans att få det överstökat och slippa vara nervös i femton dagar till..
En molande mensvärkskänsla började kännas men kom oregelbundet. Trodde det var förvärkar. Allt kändes så svårt att veta när man aldrig varit med om att förlossningen startat spontant innan.
Vid 02:30 kände jag knappt något längre och var nästan säker på att slemproppen bara släppt och det var inte på G än. Jag skickade Fredrik i säng och gick upp för att fixa lite mat. När jag reste mig kom mer slem och när jag gått runt en stund började otrevlig mensvärks-ont sätta igång igen. Jag åt, kollade på tv, spelade candy crush och försökte få tiden att gå. Började känna ett slags fokus. Det där stora fokuset som jag verkligen har så stor hjälp av när jag föder. Nervositeten lugnar sig lite.
Gabriel vaknade till vid 3 så jag gick och la mig i sängen med honom en stund, Slumrade i en otroligt obekväm ställning när det kom små förvärkar då och då.
Gick ut till soffan igen vid 4. Nu gjorde det rätt så ont vid varje värk, eller förvärk eller vad det nu var. Fick blunda och fokusera. Visste inte hur jag skulle göra med något, när skulle man åka in? Bestämde mig för att man ska ha rejält ont, inte kunna prata när man har värk och plågas rätt rejält, för så är det väl?
Mellan klockan 5-7 måste värkarna avtagit för då sov jag en stund. Vid 7 vaknade Gabriel. Fredrik gjorde frukost och Gabriel lekte en stund. Jag satt fortfarande i soffan och visste varken ut eller in. Ringde mamma som tyckte jag skulle ringa förlossningen igen för att fråga om jag skulle komma på kontroll ändå pga att slemproppen hade gått. Så jag ringde och det var barnmorskan Gudrun, som senare skulle förlösa mig som svarade. Hon tyckte inte jag behövde komma in. Slemproppen kunde ju gå långt innan förlossning och jag hade ju inte ens värkar just då. Vid 8 började värkarna komma igång igen, denna gången med en annan karaktär. Mer plågande, lite knivigare form av smärta. Började ana att de var regelbundna också. Nu fick jag andas lite genom dem och kunde inte prata när de var som starkast.
För säkerhets skull ringde jag dagis och frågade om Gabriel kunde komma till dem om vi skulle behöva åka in för kontroll senare under dagen. Det gick bra. Sedan ringde jag Nina, som tur var. Nina känner mig så otroligt bra och vet nog bättre än mig själv att jag är rätt bra på att hantera smärta och fokusera vilket jag absolut inte tycker själv. Hon var ju med under förlossningen med Gabriel. Hon undrade om jag hade klockat värkarna vilket jag inte hade, kändes som att det blev för verkligt då, nervositeten skulle bara kommit tillbaka. Bäst att bara ta det som det kommer. Men en värk var 5:e minut hade jag iaf, om inte tätare. Jag fick en värk när vi pratade och fick då säga att "jag har värk, kan inte prata", och andas, andas och då säger Nina till mig att jag måste åka upp till förlossningen å det nu!
Jag ringer förlossningen igen och Gudrun svarar. Hon verkar inte tro på att jag fått regelbunda värkar knappt en timme senare men säger att jag är välkommen upp, men måste förstå att jag nog kommer få åka hem igen.
Jag blir stressad. BB-väskan är inte färdig, Gabriel måste till dagis, värkarna blir värre hela tiden (kanske för att jag blev stressad?). Jag pussar Gabriel hejdå och Fredrik tar honom till dagis på rekordkort tid.
När dom har gått reser jag mig från soffan och packar ner det sista i BB-väskan, klär på mig kläder och sockar (AJ!), går på toa. Då och då stannar jag och tar emot en värk, hängandes mot diverse grejer i närheten. Men jag känner mig ändå rätt samlad. Fokuset är på topp.
Fredrik kommer hem och ringer taxin som kommer fort. I taxin går det bra. Jag hade sett framför mig hur jag skulle ligga plågad i taxin och lida vid varje gupp och sväng, men nä, värkarna höll sig borta under resan, som ju bara tog ca 5 min, men så dök en värk upp precis när vi stannade utanför förlossningens dörrar. Taxichaffuören fick snällt vänta.
Eftersom jag blev igångsatt med min förra förlossning visste jag inte hur det var att komma in till förlossningen, men det kändes häftigt att det nu var vi som stod där och ringde på klockan och blev mötta av en undersköterska. Klockan var ca 9:30 när vi kom in. Hade då alltså haft regelbundna värkar i 1 timma och 30 minuter. Jag hade en känsla av att förlossningen skulle gå fort, men ville inte tänka på det. Jag hade ju som mål att få ta ett avslappnande bad och epiduralen som hjälpte mig ganska bra förra gången.
Jag blev kopplad till en CTG som jag i det laget inte var det minsta intresserad av. Var mest obekvämt att behöva sitta fast. Vi väntade på barnmorskan. Jag försökte förstå att vi verkligen satt på förlossningen och antagligen skulle få barn idag! Hur hände det lixom?
Barnmorskan Gudrun som jag pratat med i telefon kom efter en stund och ville känna hur mycket jag hade öppnat mig och hon blev nog lite förvånad för jag var öppen 4 cm och skulle verkligen inte behöva åka hem som hon varnat mig för i telefon! Snarare få ett förlossningsrum! Tack gud tänkte jag!
Vi fick snällt vänta ett tag till på att få komma till ett förlossningsrum. De hade fullt upp på förlossningen och hann inte vara hos mig mer än nödvändigt. Sex andra omföderskor hade också valt denna morgonen att föda på! Innan Gudrun gick berättade jag att jag ville ha epidural. Hon skulle boka narkosläkare. Även om jag klarade smärtan riktigt bra just nu så ville jag inte tänka på hur smärtan skulle kännas vid 8-10 cm! Det skrämde mig.
Efter en stund gick vattnet. Inte allt på en gång, men det kändes tydligt att barnet sjönk ner en liten bit och värkarna blev lite värre igen. Vi ringde på klockan och undersköterskan kom in. Berättade att vattnet gått och jag såg på hennes spända min att detta nog skulle gå ganska fort. Vi fick äntligen ett förlossningsrum med en otroligt obekväm säng. Sjukhusskjortan åkte på och jag bad om extra filtar för att om jag inte håller mig varm så skakar jag så okontrollerat.
Vi blir lämnade igen. Tack och lov att jag klarade mig så bra själv och att jag inte var förstföderska för Gudrun hann inte vara hos oss mer än när hon skulle göra det nödvändiga. Inget stöd alls! Nästa gång hon kom in satte hon nål i handen och tog blodtryck sen var hon borta igen. Ingen narkosläkare i sikte.
Det är nu de värsta värkarna kommer. Jag tar värk efter värk, fokuserar på pauserna, verkligen njuter av att inte ha ont mellan värkarna, tänkter att jag aldrig mer ska föda barn, vill bara ha två barn, ska aldrig göra om detta igen osv.. Men samtidigt är jag hur lugn som helst. Säger ingenting och bara fokuserar. Kanske därför Gudrun aldrig förstod att det gick fort? Smärtan kändes som att en stor hand av sten kramade åt runt midjan det hårdaste som går. Jag tänkte hela tiden på att det inte var någon idé att få panik för då skulle det bara bli tusen resor värre.
Tre olika tankar hjälpte mig igenom dessa sista centimetrar;
1. Jag hade läst i en bra blogg under graviditeten om en tjej som utbildade sig till doula (stinalee,s blogg!, alla som är rädda för förlossningen borde läsa hennes förlossningsberättelse!) Där skrev hon " förlossningssmärta är inte farlig, den hjälper dig hela tiden framåt mot målet. Här finns inget att vara rädd för"
2. Gudrun pratade om att de hade massor att göra när hon var inne och satte nålen men hon förklarade att det hade "gått som hejsan" för allihop. Då tänkte jag att det ska bannemig "gå som hejsan" för mig också. Det hjälpte mig att känna mig positiv.
3. Slappna av! Andas! Snart är det över och jag behöver aldrig göra om det igen!
Plötsligt känner jag ett tryck i nästa värk som jag känner igen och inser att jag nog kommit fram till ett stort delmål! 10 cm öppen!? Redan? Fredrik ringer på klockan och undersköterskan kommer in. Jag berättar om trycket jag känner och hon återfår samma spända min som tidigare. Hon går för att hämta Gudrun som kommer fort denna gången!=) Hon känner efter hur mycket jag öppnat mig och med en förvånad min säger hon att jag är 10 cm öppen och får krysta vid nästa värk!
Klockan är 11:40 när Gudrun säger de magiska orden; Innan klockan 12 har ni en bebis!
Jag krystar vid nästa värk. Det gör ondare än jag minns från Gabriels förlossning men då hade jag ju epidural. Jag var så klar i huvudet denna gången, kände och kommer ihåg allt mycket tydligare. När jag krystade nästa gång kändes det som att ryggen hotade att gå av. Fredrik tryckte emot ryggen så det kändes bättre. Gudrun bad mig att "flåsandas" vilket inte var det lättaste när hela kroppen vill trycka av sig själv och man har en badboll mellan benen, men jag andas och nästa gång jag får krysta så kommer hon ut! Klockan är 11:55, Ebba gråter och min lättnad är större än universum. Hon får komma upp på min mage, men navelsträngen är lite kort så längre kom hon inte=) Fredrik klipper navelsträngen. Sen blir jag sydd två stygn, ammar lite och så får vi ta det lugn en stund.
När Ebba ska vägas gissar vi på vad hon väger. Jag trodde 3500g och Fredrik trodde 3600g. Men Ebba är liten skrutt å väger 3120g och är 49 cm lång. Fina lilla Ebba!
Jag var så glad och kunde inte förstå att jag faktiskt fött barn utan smärtlindring. Förlossnignen blev inte alls som jag förväntat mig med bad och epidural, panik och skräck. Den blev istället helt fantastisk! Mycket, mycket mer smärta än Gabriels förlossning men så mycket smidigare och snabbare. Jag är så stolt som inte fick panik! Paniken kändes inte ens nära någongång, Antar att det är genom sånna här händelser man lär känna sig själv. Jag har förstått nu efteråt att det har aldrig varit smärtan jag har varit så rädd för, den kan jag hantera väldigt bra, jag har varit rädd för allt som kan gå fel och att jag inte kan kontrollera vad som händer. Kroppen kan jag inte styra över.
Kan hända att det är något fel med mig och många andra tjejer som precis fått barn, men jag kan absolut tänka mig att göra om detta igen. Jag känner mig nästan förväntansfull inför en tredje gång och kommer inte vara nervös hela graviditeten. Ska istället njuta av den häftiga upplevelsen jag har framför mig! Att föda barn är det coolaste man kan göra!
Vecka 22.
Hejsan!
Jag sitter och dricker dagens kopp kaffe. Nu för tiden blir det ju bara en om dagen max, om ens det. Det är ju inte bra att dricka för mycket kaffe när man är gravid eftersom koffeinet passerar barnet. Man ger ju inte kaffeindrycker till barn ens. Men jag har känt ett starkt behov av kaffe efter lunch det senaste, annars somnar jag nästan ståendes=)
Ledsen att jag inte bloggade igår. Gabriel var inte särskillt trött när jag la honom vid åtta, men det va jag, så det resulterade i att jag somnade och han somnade väl tillslut han med, bara för att jag sov=) Sen vaknade jag vid tio igen och då va det bara att borsta tändera och återvända till sängen.
Idag har jag varit och handlat farsdagpresent till min kära pappa. Jag handlade present till Fredrik igår. Känns som jag är ute i god tid i år! Brukar alltid komma på det i sista stund annars! Gabriel fick sig en för tidig födelsedagspresent av sin gammelmormor, som jag oftast har med mig i stan. Det va 25% på ett köp på kapphal idag (som vanligt iförsig) och jag hittade en fin mysdress med bärgarn från bilar ni vet!? Han älskar ju blixten mc queen. Jag som en gång i tiden sa att jag INTE kommer bidra med några kläder med den där förbannade bilen på! Men mammahjärtat har smält lite, för han blir ju så glad när han tar på sig sånna kläder. jaja, detta var första plagget jag köpte med blixten på, resten av det han har är ärvda. Som 75% av hans garderob. Jättelyxigt och ekonomiskt! =)
En sak är säker iaf, om den lille busen i magen är en tjej som barnmorskan trodde, då blir det INTE några kläder med Hello Kitty på. Ledsen att behöva göra dig besviken frugan, men jag klarar inte riktigt av den figuren=) Även om jag vet att du älskar den!
Senare idag ska vi åka hem till mamma och pappa och Carl. Gabriel ser väldigt mycket fram emot det! Han älskar att vara där. Han och Carl har så himla roligt ihop! Det är meningen att min moster med familj ska komma och hälsa på från skåne, men dom har blivit sjuka även denna gång, så vi får se om de dyker upp! Jag hoppas verkligen det! Annars blir det inte förrän till jul och då jobbar jag både 25:e och 26.e så det blir inte mycket tid!
Nä fy vad jag babblar. Jag skulle ju egentligen skriva att jag gått in i v.22 nu.
Så jag babblar vidare om det. Jag byter veckor på torsdagar så igår blev det v.22. Inga större förändringar dock, Även om det händer mycket i magen så märks det ju inte så mycket utanpå. Från och med nu börjar väl magen växa på ganska ordentligt, men jag tycker min mest växer på höjden. Den syns alltså inte så mycket än, men jag känner den högre upp och sparkarna känns högre upp också. Idag kände jag hur den sparkade på två ställen samtidigt så den måste ju ha växt en del på längden det senaste!
Vi kan väl börja kalla den för hon istället. Barnmorskan sa ju på UL att hon va nästan säker, men ville inte lova ngt. Men det känns så konstigt att skriva den, så jag skriver hon. Även om det finns en chans att det blir en han. Vi säger hon tillsvidare.
Hon är en riktig vilding! Kullerbyttor och ordentliga knuffar känner jag varje dag nu! Sparkar åt alla håll och kanter. Det är jättemysigt! Jag läser om så många som inte känner ngt än, eller bara känner litegrann. Men alla bebisar är ju inte så rörliga i magen, vissa ger ju bara någon liten knuff om dagen. Mina barn verkar dock vara riktiga vildingar, för gabriel höll ju på såhär också i dessa veckor. Men jag klagar inte! Hellre massor med liv i magen än lugnt, för då oroar jag mig bara så.
Jag har mycket mer att skriva, men jag tar det senare. Jag är ju så bra på att tillverka noveller annars!
Mammatankar.
Hejsan.
Nu sitter jag och äter kvällsmat igen. Idag blev det dock filmjölk och flingor. Till och med lite honung på det. Känner mig helt i obalans efter denna konstiga, stressiga dag. Massor med insulin blev det alltså till denna kvällsmat.
Gabriel vaknade på bra humör i morses och var glad ända tills vi kom in på dagis. Där blev vi mottagna av vikarier idag. Eller jag fick gå och leta upp dem för dom hörde inte att vi kom. Gabriel hade aldrig träffat någon av dem förut och blev väldigt blyg och ingen av dem var så pedagogiska att de kunde gå ner på hans nivå och hälsa och kanske leka med honom. Dom visste inte riktigt hur dom skulle hantera en tvååring som blev blyg. Men den ena fick ju bära honom sen och gå och vinka till mig i fönstret men jag såg hur tveksam han var till detta. Det kändes inte bra.
Jag älskar verkligen Gabriels dagis. Den ordinarie personalen är helt fantastiskt och Gabriel trivs med allihopa! Han har inte gråtit en enda gång när jag lämnat, bara varit lite tveksam nångång tidigt på morgonen. Han är alltid jätteglad när jag hämtar honom och ska visa massor med leksaker och annat han gjort under dagen. Alla i personalen tycker han är en så härlig kille! Men idag när jag kom så låg han på golvet och grät, med en trött vikarie som satt jämte och såg ut som om mitt barn var väldigt jobbigt. Det kändes inte så bra. Men alla dagis måste ju ersätta med vikarier när de vanliga är sjuka, och jag menar inte att alla vikarier är dåliga! Det finns ju fantastiska vikarier! Men dessa var verkligen opedagogiska. Lite tråkigt.
Jag pratade med en ordinarie personal innan vi gick hem iaf och hon sa att Gabriel inte alls varit sig lik under hela dagen. Han hade mest legat på golvet och gnällt. Bara varit glad när dom var ute. Han har varit gnällig hemma också så troligen är det något på G. Sjukdom eller tänder, han mår inte helt bra iaf. Jag får se hur han mår i morgon.
Mammaångesten och mammasamvetet är verkligen påfrestande. J-Ä-M-T har man något att ha dåligt samvete för. Det är väl en liten baksida med mammalivet. Man räcker inte till hur man än gör. Man älskar ju det lilla livet så inget i världen är bra nog. Alltid går det göra bättre så samvetet är aldrig rent. Det blir inga långa pauser från det där dåliga samvetet, inte hos mig iaf. Ändå kan jag inte komma på något som jag gör direkt dåligt. Bara saker som jag kan bli bättre på.
Oron är också påfrestande. Som mamma har man verkligen hjärtat utanför kroppen. Man måste lita på andra att ta hand om ens barn ibland. Men värst är nog att man måste lita på sitt eget omdöme. Man måste fatta viktiga beslut ibland, även om man inte vet vad som är bäst.
Nä fy vad jag tar upp tråkiga saker idag! Det är inte meningen! Men det är bra för mig att ventilera mina tankar. Jag är väl medveten om att jag inte är ensam om att tycka det är tungt ibland! Inte tungt att vara mamma just, utan att bära känslorna som många mammor har.
Gabriels födelsedagspresenter blev inte beställda igår för ekoleko krånglade. Jag ska göra ett nytt försök nu tänkte jag. Hoppas verkligen det fungerar, så jag kan stryka det från min långa todolista snart!
Nu ska jag bara tvätta klart, städa tvättstugan, beställa presenterna och göra ordning mig för natten innan jag ska sova en välförtjänt sömn!!
Hard work..
Godkväll.
Jag sitter i mitt mysiga kök med tända ljus och äter kvällsmat efter en hård arbetsdag. Jobbade 9-18, en extratid som jag tog åt en tjej. Bara bra med lite extra pengar!
En omelett blev det till kvällsmat, det som är bra med omelett är att det knappt är några kolhydrater i, inte i min variant iaf. Jag har i 2 ägg, vatten, salt och peppar och som fyllning har jag tomat och skinka. Jättegott!=) Jag måste vara försiktig med kolhydraterna på kvällen för mitt blodsocker stiger bara med hjälp av hormoner på natten, och det är inte bra att ligga högt nattetid.
Jag ska strax surfa in på ekoleko.se och smultronbyn.se för att beställa födelsedagspresenter till min prins som snart fyller två år! Min tvååring! Jag har hittat lekmat i trä som passar bra att köpa då hans mormor och morfar har köpt ett kök som han ska få i födelsedagspresent! Jag vill försöka köpa så mycket leksaker som möjligt i trä och giftfritt material. Det är inte alltid man har råd, men inför hans födelsedag har vi ju sparat så då satsar jag på lite rejälare saker. Jag har köpt lite duplolego redan, sen tänkte jag att vi måste införskaffa lite mer kreativa saker som vattenfärg, fingerfärg och leklera. Det finns giftfritt på ekoleko. Ja, det känns som jag har planerat hans presenter bra. Hans största intressen just nu är bilar, helst i form av lastbilar, traktorer ochn utryckningsfordon.
Men han gillar även att bygga med lego, det har han blivit väldigt bra på det senaste. Pussla är också en favorit, helst med djur.
Nä, om jag skulle beställa dom där presenterna nu då så jag kommer i säng snart. Jag ska upp klockan 7 i morgon och börja jobba kl 9 igen. Pust!
