Här kommer ett recept på kolasnittar som alltid blir succé när jag bjuder på dem! Dom är väldigt enkla och snabba att göra! Ett fikatips helt enkelt!

Du behöver:

100 g rumsvarmt smör
1 dl strösocker
2 msk ljus sirap
2.25 dl vetemjöl
0.5 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
1 tsk malen ingefära

Såhär gör du:

1. Vispa smör, socker och sirap med en elvisp.

2. Blanda vetemjöl, bikarbonat, vaniljsocker och ingefära  och vänd ner i smeten. Vispa tills det blir en                sammanhållande "deg".   

3. Dela upp i två lika stora klupmar och rulla ut dem till två längder.

4. Lägg på en plåt med bakplåtspapper på och platta till dem. Räffla med en gaffel.

5. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i ungefär 12-15 minuter.

6.  Låt svalna en stund och skär sedan snittar innan dom svalnar helt.

Underbart goda och enkla! Håller länge så man kan låta dem stå framme

om man inte är ett litet kakmonster=)

Hello!

Ledsen för min lite glesa uppdatering! Gabriel kräver mer och mer uppmärksamhet och det ska han såklart få!
Jag har fullt upp helt enkelt och känner att jag nog bör omprioritera och strukturera upp lite i mitt liv just nu!
Jag undrar lite över de mammor som hinner blogga sådär mycket, flera inlägg om dagen. Får deras barn ingen uppmärksamhet eller ser det ut som en katastrof hemma hos dem eller äter dom aldrig eller VAD prioriterar dom bort? Något måste det ju vara!?

I vilket fall så måste jag hinna med mycket på hemmafronten nu känner jag. Jag måste grejja och vila och umgås med vänner på riktigt, inte via datorn. Det kommer komma inlägg, men lite mer koncentrerat. Typ inte: vad har jag gjort idag och så vidare kanske så mycket. Mer längre inlägg som handlar om något. Kanske något viktigt som hänt i Gabriels utveckling, eller något roligt vi gjort. Ibland kanske jag känner för att skriva ett: "Vad vi har gjort idag" inlägg och då gör jag väl det, men just nu känner jag mig bara stressad över att leverera info här helatiden och så ska det inte vara.

Nej, har man skaffat sig barn så har man aldrig ledigt sedan, och det är väl lite det som är tjusningen med det hela=)

Om tio minuter börjar "en unge i minuten". Då ska jag bänka mig framför tv:n och njuta!

Godmorgon.
Jag sitter här själv vid frukostbordet och äter lite. Mina "pojkar" sover båda två. Fast Gabriel har ju varit uppe en sväng såklart. 07:15 va det dax att gå upp idag tydligen. Det va liiiiite liiiiite blod i han bajs idag igen. Verkligen pyttelite, men ändå. Jag blir galen. Kan hans mage inte bara fungera så att vi kan börja smaka på mat snart? Jag undrar om han inte kan ha fått i sig någon bakterie eller ngt så att han får diarre? Äckelvarnig, jag vet..

Idag ska vi iaf på babysimspremiär! Det ska bli så spännande att se hur han reagerar på att vara i en pool! Jag ska såklart ta kort på premiären så i får se sen.

Nu ska jag packa!

Hello! Jag och Gabriel är påväg till stan för idag ska vi undersöka vad staden har att erbjuda med Malin. Jag ska köpa en badmössa tills imorgon och en ny våroverall till Grodan. Kanske en pyjamas till honom med. Alla utom två är försmå!!

See you!

Idag har Gabriel namsdag! Sin allra första namsdag! Grattis till honom!




Jag låter bodyn tala för bilden=)




Han ber en liten morgonbön om att han inte vill att jag ska diska idag,
för det är så tråkigt tycker han=)

Grattis till Våran älskade Gabriel som "fyller" 4 månader idag! Stora killen!


Sitter i barnstol och kikar på TV. Säger man barnstol?

Jag är förövrigt utmattad och orkar ingenting mer idag. Därav den usla uppdateringen. Det är en fullbokad vecka denna veckan. Varjedag har vi varit på två olika ställen. Knappt varit hemma. Nu behöver jag pannkakor, sen sova! Godnatt!

Fast en sak till, jag måste notera så att jag kommer ihåg det att han idag grep efter en leksak för första gången! Han ville ta i den och det gjorde han! 23 Mars alltså=) Han gör mycket samma dagar som han fyller månad. För exakten månad sedan skrattade han ju första gången ljudligt=)

Hello!

Det har verkligen varit fullt upp de två senaste dagarna! Herregud.
Igår när jag bytte Gabriels nattblöjja som han precis hade bajsat i så va det blod i bajset! PANIK utbröt inom mig och de allra värsta scenariorna man kan tänka sig spelades upp i mitt huvud som alltid ska tänka ut allt hemskt i förväg. Jag ringde direkt till BVC, barnmottagningen, mamma och min moster. Både BVC och barnmott. har telefonsvarare som senare ringer upp om man knappar in sitt telnr, så där låg jag och väntade och väntade, kunde inte äta, kunde ingenting, var bara helt LIVRÄDD.
Min hjärna tänker bara på Cancer. Vad det än är så är det Cancer. Jag vet inte varför.

I vilket fall så åkte vi till barnmottagningen och där fick vi vänta och vänta i 2 timmar tills vi fick hjälp och dom vägde Gabriel och kände på magen och kollade i rumpan och tog blodprov och urinprov och ingen va fel, förutom lite förhöjda levervärden som man har när han har en "infektion". Nu testas det om han kan vara känslig mot ägg eller mjölk. Jag fick med mig ett bajsprovstest som jag ska lämna in i morgon. Om en vecka ska vi tillbaka för att undersöka om levervärdet gått ner.

Vi va på sjukhuset heladagen lång och jag fick knappt i mig mat på heladagen och va allmänt stressad. Gabriel tog det dock med ro, han är ett såå snällt barn! Han skrattade till och med när läkaren kände och klämde på magen, antar att det kittlades=)

Ja, det slutar förhoppningsvis bra, men förstå paniken när det va blod i bajset! Majgad, jag höll på att tuppa av...

Idag gick vi upp halv 9, sovmorgon alltså sen åkte vi till Mia och hennes bäbis och hälsade på en stund! Så mysigt!=) Direkt efter det begav jag mig till föräldrautbildningen med lite ångest över att jag hoppade över lunchen, men så blir det ibland. Där gick det bättre idag, jag fick kontakt med några trevliga tjejjer och det känns mycket bättre! Idag handlade det om barnolycksfall och det va intressant och lärorikt som förra gången!

I morgon ska vi vara på BVC kl 10:00 och på eftermiddagen ska vi på informationsmöte inför babysimmet som börjar på Lördag. Inget lugn här inte!

Nu ska jag äta för det har jag knappt hunnit med idag!

Gabriel är väldigt trött nu för tiden och behöver sova ofta. Jag vet inte om det ingår i någon fas? Jag får läsa om det tror jag för jag blir lite oroad, som vanligt..
Söt är han i alla fall och så här såg han ut när jag trodde jag skulle hinna bada honom innan han somnade...


När jag la honom på skötbordet trodde jag att han skulle vakna, men icke..
Och han har funnit sin tumme!


Så jag la honom i sängen istället. Med kläderna på. Min förhoppning är
att detta bara är en powernapp så jag kan bada honom och ta på honom
pyjamasen och smörja in honom och så..Min gulleplutt!

Hello!

Idag är jag lite seg. Somnade fort igår för jag va så himla trött. Fredrik gick och la sig lite senare, men när han kom och la sig så masserade han min onda rygg! Det gör ofta ont på kvällen för den är lite "sönder" och det va SÅ skönt att få lite massage och sen försvann det onda. Jag borde nog gå till en massör regelbundet. Jag känner till och med två massörer...

Alltså Gabriels bajs är som vatten. Jag fattar inte varför. Jag måste fråga på BVC på Onsdag. Jag är medveten om att denna bloggen borde heta "bebisbajsbloggen.blogg.se"

Igår va vi hemma hos Fredriks familj i sandared. Han syster och bonussyster hade fyllt år så vi va på lite kalas! Det är alltid roligt! Gabriel är väldigt tyst och lugn när det är mycket folk omkring. Han somnar i min famn hur snabbt som helst. Han tar typ powernappar när det blivit för mycket och så vaknar han och är glad igen=) Jättebra. Han är ett väldigt behändigt barn att ta med på olika saker. Men desto mer lättuttråkad hemma=) Allt kan inte vara lätt såklart=)

Idag ska jag ta mammas bil som jag lånar i helgen och åka och handla SJÄLV på maxi. Jag kommer inte ihåg när jag handlade själv senast. Utan bebis alltså. Jag har massa rabattkuponger som jag ska använda som går ut idag.

Är det verkligen ingen vänlig själ som vet hur man lägger ut filmklipp på blogg.se?

Godmorgon!
Idag va vi uppe tidigt! Igår natt bajsade inte Gabriel på natten och inte igår på dagen heller, och inte i morses klockan 05 heller, så när han vaknade vid 06:30 imorses började jag starkt fundera på vad som hänt. Jag behövde inte fundera länge. Utan särskillt mycket gnäll eller vridande och vändande så brakade det till i blöjjan riktigt ordentligt! Han tryckte och tryckte och Fredrik vaknade av oljudet och jag skrattade och tillslut va han klar och då log han nöjt.

Vi bytte blöjjan och sen va varken jag eller Gabriel trött längre, så vi gick alltså upp 06:30 idag! Omänskligt tidigt nästan!!=)

Jag tänkte ju lägga ut lite filmklipp på Gabriel när han skrattar men jag fattar inte hur man lägger ut filmklipp. Det går ju inte? Det finns ju bara för bilder och det går inte göra likadant med filmklippen. Kan någon förklara för mig hur man gör?

Godlunch.

Jag sitter och försöker hitta fina gardiner på nätet, hittade en jättebra sida som jag inte kommer ihåg vad den heter, men dom har butik i borås med och jag och mamma ska dit och kika när jag får pengar nästa vecka. Dom hade mycket "shabby chick" eller hur det stavas och det tycker jag är fint. Randigt är jag svag för med. Jag verkligen älskar allt randigt. Helst randigt på tvären.

Jag tänkte inte kommentera den extrema mängd snö som landat på oss inatt. Det är bara deprimerande och jag oroar mig över hur det ska gå för mina stackars Älskade Converse som jag tog på mig hit igår. Och hur det ska gå för mig att köra hem...

Nu ska jag gå och sömna Gabriel.

Puss.

Sitter hemma hos mamma och pappa. Har ätit och är mätt och Gabriel har somnat. Jag är också trött men jag ska äta lite kvällsmat med, för att det är gott=)

Gabriel har fått en mössa som mamma köpt på lager 157. Det är en Lundmyrmössa som det står "Gullunge" på. Jättesöt!

Jag tror inte jag har skrivit om att jag fyndade Lundmyrkläder till Gabriel på en sida som heter Camprade?! Dom har iaf olika kampanjer varjedag på massor av olika märken. Alla Lundmyrkläder va ca 100 kr billigare och jag passade på! Kläderna kommer nästa vecka tror jag och då ska ni får se dem=) Jag gillar Lundmyr. Och KAXS.

Idag filmade jag Gabriel när han skrattade så när jag kommer hem imorgon ska ni allt få se min gulleplutt när han är riktigt glad=) Det blir nog några filmklipp framöver, det är roligt att se!=)

Godnatt!

Hello.

Idag ska jag till mamma och pappa. Jag trodde mamma skulle hämta mig och Gabriel vid 11 men jag hade fattat fel. Hon kommer vid 14. Jobbigt att vänta.

Inatt va en bra natt! Gabriel somnade inte förräns 22 när jag gick och la mig. Han åt sista gången vid 20 för då tänkte jag lägga honom för han verkade så trött, men icke. Han somnade till lite men vaknade så fort jag skulle lägga honom i hans säng och så låg han där och pratade med sina tummenfigurer, så han fick kolla på tv med mig. Vi somnade alltså 22, sen vaknade han för mat 00 och sen sov han lugnt till 03 då han vaknade för mat igen och sov sen lugnt till 05, då kom bajset och det kom gansk fort, alltså inte så mycket gnäll och vridande och vändade i sängen. Vi bytte blöjjan och sov vidare till 07:30 för då kom nästa bajs. Då gick vi upp. Det är ändå en bra natt. Jag känner mig utvilad iaf.

Bara för att mamma kommer senare så har jag hunnit packa, diska, tvätta upp lite av Gabriel nya kläder och dammsuga. Det käns ju bra iaf.

Nu ska jag äta medans Gabriel sover och sen typ vänta.

Idag är det ju så otroligt vackert och fint vårväder ute så jag va bara tvungen att glida ut med vagnen en sväng. Svängen ledde till stan och där lunchade jag hos mormor som blev så glad över att se oss. Hon höll i Gabriel medans jag åt och jag äter ju ganska sakta och hon är inte van vid att hålla en 7 kg:s bäbis så hon fick lite ont i armarna=) Gabriel har vuxit ur strl 62 nu, eller vissa kläder kan han fortfarande ha, men inte många, så nu kör vi på 68. Vi hade inte så mycket fint i 68 och inte en enda byxa så vårgarderob behövde han!

Han kan fortfarande ha byxor i strl 62, dom växer han inte ur lika snabbt så vi har tre par byxor som vi använder just nu. Behövde några till alltså. Pyjamasar behöver han med och det köpte jag en, men fler behövs, 62 pyjamasarna är så små i storlekarna.

Kapphal tycker jag är bästa plejset att köpa bäbiskläder på för dom har märket "KAXS". "Kaxs" har så fräsha färger och underbara mönster så jag va bara tvungen att köpa på mig lite. Nu fattas bara någon fin fleeceoverall till våren och några fler pyjamasar så ska vi nog klara oss några månader till!=)

Här är resultatet av dagens shopping:


Fina pyjamasen, och hans första delade pyjamas. Praktiskt för mig på natten.


Tre bar brallor i härliga färger! Äskar den blå och gröna färgen och svart
passar till allt.


Tre härliga bodysar. Finfina färger!


Och två till! Grönt är skönt!


Gabriel gillar sina nya kläder!

Godmorgon.

Natten har varit som de flesta andra nätter nuförtiden. Han somnar fint, sov till 00, äter, runt 02 börjar magknipet och så vrida och vända på sig tills 05 då det äntligen kommer ut och vi får lugn runt 2 timmar, sen krånglar det igen och sen går vi upp. Najs nätter va?=)

Men det finns dom som har det så mycket värre så jag försöker inte klaga. Det tråkiga är att han sov ju så bra på nätterna innan så jag va ju verkligen bortskämd. Det hade varit bättre att börja med dåliga nätter för att sedan få bra nätter! Han vill ju verkligen sova men han kan inte. Men som sagt, jag har ju fortfarande egentligen bra nätter om man jämför med de som tex har kolikbebisar och sånt. Stackars dem!

Idag ska jag försöka komma ut i det vackra vädret. Ska nog hälsa på hos mormor för hon ringde och frågade varför jag inte hälsar på dem så ofta längre. Och det är ju för att det inte längre är lika lätt att bara gå och sätta sig där. Plus att jag STÖR mig på endel pensionärer. Herregud, har dom aldrig sett en bebis förut eller? Fast jag ska inte vara elak, jag gillar ju egentligen pensionärer.=)

I morgon ska jag åka hem till mamma och pappa och sova över tills Fredag. Mamma är hemma med Carl hela veckan för han opererades förra Fredagen. Dom tog bort hans halsmandlar och en polyp i näsan för att han har så trångt svalg att han sätter i halsen väldigt lätt och snarkar mycket på nätterna. Men nu är det borta=) Jag tänkte att jag likagärna kan vara med dem när dom är hemma för en gångs skull.
Det är så skönt att vara hemma hos mamma och pappa ibland för att bara slappa. Man känner ingen press på att städa eller laga mat. Hjälpa till kan man ju såklart göra, men man måste inte springa och göra allt själv.

I sommar ska jag och Gabriel vara där mycket och krypa runt i gräset=) Fredrik följer såklart med några gånger med hoppas jag och grillar på kvällarna och sånt. Det är så mysigt att sitta hemma på altanen och äta och så. Och Gabriel kommer älska att upptäcka naturen!=)

Ojojoj, nu missade jag den stora dagen som faktiskt va igår! Jag har tänkt på det i flera veckor att jag inte får missa den!

14 Mars 2010. Dagen då jag upptäckte livet inom mig och inget längre va som vanligt. Igår va det ett helt år sedan jag med skräckblandad förtjusning kikade på plusset och undrade om det ens va på riktigt.

Det är lixom så abstrakt. Man håller ett bevis i sin hand, men man känner det ännu inte inom sig. I flera dagar hade jag gått och undrat, men inte trott att det verkligen va så. Man beskyller helatiden sig själv för att känna efter. Man vågar inte hoppas för mycket för det behöver ju inte vara så, och är det så så kan det gå fel på vägen.
Så många tankar vandrar fram och tillbaka i huvudet tills man tillslut gör det där testet och så kan man plötsligt inte tro det.

Plötsligt kände jag mig ömtålig som en såpbubbla, livrädd. Lycklig, förväntansfull och overklig.

Nu är han verklig. En riktig liten människa som förgyller mitt liv och ger mig många skratt om dagen! Han är min gåva och min skatt och aldrig har jag älskat ett liv som jag älskar Gabriel.


14 Mars 2010. Plusset.


23:e November 2010. Gåvan Gabriel.

Idag blir skrutten 16 veckor. Nästa Onsdag blir han 4 månader! Stor kille! Då ska vi så smått börja testa lite mat. Det är så roligt att han utvecklas och blir större, men samtidigt vill man bara ha en liten liten bebis ibland.

Sedan förra veckan har han:

*Blivit bättre på att försöka vända på sig. Han kämpar mer och mer varje dag och snart går det!

*Börjat intressera sig för att gripa efter saker. Han tar oftare och oftare tag i saker, jag vet inte om det är medvetet alltid. Det tror jag inte.

*Han jollrar mer och mer. Eller pratar som jag kallar det. Det är ju någonslags konversation han försöker med iaf.

Det va väl ungefär det som händer just nu. Inget nytt, men han filar på det han kan=) Sen vi va i hos min moster och hennes två barn kan han ju nu även sova i de värsta oljud. Det är jättebra! Jag borde åka dit oftare och träna honom! Före vi va där vaknade han alltid när det hördes något högre ljud eller när jag tex kom in på maxi. Nu sover han sig igenom när jag handlar och det är så skönt!=)

Nästa vecka får han ju börja smaka på mat men jag tror jag kommer vänta någon vecka till. Inte börja direkt på dagen. Nä, lite liten känns han för det.

Här får ni något SÖTT att kika på:






Haha, Fredrik skulle ta en bild på mig och Gabriel. Fint va?=)


Det känns som att han riktade kameran lite mer mot Gabriel? Och Gabriel
verkar inte tycka det är något fel med det=)


Och bara för att jag kom med så måste Gabriel se ut som att det kom
in ett spöke i badrummet..


Gabriel gillar att bada och när man kittlar honom under hakan=)


GulleGroda!


Vad skulle han göra utan sina älskade händer?


Nybadad och ren och upptagen ur badet=)

Nu sover sötbebisen i sin säng. Redan 20:20 somnade han så jag kommer få en tidig morgon i morgon. Men vad ska man göra? Han va ju trött och jag kan ju inte hindra honom från att somna så "tidigt". Egentligen är det väl inte tidigt, men innan gick han alltid och la sig när vi gick och la oss men nu är han trött runt 20-21 varje dag. Han har nog hittat sin egen dygnsrytm. Nu ska jag passa på att äta kvällsmat och Surfa runt!

Hejsan.

Idag har jag och Gabriel varit på "föräldrautbildning". Dagens tema var: barn i trafiken, väldigt lärorikt. Vi fick information om hur barnen ska sitta i bilen och vilka stolar de ska ha när osv. Jag trodde jag hade bra koll på det, och det hade jag, men jag fick veta mycket nytt med. Jättebra! Jag hittade dock ingen annan att prata med. Alla andra började ju förra veckan men då kom inte jag och Gabriel för Gabriel hade så ont i magen just då.  Lite tråkigt för nu hade ju alla träffats förut och många kände redan varandra.

Jag har lite svårt för att bara "klampa in" bland en grupp människor och ta plats och presentera mig. Jag vet ju själv om att det inte skulle vara någon som störde sig på att jag presenterade mig och "satte mig med dem" men det är lixom lite svårt att ta steget. Särskillt när det är personer som kanske är några år äldre. Då känns det som att dom tycker att jag inte borde ha barn än och att dom vet så mycket bättre om allting. Jag har nog kanske förutfattade meningar, men jag hade förhoppningar om att det skulle gå lätt och att inte alla redan satt i grupper lixom.

Det blir nog bättre tills nästa gång, och snart börjar ju de andra bebisaktiviteterna med, och på babysimmet har jag redan pratat med några som jag träffade när jag kollade på Carl när han simmade. Det känns bra.

Men hallå, kan några fler av mina vänner skaffa bebis snart eller???=) Kom igen nuu!

Godmorgon.

Jag har börjat återfå min extrema morgontrötthet. Ett tag va det ju ok att gå upp typ 07:30 men nu känns det helt obeskrivligt jobbigt. Det kanske är för att jag måste vakna ca 1 gång i timmen på nätterna? Hoppas jag får tillbaka lite av min tillfälliga morgonpigghet snart igen för det va sköönt!

Idag ska jag tvätta. Jag har inte tvättat på en vecka men ändå är tvättkorgen inte full!? Det är konstigt för det känns inte som att vi har varit direkt sparsamma med tvätt.. Fast jag klagar ju såklart inte på det=)

Imorgon är det föräldragrupp och det ska bli roligt. Vi är nu helt anmälda och klara till både spädbarnsmassagen och babysimmet och det ska bli så himla roligt.

Jag har börjat fundera på vad jag ska ha på mig på dopet. Jag är osäker men jag har kommit fram till att jag inte ska ha någon söt klänning. Jag vill nog ha typ någon form av kjol, stumbyxor och linne/t-shirt med kanske en kavajformad jacka?  Jag vet inte, men jag vill inte ha en söt klänning iaf för det har jag alldeles för många av. Jeans skulle kunna gå bra med, Jag har ett par jättesnygga jeans som ja säkerligen kan få på mig kom jag på igår, men jag vet inte vart jag la undan dem när jag va gravid..

Men om ni vet några snygga kläder kan ni väl tipsa mig? Jag har inte köpt kläder till mig själv sedan urminnestider. (läs före jul).

Edit: Nu har jag varit inne på typ varenda sida med kläder känns det som och försökt hitta bilder att lägga in här på exempel, men jag hittade inte ett enda plagg som jag kunde tänka mig som inte va en söt klänning. Varför gillar jag söta klänningar? Jag vill inte ens gilla dom. Dom bara faller mig i smaken men jag orkar inte ens ha fler söta klänningar. Hjälp mig någon!?

Godmorgon.

Idag fick jag lite sovmorgon. Fredrik gick upp med Gabriel vid 08 för jag va så trött att jag knappt kunde få upp ögonen. Men vid 08:45 kom jag upp när Gabriel tjatat på mig en stund=) Nu sover han igen. Han somnade till en stund i Fredriks famn när vi åt frukost och lyssnade lite på olika låtar på min dator. Han va så söt att jag va tvungen att ta kort på honom:






Hur söt kan man va egentligen? Inte ett pip sa han, han bara satt där
och slöt plötsligt ögonen en stund, så fort jag lyfte upp honom öppnade
han ögonen snabbt och såg ut som att han ville dölja att han råkat
somna lite=)

Igår gjorde jag bananglass och hemmagjord chokladsås. Det blev inga maränger för det blev lite sent. Glassen blev jättegod! Man kan ju variera en massa smaker! Nästa gång blir det nog blådär och banan. Eller bara blåbär. Bild kommer senare idag=)

Jag har fått många kommentarer om att jag är så duktig och seriös som har börjat göra mycket "hemmagjort". Jag tycker bara att det är så himla roligt. Det roligaste är inte att baka det, det roligaste är känslan jag får av att
"jag har tillverkat något själv som man kan köpa färdigt". Jag kan tex göra jättegoda maränger  hemma själv på någon timme som är så mycket godare än färdigköpta och helt utan tillsatser. Det gör mig så motiverad. Det får mig att vilja baka allt möjligt helt utan en massa onödiga förtjockningsmedel, emuligeringsmedel, klumpförebyggandemedel och allt vad det nu är. Det är fusk! FUSK!

Helst ska det vara ekologiskt med för då är det verkligen på riktigt. Riktiga smaker. Äkta bakverk. Smak av verklighet!

Jag har en riktigt stor plan i mitt huvud om vad jag ska göra efter min mammaledighet, men jag tänker inte skriva ut det här för då kanske någon snor min idé och det vill jag inte=) Men det är en bra idé.

Jag har kommit på vad jag vill göra för dessert idag. Jag har länge varit sugen på att göra hemmagjord glass för det har jag aldrig gjort, men det verkar så enkelt och gott!
Så idag blir det hemmagjord bananglass med hemmagjorda maränger och hemmagjord chokladsås!! GOTT!

Fredrik bestämde vad vi ska äta till middag idag och det blir Lövbiff med sånnadära runda små potatisar, bea-sås och en stor fräsh sallad!=) Gott det med!

Jag lovar på heder och samvete att komma ihåg att ta kort på min dessert sedan!=)

Min lille son håller på att tugga på sig själv hela dagarna. Händerna är i munnen konstant och gärna båda samtidigt. Ibland behöver han inte ens nappen när han sover för händerna har tagit över. Händer är gott helt enkelt!











Sötungen him self! (Jag är medveten om att jag behöver en ny kamera!)

Godmorgon.

Inatt har jag fått sova ok iaf. Vi gick och la oss kl 21 (trötta!!) och då somnade Gabriel. Han vaknade 12 och då trodde jag han va hungrig men det räckte faktiskt att ge honom nappen! Vid 01 åt han första målet och sen vaknade han vid 03 och åt, men han verkade inte så hungrig för han åt bara lite, sen vred han på sig ett tag, pruttade lite men somnade om till 05, då kom stora prutten och bajs, så vi bytte blöjja, sen hade han svårt att somna om efter det men somnade 05:30 och sen sov han till 07:30! Så jag har fått sova ganska bra tycker jag. Bättre än de senaste nätterna iaf.

Nu är jag anmäld till Babymassage som startar v.13. Jag vet inte ens vilken vecka det är nu. Är det v.10?
Jag har skickat ett mejl till babysimmet och hoppas HOPPAS jag ska få sista platsen som va kvar. Jag vill verkligen såå gärna! Ångrar att jag inte köpte Lundmyr handduken jag såg till ett BRA pris på en sida för ett tag sedan..Bajs..Det hade vart så fint att ha den på babysim=) Kanske något att önska sig i doppresent till Gabriel=)

Nu ska jag försöka städa upp lite här. Fredriks pappa och syster kommer på besök idag. Kanske ska baka något litet mumsigt med? Nyttigare än godis=)


Min lilla simmare!?

Idag ska jag ringa BVC för det här fungerar inte längre. Gabriels mage vägrar sova.Gabriel sover, man han vänder och vrider på sig och gnyr och gnäller HEEEEEEEELA nätterna. Jag har varit vaken minst en gång i timmen hela natten. Vid 05 fick vi äntligen ut de flesta pruttarna som samlats i magen och lite bajs kom det med. Efter det va det lugnt till 07. Sen gav jag upp och gick upp.
Gabriel vill amma varjegång som han vaknar, inte för att han är hungrig utan för att det är jobbigt med magen och det blir ju inte bättre av att han ammar, men vad ska jag göra? Hålla en skrikande bebis hela natten? Han somnar iaf om en liten stund efter amningen.

Nä, jag får rådfråga på BVC. Dom kanske vet om jag ska sluta äta något speciellt som kanske gör att Gabriel har så mycket gaser jämt. Det är ju likadant på dagen, han sover ju knappt aldrig längre än en timma längre. Han blir kinkig för att han aldrig får sova ordentligt.

Jag producerar väldigt mycket mjölk iaf för jag åt så mycket igår. Jättebra=) Det borde jag göra varjedag men jag orkar ju inte alltid göra en massa mat..

Idag ska jag försöka städa upp, diska, få ihop någon lunch, sova och vika in alla sängkläder som har legat och skräpat i flera veckor.

Nu har jag kommit hem från träningen. Bodypump tränade vi. My gaad, jag har så ont i benen och armarna! Men skönt att det lixom hände något!=) Jag vill bli starkare såklart, men främst vill jag ha en vältränad mage och rumpa. Det är viktigast för mig. Det fanns ett pass som heter "Core" som verkade väldigt bra om man vill träna mage och rumpa och bäckenbotten och så, precis vad jag behöver!

Vi ska träna nästa vecka igen. Det är meningen att vi ska försöka få ihop 2 ggr i veckan, men när fredrik slutar 18:30 blir det svårt. Kanske får träna lite på helgerna ibland=)

Det hade gått bra för Fredrik hemma, Gabriel hade väl inte varit jätteglad, men inte gallskrikit heller och det är ju positivt. Gabriel hade fått ett bad och 100 ml mjölk i flaskan=) Nu sover han sött i sin säng.

Det ska jag med gå och göra. Herregud vilken träningsvärk jag kommer vakna upp med i morgon!

I eftermiddag står det träningsdebut på mitt schema! Jag har aldrig tränat förut. Alltså jo, jag har ridit, dansat en massa danser, åkt konståkning och spelat fotboll (fast jag inte ens ville, men alla andra gjorde det) men jag har inte tränat för att träna kroppen lixom. Jag har mest haft intressen som varit aktiva saker och då får man träning på köpet.

Men nu, idag är alltså dagen. Fredrik ska ha Gabriel och jag hoppas verkligen att det ska gå bra. Inte för att jag tror att det skulle gå dåligt, men jag menar att jag hoppas att Gabriel inte skriker och inte går att underhålla under tiden jag är borta för det är inte roligt. Särskillt inte när man har jobbat heladagen kan jag tänka mig.

Men jag måste ju göra andra saker jag med. Jag kan inte bara vara mamma dygnet runt resten av mitt liv. Det kan ingen. Alla måste göra något annat någon timme/timmar om dagen. Inbillar jag mig iaf.

Jag ska dokumentera träningsdebuten med lite foton, Sandra är ju duktig på att ta kort så hon kan säkerligen tvinga med mig på en bild eller två. Det ska bli så roligt det här! Men jag antar att jag kommer vara helt slut ikväll=)

Jösses. Jag är lite stressad. Jag gör så mycket saker helatiden känns det som. Ingenting tar slut.

Idag har jag tex lagat lunch, varit på maxi och handlat, diskat ett diskberg, bakat tekakor, beställt dopkort och badat Gabriel och mellan varven ammat och fått honom att sova, bytt några blöjjor och såklart lekt med honom.

Sånt som alla andra också gör varjedag eller varje vecka. Men diskberg kommer det vara i morgon igen, tekakorna kommer ta slut nästa vecka, handla måste jag också göra innan nästa vecka och laga lunch eller middag måste jag med göra varjedag. Allt detta vill jag göra. Jag tycker det är roligt, allt utom att diska. Problemet är att jag vill bara vara med Gabriel med. Jag önskar att man hade någon som diskade och städade och lagade mat helatiden. Nästan helatiden. Jag vill göra det ibland.

Nog om mina I-landsproblem. Jag har som sagt beställt dopkort idag och jag är såå himla nöjd. Hittade en jättebra sida på internet, kommer inte ihåg vad den hette, men riktigt fina kort hade dom iaf. Det fanns massor att välja mellan men jag fastnade för ett speciellt direkt! Perfekt! Ska bli så roligt att skicka ut dom=)

Fredrik och jag har bestämt att vi ska börja på babysim med Gabriel nu i slutet av Mars=) Det ska bli så himla roligt! Jag längtar jättemycket! Tänk vad mysigt att se honom bada och göra lite lekar med honom och samtidigt träffa andra små bebisar som han kan leka med=) Han kommer verkligen tycka om det! Nu kan jag knappt vänta!!

Gabriel har även fått sin egna säng nu. Han sover i den i början av natten och hade kunnat göra det resten av natten med om jag inte hade hunnit somna varjegång han ammar, innan han är klar. Jag ligger och tänker att jag inte ska somna för att jag ska stoppa ner honom i sin säng igen när han är klar men jag klarar det aldrig. Sen så tycker jag att det är väldigt väldigt mysigt att ha honom i våran säng, men jag vet att han måste få sova i sin säng för annars blir det nog problem senare. När han har ont i magen på natten är det inte så lätt heller, men det förstår jag ju. Jag sitter inte upp och ammar på natten för Gabriel föredrar att ammas liggande. Jag tror han har enklare att svälja då för mjölken kommer väldigt fort i början och man riktigt ser hur han koncentrerar sig för att inte svälja luft eller sätta i halsen.

Jag ska försöka blogga bättre i morgon och lägga ut lite bilder på sängen och på Gabriel! Nu ska jag sova. Klockan är inte ens 21:30 men jag är så sjuukt trött. Igår va jag nog i säng 21 tror jag.

Tänk när jag aldrig gick och la mig före 01!? snacka om förvirrad dygnsrytm!

Sådär ja, nu är Gabriel 15 veckor!

Gabriel är lite grinig. Jag vet inte varför. Jag funderar på om han kanske börjar få en liten tand? Han ser ut som att han vill ha något att suga på, men han spottar ut allting förutom sina egna händer. Dom tuggar han på. Och magen har varit snäll idag. Jag vet inte vad det annars kan vara? Han dregglar mycket emd och det gör dom väl när dom får tänder? Det vore ju lite tidigt, men han skulle ju kunna vara tidig..

Snart är han en 68:a! 62 passar fortfarande men vissa bodys är lite på gränsen faktiskt. Han har ju haft strl 62 sen ltie efter nyår nu. Herregud, snart måste jag inhandla en ny garderob till honom! Vi har inte tillräckligt med kläder i 68 och i 74 äger vi ingenting. Dax att använda rabattkupongerna på HM kanske?

Han har ännu inte vänt sig, men jag tror det är på G. Han fortsätter skratta och skrattar lättare och lättare, särskillt när han är övertrött.

Han är kittlig under fötterna och i armhålorna och under hakan=) Han skrattar mycket när jag tvättar honom där när han badar vilket han numera gör varje kväll. Det är så mysigt att bada  honom och han gillar det!

Jag kanske ska börja på spädbarnsmassage med honom för jag känner en som håller på med det och har lite kurser. Det vore mysigt att börja på babysim med, men jag måste vänta och se om vi har råd..

Babysim skulle han verkligen gilla! Det skulle vara så himla roligt att gå på det! Jag måste kolla närmre på det!

Ja, just nu är det inte mycket mer som händer. Växa, äta upp händerna, dreggla och skratta, det är väl det nya fortfarande.

Jag har inga nya bilder just nu för jag har varit dålig med kameran, men några äldre ska ni få=)


Just det, han älskar att sitta upp! han kan såklart inte själv än, men
om man ger han lite stöd så tycker jag att han blivit ganska stabil ändå=)


Här är han inte ens en måndad. Så trött och liten=)


Fin bebis på sin  tre månadersdag!

Hej.

Ledsen att jag inte skrivit idag. Min lilla stackars groda har varit otröstlig idag. Igår kväll fick han ont i magen och det höll i sig hela natten vilket resulterade i att jag inte fick sova ordentligt förrän 04 för vi va uppe på skötbordet och vände flera ggr, först vid 04 kom lite bajs och pruttar och sen va det lugnt tills Fredrik gick upp vid 06 typ, sen vaknade han flera ggr i timmen fram tills 10 i morses.

Detta resulterade i att jag har varit SEG hela dagen, han har haft ännu mer ont i magen idag på dagen och jag fattar inte varför. Nu verkar det vara bättre iaf. Vi kunde inte ens gå till föräldragruppen som började idag som jag så gärna ville gå till. Skulle vara kul att träffa andra föräldrar som har barn i samma ålder som Gabriel.

Jag fick riga och säga en halvtimme innan att vi inte kunde komma för jag kunde inte göra något annat än att hålla honom och skaka lite för att få honom att må bättre. Stackarn.

Nu ska jag sova. Jag laddar för ännnu en "bajsnatt".

Godnatt!

Godmorgon.

Nu är jag hemma efter helgen i Svedala. Det va skönta att komma hem men såklart roligt att vara där. Gabriel har lärt sig att sova med oljud iaf! Jättebra. Nu kan han sova sig igenom vad som helst!=) Jag tog inte en enda bild där nere, dåligt av mig, men jag hade lixom inte tankarna på kameran. Självklart ångrar jag mig nu.

Idag ska jag SOVA!! Jag är så trött, sjukt enormt trött. Gabriel med. Han sover och sover och sover. Inte lätt för en liten bebis att åka tåg i flera timmar men han skötte sig väldigt bra. På sista tåget hem skrek han mesta tiden, men han va så trött och såfort jag fått på honom overallen och stoppat honom i bärselen så somnade han och sov sig igenom när jag gick av tåget och allting. Duktig bebis=)

Jag återkommer.

Ja här kommer den. Jag har längtat efter att få skriva ner den här. Jag skrev den redan i december för att inte glömma bort detaljerna så den finns i en bok hemma, 15 sidor blev lång! Jag tänkte inte dela med mig av den långa versionen för den börjar flera dagar innan det händer något och då kommer det nog bli långtråkigt för er att läsa och det är ju inte meningen!

Jag älskar min förlossning och saknar den 23:e November varje dag. Jag vill att ni som kanske har en förlossning framför er, eller bara är allmänt rädda för den dagen då det faktiskt kommer ske, även om ni inte ens är gravida än men ändå livrädda för förlossningen precis som jag va ska veta att det behöver inte bli svårt. Det finns förlossningar som tar helt andra vändningar!

Måndagen den 22:a November

På måndagsmorgonen den 22:a hade vi tid på Specialmödravården för Ctg-kurva som jag hade gjort tusentals gånger kändes det som de senaste veckorna, och bedömning för igångsättning pga min diabetes.
Jag va nervös, men inte så jag stördes av det. Det kändes inte verkligt alls. Inom mig skakade jag väl av skräck, men jag trodde vi skulle få åka hem igen.

Min läkare Snezana som jag haft sedan v.25 hämtade mig och Fredrik i väntrummet och bad oss följa med in i ett ultraljudsrum. Där inne vände hon iprincip i dörren och sa: "Jag ska ju bedöma om du ska sättas igång idag eller inte, men jag behöver inte undersöka dig, jag vill sätta igång dig idag i vilket fall."

Jaha? Ingen panik, tänkte jag, men kände såklart paniken komma smygandes. Jag ville för allt i världen inte genomgå en förlossning men jag ville ju ha min bebis. Fredrik och jag fick komma in på förlossningen och vänta i allrummet någon minut sen hämtade hon mig och jag sa att Fredrik kunde stanna kvar för jag kände på mig att detta skulle bli jobbigt.

Mycket riktigt, min hemska läkare med hjälp av en barnmorska ber mig att lägga mig på sängen och slappna av så ska dom stoppa upp lite gel i mig. Slappna av? Vem kan slappna av när en hetsig läkare stoppar upp hela handen i en och bokstavligt talat BOXAR mig inuti? Jag spänner mig enormt för det gör så in i helvete ont, helt obegripligt ont och jag undrar om hon snart inte har slått ihjäl min stackars bäbis!?

Hon kommer fram till att förlossningen inte kommer starta av sig själv på flera dagar och bebisen måste ut innan det. Förlossningen sätts igång och det är bara att vänta. Fredrik kommer in i rummet där han finner mig hysteriskt gråtande, mest för att det gjorde så ONT, men mycket också för att ingen hade frågat om det va okej för mig att sättas igång, ingen hade förklarat vad som kommer hända. Dom hade läst mitt förlossningsbrev där det stod hur extremt rädd jag va och att jag ville veta allt om vad som skulle hända i förväg. Jag visste ju inte om förlossningen skulle starta med en gång eller om det skulle ta flera timmar. Det visste ju såklart inte dom heller, men jag ville ha information och det fick jag inte.

Jag förstod inte då hur jag skulle kunna föda barn när jag inte ens klarade av en igångsättning. Synd för mig att jag inte visste då att det momentet skulle vara det värsta under hela förlossningen.
Fredrik tröstade mig och lugnade mig och fick mig att må lite bättre och Nina kom in på rummet och stöttade mig hon med. Nina är min moster som också va med mig under förlossningen för att jag verkligen ville det och hon är bra att ha om det skulle hända akuta saker och sånt!

Runt 11:00 blev jag inskriven på förlossningen och sen satt vi bara på rummet och inväntade värkar och läste tidningar och pratade lite och så. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag verkligen skulle föda barn inom några timmar.


Testar min TENSapparat som jag hade tränat med hemma.

Runt 12:00 börjar jag känna som svag mensvärk som kommer och går. Vi går och äter i cafeterian på sjukhuset och "mensvärken" blir värre och värre. Den har tydliga början och slut.
När vi kommer tillbaka till avdelningen informerar vi BM om att jag har lite ont och att det händer något i alla fall.

Nästa undersökning var kl 16:00 och det va samma som förra, in och rota i mig. Jag skickade ut Nina och Fredrik för det kändes bäst så. En manlig läkare undersökte mig och det gjorde lika jävla ont denna gången men han va lite försiktigare iaf. Han kom fram till att det inte hade hänt så mycket därinne, men på CTG-kurvan som jag hade på mig helatiden kunde dom se att jag hade täta, ganska starka sammandragningar så dom gav mig inte mer gel.

Det gjorde ont, men inte så jag behövde någon medicinsk bedöving. Jag hade min varma vetekudde och min tens, men efter en stund dumpade jag tensen och kom fram till att jag mest tyckte det va obehagligt med bedövningar som bara "kapar topparna". All smärta ska bort, eller så kan man lika gärna stå ut med den kom jag fram till. Det kändes bäst för mig så jag klängde mig fast vid min vetekudde som gjorde mig varm.

Det gjorde ondare och ondare och jag blev räddare och räddare. Vid 15:00 hade dom haft skiftbyte och till min lycka stiger Suzanne in! Hon hade jag träffat i somras när jag va inlagd för diabetesen och hon va en BM i min smak!


Min tjocka bebismage.


Här ser man att bebisen ligger väldigt mycket till höger och det gjorde
så ont under mina revben när han sparkade! Det var något jag längtade
efter att få slippa!

Runt 18:00 händer något. Smärtan håller i sig istället för att komma och gå och då börjar jag spänna mig rejält. Jag visste såklart att det bara blir värre, men jag va så rädd. Jag va så hysteriskt rädd och jag vet inte hur många gånger jag sa att jag ångrar mig. Jag vill inte INTE föda och jag vill inte ha en bebis. Hade jag bara kunnat ångra mig just då så hade jag gjort det. Tur att man inte kunde!

Jag va så rädd. Jag har aldrig varit så rädd tidigare. Smärtan blev värre och 18:22 går vattnet. Det knorrade plötsligt till i min mage riktigt högt och jag trodde något va fel. Jag gråter och gråter  och Fredrik gör sitt allra bästa för att trösta mig. Nina hämtar barmorskan som konstaterar att vattnet gått och ger mig snygga nättrosor och en jättebinda efter att hon övertalat mig om att det inte blir kejsarsnitt.

Hon blev tvungen att vara lite hård mot mig fär ett tag för jag va verkligen så hysterisk. Jag kunde bara inte förstå varför dom inte bara kunde ta bort min rädsla, ge mig ett kejsarsnitt. NU! Jag är glad att det inte blev så=) Suzanne undersökte mig, vilket jag till en början totalvägrade för jag visste hur ont det skulle göra, men jag va tvungen att ge mig till slut för hon va ju såklart tvungen att undersöka mig. Ja va öppen nästan en cm, och det gav mig om möjligt ännu mer panik,
- Såhär ont, och 9 cm kvar att öppnas!?


Smärta, lidande och hysterisk rädsla.


Ctg-apparat. Bebisens hjärtljud va fina på 140 och jag hade precis haft
en sammandragning.

Suzanne bokar Förlossningsrum nr 1 som har badkar och undersköterskan Maggan tappar upp ett bad till mig. Jag går på darriga ben mot förlossningsrummet och tänker tusen tankar. Väl på rummet klär Fredrik av mig kläderna för jag darrar som ett hjälplöst asplöv och har fortfarande sjukt ont och det håller i sig helatiden. Det ger mig ingen paus.
När jag kliver ner i badet känns det mycket bättre. Värmen gör så att jag slutar skaka och spänna mig vilket resulterar i att värkarna kommer och går, ger mig pauser. Just då får jag lite positiv energi. Jag är så tacksam för varje paus som verkligen är helt smärtfri och jag till och med kan le lite ibland. I badet kommer slemproppen och ännu mera vatten och det är en så lustig känsla att inte kunna stoppa. Som att inte kunna hålla sig när man är kissnödig nästan. Fredrik tyckte det va äckligt när slemproppen gick i vattnet då det blev lite slemm överallt=) Men det är sånt man får ta! Jag kunde inte brytt mig mindre..


Lite peppning innnan badet!


Jag vet att detta är en ganska utlämnande bild, men man ser ju faktiskt
inget som man inte borde se, och det är en viktig bild för det va en stund
som jag mådde lite bättre. En underbar känsla mitt i allt det jobbiga!

Efter en stund och några värkar gick jag upp ur badet. Kissade och det kom mer vatten. Jag fick sjukhusskjortan och tog på mig varma sockar mellan värkarna. Jag blev lite mer positiv helatiden för jag hade så underbar stöttning och barnmorskan va jättebra! Hon lovade mig en epidural som jag hade bestämt mig för att ta redan innan. Hon gjorde en ny undersökning en stund efter badet och nu hade jag öppnat mig 2 cm. Hon ringde på Narkosläkaren som skulle lägga EDA:n redan då för att det kunde ta tid. Nu va klockan ca 19:30.

När jag legat på sängen en stund och fått en kanyl på armen för allt dropp jag kanske skulle behöva senare (värkstimulerande, glukos och blodtryckshöjande)  kände jag för att bada en gång till så det gjorde jag. Jag skakade konstant om jag inte fick värme.
Fredrik kollade mitt blodsocker varje halvtimme under hela förlossningen så det blev några stick i fingrarna, men det va nödvändigt för om jag skulle fått lågt blodsocker under värkarbetet eller krystfasen så skulle jag inte ha orkat någonting.

Vid 20:15 står det i min journal att jag har etablerade värkar. Då låg jag bara i sängen och tog mig igenom dessa. Jag hade CTG:n på mig så BM, Fredrik och Nina kunde se när värkar va påväg och hur starka dom blev. Det va skönt att höra dem säga att det verkligen va en stark värk när det gjorde ont för då visste jag att jag inte bara va klen. Det skulle gjort jävligt ont på vem som helst. Någongång där ville BM att jag skulle testa lustgasen. Jag hade bästämt mig redan innan att jag verkligen inte ville, men jag testade några andetag och det va som väntat det värsta jag gjort. Jag gjorde säkert inte rätt, men jag tappade kontrollen över smärtan totalt kändes det som. Blev helt yr och kände inte av olika kroppsdelar så den slängde jag iväg. UCH!


CTG kopplas på.

Vid 21:15 kommer narkosläkaren och ska sätta EDA:n. Tack gode gud! Vilken lättad det va! BM gjorde en undersökning och jag va öppen 4 cm. Perfekt!
EDA:n sattes och det kädes inte alls. Bara en läskig känsla i ryggraden men inget som gjorde ont. Fredrik sa efteråt att nålen va gigantisk.
Det blev skiftbyte lite efter 21:00 och jag fick en ny BM som heter Helena och en undersköterska som heter Bodil. Dom va jättesnälla båda två. Bodil tog blodtrycket på mig var 5:e minut för EDA kan göra att man får för lågt blodtryck, men det blev inte farligt lågt. Smärtan försvann efter 20 minuter och kvar fanns endast ett tryck nedåt. Ett Gigantiskt tryck nedåt! Herregud! Men det gick definitivt att leva med. Helena satte en skalpelektrod på bebisens huvud för att jag skulle slippa ha CTG- banden runt magen men så att dom ändå kunde läsa av bebisens hjärtljud.
Bodil stoppade om oss, jag fick sitta i en gungstol, Fredrik på en stol jämte mig och Nina bäddade ner sig i min säng=)

Där satt vi och slumrade en sluten stund.


Lycka är att få EDA när man ska föda barn!

När vi slumrat en stund började jag få tillbaka smärta på vänstersidan. Vänstra låret, rumpan och bak i ryggen började göra ganska ont igen så vi ringde på Helena som ringde på narkosläkaren som efter en stund kom in igen och försökte göra något åt det, men det funkade inte så jag fick stå ut med smärtan ändå. Det gjorde ont, men det va bättre än förut.

Helena kom in med jämna mellanrum och undersökte hur mycket jag hade öppnat mig, men nu va det inte alls lika hemskt längre för nu hade jag ju öppnat mig några centimeter! 5, 6 och 7 cm passerade och ibland kom hon in med en apparat som hon tryckte mot magen så lät den ganska högt för hon ville väcka bebisen så hon såg att hjärtljuden gick upp ordentligt, vilket det gjorde varjegång.

Vid 7 cm började det gå lite sakta så det värkstimuleradedroppet kopplades in. Jag blev lite rädd att det skulle börja göra ont. Jag kände att värkarna blev starkare och trycket blev större, men jag höll mig relativt lugn. Jag började bli nervös inför krystnignsfasen.

Vid 23-00 fick jag in en gåstol som jag skulle ställa mig upp och luta mig lite mot, det hände inte så mycekt när jag bara låg ner så hon höjde droppet och jag ställde mig upp mot gåstolen en stund. Fredrik och Nina småpratade lite om hur det gick till när jag och Fredrik blev ihop. Vi kom fram till att varken jag eller Fredrik va ute efter en relation när vi träffades , ändå blev vi tillsammans. Tur va väl det annars hade vi ju inte fött barn den nästkommande morgonen!


Inte så upphetsande bild, men jag va svullen som en flodhäst och höll på att
somna ståendes.


Liknar jag en pensionär?

Efter en stund orkade jag inte stå upp mer så jag la mig. Helena kände om jag öppnat mig något mer. 7.5 cm så det gick lite sakta just då. Hon höjde droppet lite till. Helena bad mig testa om jag kunde kissa så jag gick de få, men plågsamma stegen till toan för att inse att jag inte kunde kissa så hon tappade mig på urin. Inte någon angenäm upplevelse direkt. Runt 02 började EDA:n släppa och jag kände av värkarna mer och mer. Otroligt nog så hade jag lugnat ner mig. Fick inte panik. Andades precis som man ska. Min kropp bara tog över och agerade. Jag hade insett att jag måste göra det här.
Det gjorde fruktansvärt ont, jag andades och andades och värkarna blev starkare oh starkare. Fredrik la kalla handdukar på mig helatiden för jag va så extremt varm. Någostans där, mitt i de jobbigaste värkarna blev jag positiv. Jag kommer ihåg att jag tänkte att:
- Jag klarar detta, jag är stark. Jag kan föda ett barn. Det kommer att gå bra.

Jag va så långt, långt inne i mig själv. Kroppe bara gjorde. Det va som att hjärnan hade somnat för en stund. Slutat att lägga sig i vad kroppen behövde göra. Jag slutade vara rädd, även om det gjorde jävligt ont just då.

Fredrik va det allra bästa stödet man kan ha på en förlossning. När värkarna tog fart igen sa jag inte mycket. Jag sa till när han skulle kyla handdukarna igen och när jag va törstig, men han sa så stärkade saker. Jag beundrar honom verkligen för hur bra han va och för hur bra han stöttade mig. Jag kände mig verkligen trygg med honom. Nina va ett underbart stöd hon med, det va skönt att ha med någon som faktiskt genomgått två förlossningar varav en riktigt svår! Hon visste vad jag gick igenom!


Kallahanddukar rekomenderas vid barafödande!


Denna bilden älskar jag. Jag kommer absolut inte ihåg att den togs,
men det är jag glad för att den finns!

Från 02 till 04 låg jag bara och hade jätteont. I pauserna slumrade jag till och somnade, så avslappad va jag. Det kunde man aldrig tro att jag skulle bli i början av förlossningen. Jag lyckades i varje paus glömma att det skulle komma en ännu värre värk om bara någon minut och på det viset lyckades jag samla kraft helatiden.

Helena höjde helatiden droppet så det blev jobbigare, men hon såg ju att jag klarade av det. Vid 04 började smärtan så smått övergå i ett extremt tryck nedåt. Det är en fashinerande kraft vill jag lova! Man kan inte fatta hur det känns förrän man har känt det. Jag började trycka på så smått för det gick inte att motstå. Jag va 9 cm öppen  menjag fick trycka litegrannn ändå. Helena ville att jag skulle ändra ställning så jag öppnade mig den sista centimetern med och så att bebisen skulle tränga längre ned i förlossningskanalen. Det krävdes en enorm ansträngning för att ändra ställning just då. Jag kom upp ståendes på knä efter några minuter tror jag.

Jag har vaga minnen härifrån för jag va så långt inne i mig själv, hörde vad Bm, Fredrik och Nina sa till mig men svarade  inte särskillt ofta. Att stå på knä va fruktansvärt jobbigt och obekvämt. Varjegång det kom en krystvärk tog jag i med helakroppen och tillslut fick jag så ont i armarna att jag inte längre kunde vara kvar i den ställningen. Jag hängde alltså med armarna över sängkanten som va uppfälld. Jag fick lägga mig på sidan men det tog sin tid innan jag tog mig dit med..


Mellan ställningsbytandet hamnade jag i denna ställning. Så kan man
ju definitivt inte föda barn, men det va skönt en stund.

Tillslut kom jag fram till att jag ville föda genom att ligga på sidan. Det kändes absolut skönast. Droppet höjdes  och trycket blev starkare. BM tyckte jag hade för korta värkar. Jag tyckte inte att krystningsfasen gjorde ont. Det va en befrielse. EDA:N gjorde ju inte längre någon verkan så jag va bedövningsfri. Det känns skönt att jag gjorde det så bra ändå. Helena som läst mitt förlossningsbrev sa till mig någongång mitt uder krystningsarbetet att hon va imponerad av hur en så smärträdd tjej som mig plötsligt blivit så motiverad och stark. Hon frågade om jag ville ha någon bedövning men jag ville verkligen inte. Det gick bra!

Ja, jag bajsade på mig. Men just då bryr man sig så lite. Helena berättade att 99% av de som föder barn gör det och det va ingen dramatik runt det. Jag tömdes på mera kiss så bebisen skulle få det enklare att komma ut och sen va jag helt öppen! Alla 10 cm runt 04:30!

Det gick sakta. Jag krystade och krystade och hann med att trycka allt jag hade ungefär 2-3 ggr på varje krystvärk. Varjegång jag krystade kände jag hur han kom längre ner, men så åkte han in lite varjegång jag slappnade av. Det ska vara så, men man blir så arg. Man vill ju bara ha ut bebisen! Till och med jag som aldrig trodde jag skulle få den känslan ville bara ha ut honom! Och det va inte långt kvar!

Jag höll i Fredriks hand och tryckte allt vad jag kunde. Nina stod med BM och undersköterskan och tittade fashinerat på. Äntligen säger Helena att hon ser huvudet och att bebisen har mycket hår! Det gav mig så mycket motivation och hon frågade om jag ville känna. Det ville jag inte, men där emot gjorde Fredrik det! Det tyckte jag va modigt av honom! Nina frågade om det sved men det gjorde det inte än.
Dom fortsatte att höja droppet. Det började med 10 tidigare på kvällen och när han skulle ut låg droppet på 300! Det tryckte kan jag lova! Tillslut tyckte Helena det gick för sakta ändå så hon och Bodil fick ta över lite. Dom la mig på rygg vilket va otroligt obekvämt, sen smörjde Helena lite olja runt öppningen och hjälpte till lite. Jag tyckte för allt vad jag va värd och tillstut sved det till ordentligt! Det va huvudet som kom ut! nästa värk kom hela kroppen och det sved, men sedan va all smärta totalt försvunnen. 06:32 kom Gabriel till världen!

Jag blev helt tom på alla känslor. Jag kände mig nästan nyfödd jag med. Kände inget annat förutom lättnad. Mitt i min enorma lättnad kom jag på att jag borde lyssna efter bebisskrik och då hörde jag honom. Det va underbart!
Jag visste inte om jag skulle gråta eller inte, men någon liten tår kom det.
Jag fick upp honom på magen och det kändes inte som att det va verklighet. Jag fick pussar från Fredrik och beröm från alla Barnmorskor (det hade kommit in en till) och undersköternskan och Nina. Alla sa Grattis och jag kunde bara kolla på Underverket Gabriel som såg ut precis som jag hade trott. Det kändes verkligen underbart just då. Han va så vacker och tog bröstet direkt!


Första bilden på Gabriel, bara några minuter gammal och fortfarande svullen
och lite grå i huden.

Jag är så otroligt stolt över att jag klarade av det så bra trots min stora rädsla i början. Det gick så bra tillslut och jag kände bara någon timme senare att detta kan jag tänka mig att göra om igen. Det är verkligen värt allt jobbigt och all smärta!
Jag behövde sys några stygn men det kändes inte alls. Jag va så lättad och så glad. Fredrik fick följa med Gabriel till Neo för han fick lågt blodsoker som väntat eftersom att jag har diabetes. Jag och Nina fikade lite sålänge och jag fick kissa och så.

Inget gick fel. Gabriel mådde bra under hela förlossningen, ingen dramatik uppstod. Det gick bara så bra!

Jag kommer definitivt föda barn igen och jag kommer inte vara lika rädd!


Ingen bra bild, men såhär blek och trött kan man se ut efter en förlossning!


Nyfödd liten bebis!


Gabriel Tintin
3735 gram
53 cm

Och där va den sagan slut!=)

Ja, egentligen skulle jag lagt ut detta inlägget vid lunchtid, då jag åt. Men då ville inte Gabriel riktigt.

Jag åt iaf min grönsakspaj som jag gjorde igår med kokt broccoli och en klick keso. Det va gott=)


Pajen är god, men jag tror jag ska testa att ha i något istället för spenaten
nästa gång. Tex broccoli=)

Sedan badade jag lille Gabriel. Har inte gjort det själv förut, men här har vi ju ett jättestort och bra handfat så det är enkelt att göra det själv=) Han gillar att bada, och han skrattade jättemycket när jag tvättade honom i armhålorna!=)


Nybadad sötnos!




Sen blev han trött och somnade gott i soffan=)

Kärlek är en känsla som man kan se. Kärlek kan kännas underbart och fantastisk likaväl som hopplöst och ont.
Man kan känna att man dansar på rosa, fluffiga moln eller ligger krossad i en hög på marken.

Kärlek är för dom flesta något bra, men för många också något som inte finns. Alla är inte älskade  eller har någon att älska. För dem är kärlek antagligen något abstrakt, långt, långt borta. Jag tror dom känner tomhet. Jag tror det är dem som inte får växa upp med kärlek som blir antingen dom riktigt starka, eller dom riktigt dåliga människorna. Jag undrar ofta om dom som kan med att starta krig, mörda, våldta, misshandla osv har fått någon kärlek i livet? Eller har dom blivit galna av kärlek som slutat med smärta?

Kärlek kan få människor att begå stora misstag, eller bli riktigt modiga. Kärlek kan få människor att känna sig maktlösa, obeskrivligt lyckliga eller trygga. Kärlek är nog den starkaste känslan, kärlek är det som vareda människa strävar efter.

Jag tror det viktigaste är att man får starta livet med kärlek, för även om man inte kommer ihåg sina första år senare i livet så påverkar det nog vem man blir. Fick man kärlek från den allra första stunden så blir man nog en bra människa. Man måste vara älskad av de man startar livet med, sina föräldrar. Får man inte det har man nog svårt  att känna sig bekräftad resten av sitt liv.

Min kärlek går till min egen lilla Familj Fredrik och Gabriel. Gabriel är skapad av kärlek och kommer alltid genom hela sitt liv, sålänge jag och Fredrik finns känna att han är älskad. Mest älskad i hela världen.

Jag älskar ju såklart min familj med, alltså mamma och pappa och mina bröder och min mormor och min moster och mina kusiner och resten av min släkt, men det hoppas jag ni förstår=)

Ja, 14 veckor va det visst=) Det är inte lätt att hålla reda på veckorna längre, men han är 3 månader iaf, det vet jag.

Denna veckan tycker jag ändå att det har hänt endel saker:

*Han har börjat skratta! Första riktiga skrattet kom på hans 3 månadersdag alltså 23/2. Det är så fiint!
*Han har börjat inspektera sin händer och fötter. Han tittar på dem som att han aldrig har sett dom förut
någosin. Lite kul=)
*Han suger på händerna konstant. Han har ju sugit på dem länge, men nu är det heeeeelatiden.
*Babygymmet går att ligga i längre stunder nu!
*Det har blivit mer intressant att försöka vända sig till mage från rygg. Snart så...
*Jag börjar ana en liten mammighet hos honom. Ibland är det bara jag som är ok att vara hos och om jag då släpper honom till någon annan så kollar han på mig som om jag har svikit honom ungefär. Han kommer nog bli en mammig liten kille=)

Jag ska försöka få en liten film på när han skrattar så att ni får se det med, det är såå vackert=) Fredrik är roligast så det krävs nästan att han är hemma så att jag kan filma, för det går inte filma och försöka få honom att skratta samtidigt=). Det går knappt få honom att le och komma med på bild samtidigt nu heller för ha tittar så intresserat på vad man håller i handen. Lite dumt=)

På Fredag ska ju jag ta med mig Gabriel och åka tåg till Malmö. Vi ska göra ett byte i Alvesta. Jag vet inte hur detta ska gå, men jag hoppas innerligt att han är på bra humör och inte gör så mycket väsen av sig!


Tänk när han va en sånhär liten, liten liiiiten bebis. Hur kan det ens vara
möjligt att han blivit så stor?


Skillnad!

Min lilla bäbis växer för fort!

Idag startar jag dagen med en riktigt hälsosam frukost! Natten har varit fantastisk. Gabriel har sovit som en liten ängel, ammat en gång på natten och en gång vid 06. Och vi gick upp lite efter 08. Fantastiskt.

Här är min frukost:


Ett stort glas vatten (det dricker jag alltid till frukosten) koffeinfritt kaffe,
ett kokt ägg, ett ekologiskt äpple blandat med keso och kanel och en
hembakad tekaka med ost och gurka.

Nu ska jag mumsa i mig detta medas Gabriel sitter i sin babysitter och
låter som en padda (ja det är en konstigt ljud, men det låter som en padda)

Idag ska jag verkligen försöka få ihop alla ilägg som ligger på lager åt er=)


Godmorgon säger GrodanGabriel!

Info om Gabriels utveckling och övriga inlägg kommer i morgon. Förlossnigsberättelsen ska även komma denna veckan för nu har jag bilderna=)Herreguuuuuuuud vad nostalgisk man blir!

Nu är jag TRÖTT och Gabriel med! Men jag ska försöka få ihop hans spjälsäng som kom levererat med mamma och pappa innan idag=)

Varför går jag inte bara och lägger mig? Jag vet inte..

Ja som ni vet är jag taggad för träning, för första gången i mitt liv! Det är ju mycket för att kroppen förädras efter en graviditet. Nu har ju min kropp gått tillbaka och blivit i stort sett som vanligt utan att jag gjort någoting alls, lyckliga mej, kan man ju tycka, men jag hade gärna haft något att jobba med, så att säga=) Det ger ju motivation!
Men magen är otränad och kan behöva lite ansträngning, för hälsans skull. Jag är tillbaka på min normalvikt igen, så den behöver jag inte heller jobba med.

Men alla måste träna för hälsans skull så det är vad jag gör. Eftersom att jag har diabetes så behöver jag även träna för den sakens skull. Jag tänkte börja med två ggr i veckan, Sandra och jag ska hitta några roliga "pass" att gå på. Ibland kanske det blir svårt att få ihop, men då kanske jag får träna 1 gång någon vecka och tre gånger en annan. Det är ju Fredrik som ska ta hand om Gabriel under tiden så jag får ju anpassa mig jag med..

Här kommer lite bilder på mina nya träningskläder som jag verkligen gillar!


Byxor och linne från Nike.


Sport bh, så dom stannar inne och så att det inte blir milkshake i mina
tuttar;)


Mina första "gympaskor" sen typ högstadiet. Jag har inte ägt några
på Flera flera år!


Gymkort: Check!

Sen får vi väl se vart detta slutar, jag kanske blir träningsnarkoman? Fast det skulle förvåna mig=)

Jag är helt out of näring. Håller på att laga en grönsakspaj som verkar jättegod. Kan inte lova recept, men om jag hinner så ska ni såklart få det=) Jag måste nämligen hinna diska och förbereda maten som jag ska göra till middag och lägga ut alla adra inlägg som jag lovade er.

Jag hoppas jag hinner..

Godmorgon. Här sitter jag och äter frukost klockan 08, tackvare Gabriels bajs som hälsade på klockan 07. Det hälsade även på badrumsgolvet. Och skötbordet och handduken.
Alltså Ibland är Gabriels bajs smetigt och med lite klumpar i, som jag tycker att det ska vara,men ibland är det bara helt vattningt och nästan inga klupmar alls!? Jag tror jag ska ringa BVC och fråga om det.

Borde denna bloggen heta bajsbloggen?

Dagens planer är iaf att gå till Maxi och handla (TRÅÅÅK), visa er mina nya träningskläder på bloggen, Skriva om Gabriels utveckling för han blir ju 15 veckor idag (väl?). Ja men det är väl 15 veckor? Nu blir jag osäker..
På hemmafronten ska jag även laga mat, 2 ggr! En lunch och så har jag lovat Fredrik mat när han kommer hem. Han kommer inte hem förräs halv 8!! Tråkigt tycker jag.

Igår när Gabriel ammade så släppte han plötsligt bröstet när han va mätt och så låg han och kollade på mig med kärleksfull blick och sa en massa kärleksfulla ord till mig!=) Tror jag iaf, det lät kärleksfullt och han såg såå välmåede och lycklig ut=) Då blev jag glad! Det fins inget vackrare än din egen bäbis ögon som tittar sådär varmt och kärleksfullt på dig!

Nu vill Gabriel att jag uppmärksammar honom..