Första bilen är en stor grej! Första bilen kommer alltid hänga med i en liten pojkes liv. På ett sätt har han valt den själv för när vi var på öppna förskolan för någon vecka sedan var det just en sån här bil som han tog tag i och lekte med ett bra tag. Han gillar den massor!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Gabriels niomånadersdag!

Våran älskade underbara Gabriel! En så Charmig liten person som utvecklas och växer för varje dag. Han är en liten kille som kan få vem som helst att le! Han har fått mig att skratta varje dag sedan han föddes och gett mig ett mycket rikare liv.
Sedan han kom upp på mitt bröst morgonen den 23:e November känns det som att jag har en grund att stå på i mitt liv. Jag kan vara ledsen eller arg, men jag är alltid glad för att han finns och att jag får vara hans mamma. Att få vara hans mamma är det viktigaste i mitt liv. Att se honom utvecklas, växa upp, se stoltheten i hans ögon när han klarar nya saker, höra glädjen i hans skratt och ibland torka hans tårar.
Jag älskar när han är trött eller ledsen och gnuggar in sig i mig. Han vet att jag är hans mamma och att jag älskar honom. han vet att han är trygg hos mig och att jag aldrig kommer göra honom illa.

Han vet hur värdefull han är för mig och han ska aldrig någonsin behöva tvivla på den saken.

Idag har han lärt sig att lägga sig på mage från sittande igen, han kunde det ju som sagt innan, men slog huvudet i golvet för många gånger så han blev rädd. Men nu går det jättebra igen! Snart sätter han sig själv upp också, det va SÅ nära idag, men så såg han något som han ville framåt till istället så då damp han ner på mage och ålade iväg istället!


Jag och Gabriel på Neonatalavdelningen. Vi sover.


Fredrik och Gabriel på Neo. Dom sover med=)


Gabriel i min mage. Så rädd som jag var, men så mycket som jag
längtar tillbaka!


Liten kille...


Blir stor kille!!

Heejsan.

Nu har jag tid, igen! Helt otroligt. Anledningen är den att Gabriel från och med idag bara sover en gång om dagen. Från efter lunch och ungefär två timmar framåt. Han har gjort det några gånger innan, men bara som undantag. Nu har jag märkt att det blivit svårare och svårare att få honom att somna på förmiddagarna, men även på eftermiddagarna och kvällarna, så jag antar att han inte behöver sova två gånger längre. Det är samtidigt skönt för då sover han ett längre sammanhängande pass mitt på dagen då jag kan göra vad jag vill om vi är hemma. Är vi ute på språng så får han sova i vagnen.

Föressten så har det hänt endel grejer med Gabriels utveckling! Han kan numera dricka ur nappflaskan själv. Lite får han kämpa för han håller inte på det enklaste sättet direkt, men vatten får han i sig iaf! Han måste bara slipa lite på tekniken..
Han kryper snart! Det är så nära så nära! Han ställer sig på knän och händer helatiden men så innan han far iväg så dimper han ner på mage och ålar istället, men det tar sig!

Det går typ inte att byta blöja på honom längre. Det är HELT OMÖJLIGT ibland. Så fort han kommer på skötbordet så SKA han vända sig till  mage och han tar i av alla krafter! Om jag håller i ett ben eller en arm så han inte kan vända sig så tar han i så mycket att han istället från liggandes på rygg tar sig upp till sittandes! Det är starkt gjort! Han kämpar och skriker och är som ett litet odjur och jag får aldrig på blöjan, det värsta är när han bajsat vilket han gör ca 4 ggr om dagen, för då vill man ju helst inte att bajset ska smetas ut överallt, men hans ben sprattlar så jag lyckas inte särskillt ofta byta blöja utan bajs på ben eller skötbord. Eller på mig.

Gabriel kan leka tittut med. Det har han kunnat ett tag. Om man ger honom tex en kökshanduk och lägger på huvudet på honom och säger "Vart är Gabriel?" så drar han av handuken och så säger man "Tittut!". Sen gör han om det själv genom att hålla upp handduken ovanför huvudet så man inte ser honom och så säger man igen "Vart är Gabriel?" så tar han ner den sen och så ropar man "Tittut!", det tycker han är roligt!=)

Så det händer grejer och det är så roligt!


Jag vet att jag lagt ut denna bilden innan, men jag tycker den är så vacker
så ni får se den en gång till!

När Gabriel vaknat ska vi ut och ta en promenad runt kransmossen med Sandra. Ska bli skönt att röra lite på sig!

Byee.

Hejsan.

Idag fick jag sovmorgon av min ängel till son igen. Jag börjar bli bortskämd med det! Sover bra gör han numera också! Fast han vaknar väl till runt två gånger och bökar runt och då ammar jag lite. Inte för att det ens kommer särskilt mycket, men det är inte det han är ute efter heller. Bara suget lixom. Vi ska sluta med nattamningen snart. Jag är bara lite helt redo att lämna det än. Samtidigt som det ska bli skönt att få ha son kropp mer för sig själv så är det så otroooligt mysigt att amma. Till och med när man sover.

Det här med egen säng är endast aktuellt på dagarna. Och där är det också jag som inte vill. Jag vill inte att han ska sova i sin egen säng på natten av många andledningar. Dels så är det sjukt jobbigt att gå upp och föröska få honom att somna om i sin egen säng när han vaknar. Jobbigt. Dels så är det så sjukt mysigt att krama sin bebis när man sover. Dels så är det skönt att höra honom andas. Jag verkligen vill ha honom jämte mig i sängen. Fredrik tycker också det är bättre att ha honom i våran säng. Han tycker om när Gabriel rullar nära honom och myser lite med honom också. Det gör han i sömnen nämligen. Myser med sin pappa alltså. Det kommer ju en tid när vi vill att han ska sova i sin egen säng, men då tar vi det då, det går ju inte nu. Han känner ju att vi inte har motivation att få honom att sova i sin säng.

Lite tankar bara.


Liiiten liten kille som sover så sött...

Vi är själva idag jag och Gabriel. Han sover nu och jag ska plocka ur alla skåp i köket för att omorganisera. Det behövs. Finns ingen logik i hur det är nu.

Idag när jag läste i en tidning läste jag något väldigt bra.
-"Mycket i livet handlar om att bara skärpa till sig"

Det tyckte jag va bra sagt. Ibland är det helt enkelt inte svårare än att bara skärpa sig.

Bye.

Jag sitter här med världens chock. Alltså jag tror verkligen på änglar och änglavakt efter denna kvällen, det kan ni skriva upp. Notera!!

Jag nattade Gabriel som vanligt. Det går till så att efter att han badat/tvättats går vi in till Pappa Fredrik och säger godnatt, sedan går vi in till sovrummet och drar ner persienner. Jag lägger Gabriel i sängen medans jag hämtar en pyjamas i byrån brevid. Gabriel tumlar runt i sängen lite, under nogrann bevakning. Jag tar på honom pyjamas, släcker lampan (som numera finns i sovrummet) och det blir mörkt i rummet. Allt är i sin ordning, tror jag.

Gabriel var jättetrött och jag anade att han skulle somna fort. Han slöt ögonen innan jag ens lagt honom tillrätta i min famn. Jag gav honom nappen men han spottade ut den igen. Konstigt tyckte jag, men gav honom den igen. Han tog den. Han kunde inte riktigt slappna av och det tyckte jag också var konstigt eftersom han var riktigt trött och då brukar somna fort. Jag la honom i sängen och la mig jämte honom och han verkade tycka det var bättre. Men så började han tumla runt och spottade ut nappen igen. Jag började fundera på om magen spökade!?

Jag tog upp honom i famnen igen, stoppade in nappen och försökte få honom att slappna av. I mörkret ser jag att han börjar göra konstiga grimarser och jag blir riktigt orolig. Han ser verkligen ut att typ ha ont eller något annat som jag inte kan förstå. Av ren instinkt eller något känner jag i munnen och börjar fundera på tänder. Plötsligt känner jag något i munnen. Något stort, kantigt, Konstigt! Mitt hjärta typ stannar och jag undrar vad tusan det är jag känner. UT skulle det iaf  och jag fick ut det. Med Gabriel i famnen och den konstiga saken i handen tar jag typ ett hopp fram till lampan i fönstret och tänder den och ser att jag i min hand har en dragkedja. En fyrkantig sak med den som man drar i på. En PERFEKT sak att kilas fast i halsen. Jag kan inte tacka gudarna och himlens alla änglar nog för att Gabriel lever. Det hände inte ens något. Men dragkedjan måste varit i hans mun i säkert 10 minuter, utan att han satt den i halsen.

Den måste hamnat där när Fredrik och Gabriel lekte i sängen när vi kom hem idag, för Fredrik hade den i fickan för hans tröja hade gått sönder. Han visste såklart inte att han tappat den i sängen. Gabriel måste sedan ha hittat den när jag la honom i sängen för att hämta en pyjamas. Lyckats stoppa den i munnen utan att jag såg och sedan lyckats förvara den i kinden eller något under tiden jag försökte få honom att sova, för han kunde ju suga på nappen. Inte konstigt att han spottade ut nappen först.

Förstår ni vilken OFANTLIG tur vi hade? Den är verkligen perfekt utformad för att kila fast i halsen och INTE kunna komma ut. Jag blev så otroligt rädd när jag kände den i hans mun och ännu räddare när jag såg hur perfekt den var för att fastna i halsen.

Nu förstår ni nog varför jag verkligen tror på vakande änglar. Jag är den tacksammaste människan på jorden just idag och plötsligt kändes allt jag ville ha gjort ikväll totalt oviktigt. Jag ska därför bara gå och lägga mig. Allt utom Gabriel tappade sitt värde och jag vill bara höra honom andas.

Godnatt.

Hejsan!

Jag är ganska nyss hemkommen från en trevlig dag med Mia, Erik och deras lilla Cassandra! Jag blev bjuden på grillade hamburgare och korv och det tackar man ju inte nej till! Fin fint fika fick jag med! Gabriel lyckades klämma ut tre bajskorvar under tiden vi var där! Otroligt...

Igår och idag har vi haft Fredriks lillebror Samuel här! Det var meningen att vi skulle gått till djurparken igår men det va ju första dagen som det faktiskt inte skulle regna och det hade nog varenda barnfamilj fått nys om, så det var kö ut till parkeringen nästan och det fanns inte en enda parkering. Så vi struntade i det. Jag blev VÄLDIGT besviken. Mest besviken av alla tror jag. Men vi ska dit på Fredag istället och hoppas på bättre lycka då.

Idag var vi i Annelundsparken så Samuel fick leka av sig lite. Han fick en Ben-ten klocka av Fredrik i leksaksaffären igår och den hade han ju såklart på sig i lekparken och shit! Han blev poppis! Den var en kille som såg att han hade en sån klocka och han verkligen glodde på Samuel och sen ropade han till sina kompisar: TITTA!!!! HAN HAR EN BEN-TEN KLOCKA!!!! (Ben-ten är någon hjältefigur från tvkanalen Cartoonetwork tror jag, väldigt poppis iaf) Då var han stolt!=)


Samuel och Ben-ten klockan!


Samuel högst upp i en klätterställning tillsammans med en annan liten kille
som tveksamt klättrade efter, han ville definitivt inte vara sämre! Men rädd,
det såg man att han var=)

Gabriel gungade i en bebisgunga eftet att han vaknat för han sov sin frukostlur i parken. Han var FÖR söt i den lille gungan!


Att gunga är kul!


Gungeligung!


Han testade även ruchkanan litegrann. Har bättre bilder på det men
dom försvann!? Dom finns i min mobil i alla fall..


Det är väl vad vi gjort de senaste dagarna. I morgon ska vi gå på sista Harry Potter på bio i 3D. Jag har tröttnat på Harry Potter, men jag har sett alla filmerna på bio och måste ju såklart se hur detta slutar. Och det blir första gången jag ser en film i 3D. Ska bli intressant! Fredriks mamma ska passa Gabriel under tiden. Det blir andra gången han har barnvakt på riktigt. Anne-lie och Samuel ska komma hit hem till oss och passa honom så det ska nog gå bra!

Nu- Sömn!

Hejsan.

Idag har jag spenderat dagen med Mia och hennes beibs Cassandra. Alltid mysigt att umgås med dem! Kul att bebisarna får "prata" lite med varandra. Gabriel är en sympatisk man, det kan vi konstatera nu. Varjegång Cassandra gråter en skvätt så kontrar Gabriel med att gråta och snyfta ännu värre! Det ser så himla roligt ut! Minsta gråt från Cassandra och Gabriel ser ut att få en jättedepression och sen gråter han ut sin sympatisorg.

Vi gick en promenad, runt kransmossen. Det är den bästa promenadsträckan häromkring, därför jag går där oftast. Det är så skönt med skog och natur och slippa trafik.

Jag och Fredrik bakade en banankaka i morses som blev saftig och god så den fikade vi lite på. Mumsigt!

I morgon har jag ingen aning om vad jag ska göra faktiskt. Jag måste hitta på något att göra de närmsta dagarna så jag inte går hemma och städar dagarna i ända. Jag älskar ju visserligen när det blir rent, men man kan ju inte städa hela tiden.


Gabriella? Haha, nej, Fredrik satte upp en liten tofs i Gabriels hår innan=)


Denna bilden tog Fredrik på Gabriel innan. Gabriel tycker nog inte att den
blev till hans fördel, men söt är han=)

Bye.

Idag har vi varit på BVC. Det var efterlängtat. Jag tycker det är så himla roligt att gå dit men nu går vi ju bara varannan månad. Tråkigt tycker jag. Efter ett år blir det nog ännu färre besök?!

Jag fick en liten chock på besöket idag. Han har ju bara ökat i vikt ungefär 400 gram de två senaste gångerna då vi gått varannan månad, alltså lika lång tid som nu så jag trodde han skulle väga ungefär 8.9 kg. Men nä, här är resultaten:

*9640 g!! Snart 10 kg! han har gått upp 1.2 kg sen senaste besöket!
*70.5 cm
*46.5 cm i huvudomfång.

Så han växer så det knakar. Men det är bara bra. Då vet man att han mår bra och får i sig tillräckligt med näring. Idag stod det även hörseltest på agendan, vilket han klarade utmärkt. Han hör bra alltså. Det visste jag redan.

Vi pratade lite om hur han mår i övrigt och hur det går med bajsandet och hur han äter och sånt. Vi ska till BVC igen den 19 September och då ska vi även få träffa en Barnöverläkare och visa hans lilla "blåmärke" som han har i nacken som inte går bort. En läkare har tittat på det innan och det är inget farligt men överläkaren va ändå på vårdcentralen just den dagen vi fick tid till nästa besök så jag bestämde att jag ville att han skulle kolla på det.


Våran lille tungviktare! Har jag berättat att han gillar fötter föressten?
Så fort han kommer åt så ska det bitas på allas fötter och han biter
gärna på sina egna tår då och då. Han skrattar åt mina fötter när jag
tex sitter med benen i kors på en stol så ena foten är i luften så brukar jag
gjreja lite med foten och då skrattar han mycket=)

Godmorgon.

Eller ojsan, det har visst redan blivit lunch. Så tokigt.

Gabriel sover. Egentligen äter han ju vid 12 men vi har blivit lite sega på morgonen så allt blir lite senarelagt. Det får vara så i semestertider tycker jag=)

Föressten så har jag varit ledig i över ett år nu. Det känns helt otroligt. Tiden har verkligen gått så fort. Jag kommer ihåg sista kvällen jag jobbade förra året innan semestern den 30:e juni. Hur jag njöt av allt jag gjorde för att jag gjorde det för sista gången på 5 veckor, trodde jag. Det råkade ju bli på över ett år för att jag fick diabetes och blev inlagd på sjukhus samma dag som jag skulle börjat jobba igen. Jag vill bara glömma förra hösten egentligen för det va JOBBIGT.

Jag jobbade ju litegrann i September dock, men det va ju bara några timmar för att fördriva tiden mest och träffa jobbarkompisarna lite till innan jag gick på bebissemester=)

Jag trivs som ledig. Vem gör inte det? Men samtidigt känner jag att jag behöver komma ut i arbetslivet igen. Inte just nu men snart, för att bygga på min sociala förmåga igen. Man är ju social när man är mammaledig med, jag menar inte att jag sitter inne jämt, men jag umgås i samma kretsar helatiden. Vilket jag trivs utmärkt med, men jag vet att man behöver omväxling. När man jobbar träffar man så mycket folk man inte känner och jag behöver faktiskt det. För att utmana mig lite. Jag blir lätt blyg annars. Jag behöver nytt folk helatiden för att hålla igång mitt självförtroende. Prata, prata, prata. Argumentera och förklara. Det är något jag behöver. Man tappar det lätt.

Nu säger jag mest: Titta!!, ädä!, mamma, mamma, mamma, nej!, mammasgoooosebääääbiiis! Och sånt. Men jag älskar ju det såå himla mycket så jag skulle kunna göra det hela mitt liv. Men jag vet ju att jag kommer vara mammaledig fler gånger om jag får som jag vill!=)

Nu låter det som att jag typ ska börja jobba i morgon, men det ska jag ju inte=) Jag vet inte ens när jag ska börja jobba igen. Ingen aning faktiskt. Men någongång=)

Nu ska jag fortsätta kalka av min kaffekokare så den kan börja leverera någongång!




Är det inte helt otroligt att han varit en sån här liten korv med fågelunge-
ben? Så bedårande vacker och fin och söt och ja, jag skulle kunna hålla
på i evigheters evigheter och berätta om hur mycket jag ääälskar min bebis.

Tjing.

Tänka sig att Gabriel redan är 7 månader idag! Helt otroligt! Jag kan inte förstå vart min lilla pluttesnuttebebis tar vägen?! Fast å andra sidan kommer jag nästan inte ihåg att han varit en pluttesnuttebebis. Det är verkligen sorligt! Men jag fyller i hans bok, varenda rad och jag har planer på att göra en fotofok som man kan göra på olika fotosidor. Smidigt verkar det! Och jag ska framkalla massor av bilder snart och sätta in i fotoalbum och sånt.

7 månader känns så mycket större än 6 månader. 6 månader känns ändå som en liten bebis med 7 månader känns mer som ett litet barn. Han utvecklas så himla mycket och babblar på med ord som: dadada, bababa, agoagoagoago, gagaagaa osv...Han ålar runt i små cirklar men kommer inte framåt riktigt än. Han äter och äter och bajsar oh bajsar.

Nu har han inte bajsat blod på över en månad, jag är ganska säker, det blir ju svårare att se nu när han äter mat för det är ju en massa annat i de där korvarna. Igår tex trodde jag vid första anblicken att det va blod i bajset, men sen insåg jag att han ju ätit kyckling med tomatsalsa till lunch och så gick jag och kollade i den burken och ja, de mosade tomaterna såg likadana ut i burken som i bajset...Mysigt!!

Jag får infall ibland av att jag nog kan börja äta mjölk igen men inser att jag måste nog vänta tills vi får en till läkartid. TRÅÅÅÅÅÅK. Jag vill ha gräddtårta och gräddglass och tsatziki och bara en stor jäkla skål med GRÄDDE!

Tillbaka till Gabriel så 7 månadersdagen till ära så övade vi på att sitta stabilt, för han kan ju sitta men om det börjar luta lite så faller han i golvet, vilket han gjorde idag. Jag skulle bara hämta en leksak bakom mig för han såg såå stabil ut och då faller han rakt bak och fick väl både en chock och ont stackarn! Han va så ledsen en stund, grät och snyftade och jag tycker så hiiimla synd om honom samtidigt som jag tycker han är så otroligt söt när han gråter så jag måste le en smula. Då hatar jag mig själv lite. Men sen gick det över iaf och han blev glad igen.

Vid 7 månaders ålder kan Gabriel alltså:

*åla bakåt och i cirklar och ibland lite framåt.
*vända runt från rygg till mage och mage till rygg.
* sträcka armarna när han ligger på mage och dra upp knäna under sig så att han står i krypposition, men han        kryper inte.
*hålla i fötterna, men han är ointresserad av att suga på dem, vilket är intelligent då fötter inte alltid är så fräsha=)
*Sitta korta stunder.

Han kan ju såklart mycket mer men detta är väl vad han lärt sig det senaste. Fast vända sig gjorde han ju för längesen, men ändå. Det märks ju så tydligt att han utvecklas och kommer på nya saker han kan göra varjedag. Det är en härlig ålder nu och framåt. Sömnen är ju lite jobbigare men det är väl för att det händer en massa och tänder är påväg. Inatt sov han iaf skapligt och jag blev nästan utvilad! Sålänge vi följer rutinerna någorlunda så blir sömnen väldigt mycket bättre! Vissa perioder får man nog vara noggrannare med rutiner för att få allt att fungera.

Tex så får han inte sova efter kl 16 helst för då kan han inte sova så bra på kvällen och det blir ju svårt om han knappt sovit på eftermiddagen. Då måste han ju få sova efter 16 och då blir det inte roligt på kvällen.

Det är verkligen en balansgång, men det är bara att anpassa sig!



Gabriel sötunge för ett tag sedan. Foto taget av Sandra.


Gullrumpe Gabriel 7 månader.




Han dricker vatten ur nappflaska nu! Innan tyckte han det va äckligt med
vatten men nu går det finfint!


Gabriel en dag gammal på neo. Han matades ju med babysemp med en
såkallad "snipa" för att han hade lågt blodsocker vid födseln pga min
diabetes. Tänk att han varit så hiiimla liten! Helt galet. Sötare finns inte!

Nu ska jag sova! Godnatt!

Guuuud, det va såå hemsk precis! Gabriel skulle precis sova efter att han ätit. Han hade ammat båda brösten och ätit broccoli och banan/äpple pure typ två timmar före det, och precis när han fått nappen och skulle sova så typ hostar han till lite och sen så kräks han upp all världens hav typ, så jag lyfte upp honom snabbt som tusan för han såg ut att sätta kräket i halsen och då kräks han en gång till ännu mer! Det va en JÄTTEPÖL i våran säng (tur vi hade plastad frotté under). Jag har aldrig sett en bebis kräkas upp så mycket mat!

Nu har jag tre teorier:

1. Han har fått i sig någon bakterie som gör honom tillfälligt "magsjuk". Den teorin är inte så trolig egentligen för han har varit glad och sett ut att må prima hela dagen och ätit bra så han verkar inte må illa. Direkt efter han kräktes va han glad och sprallig igen.

2. Han dushade med Fredrik före nattningen och satte lite vatten i halsen och kanske hade kvar lite som kom så fel att han kräktes så himla mycket.

3. Han verkade behöva rapa och hosta samtidigt när det hände och detta utlöste kanske att all mat kom upp igen.

Alltså han måste ju ha varit väldigt mätt innan han kräktes för det va verkligen hur mycket som helst! Jag hade ju tomma bröst och antar att han behövde få i sig mer mat nu när han förlorade allt så jag gjorde välling, men han va så trött så han somnade innan den hann svalna. Jag fick i honom lite vatten iaf.

Guud, jag hatar när det blir såhär! Tänk alla gånger han kommer vara sjuk! Jag kommer vara den värsta hönsmamman i världshistorien! Jag känner för att sitta och bevaka honom när han sover nu, men inser att det nog inte är så farligt som jag tror egentligen.

Stackars min bebiis!!

Hello. Tänkte passa på att lägga ut dopbilderna innan det glöms bort! Jag har fått bilderna från Sandras Kamera och några från frugans kamera. Dom är ganska lika så jag är inte hundra på vems som är vems, men då vet ni iaf vilka som är fotograferna!


Gabriel somnade ju under prästens predikan och en stund där efter=)


Hela familjen.


Min bror och Fredriks syster som är faddrar och prästen.


Våran söta Gabriel Tintin Poulsen.


Han blev lycklig och glad efter att han fick sova en stund=)


Vi tog lite bilder i gräster utanför kyrkan.


En av Gabriels doptårtor.


Äta gräs?





Ett litet urval av alla bilder som togs på Gabriels dopdag. Han va så söt och glad och duktig och det blev en riktigt bra dag!

Tänka sig att huxflux bestämde vi att nu är det dax. Jag har länge försökt hitta rätta tillfället, Gabriel ska vara på bra humör, Fredrik ska vara hemma, osv. Nu va Fredrik hemma, han hade precis kommit hem då vi bestämde att vi kokar en potatis och testar. Gabriel va jättetrött och skulle snart sova, men på ganska bra humör ändå så vi bara gjorde det.. Det kändes så stort!

Ni ska nu få en bildserie över händelsen..


Förberedelser. Jag pumpade ut lite bröstmjölk för att han skulle känna
igen smaken litegrann och jag har köpt ekologisk rapsolja. Hade han
inte varit allergisk mot mjölk hade jag använt vanligt smör, men nu kan
han ju bara äta mjölkfritt smör och det är tillsatser i det och det
räcker väl med att han får i sig det via min bröstmjölk, om han nu får det...


Idag köpte jag en liten tummenskål att ha smakportionerna i. Vi fick ju en
tummenskål i större format av Sandra och Tobbe i doppresent och den
kommer vi ju såklart använda flitigt när Gabriel äter större portioner!


Gabriel är förväntansfull och inser att något stort snart ska hända!
Han inser inte att hans smaklökar ska få uppleva något dramatiskt=)


Maten är klar!! Innehållsförteckning: 10 ml bröstmjölk, ½ liten ekologisk
potatis och två små teskedar ekologisk rapsolja.
Jag är medveten om att han inte alltid kommer äta ekologiskt och jag kommer
inte heller alltid köpa ekologisk potatis, men till en liten, liten mage som aldrig
fått mat förut tycker jag det är bäst att börja så.


Han tycker jag är knäpp. Vad är det jag för mot hans mun?! Man ser inte
skeden som är påväg, men den är påväg...


Skeden in i munnen...


Första smaken ser inte allt för positiv ut...


Han kommer fram till att det inte va så gott och ångrar nog bittert att
han öppnade munnen...


Men han gör det igen!! Denna gången ser man dock att han vet vad som
väntar..=) Och ja, vi skrattade åt honom!


Han ser ut att vilja ta ut all mat i munnen med händerna! Även om han
ser väldigt äcklad ut och nog inte tyckte det va så gott så fanns intresset
där så vi kör med lite potatis i morgon med. I en vecka blir det potatis och
nästa vecka blir det palsternacka. Det har jag inte ens smakat själv
tror jag så det får jag väl göra.

Ja, då har vi alltså haft matpremiär. Kul! Fredagen den 13:e maj noterat! Han är alltså 5½ månad. Men han kommer ju såklart helamma längre än 6 månader. Om allt går bra nu och inte magen krånglar och massa sånt så räknar jag med att vi har ersatt ett mål mat (kvällsmaten) mot slutet av Juni. Perfekt! För de nära och kära som vill komma och kika när han äter live finns det såklart möjlighet, för jag vet att det är några som vill=)

Nu ska jag gå coh ta hand om mig själv, dusha och ta hand om mina fötter tänkte jag! Bye bye.

Det är verkligen en härlig dag ute! Jag tog lite kort på min fina i gräset och gud så glad han blev!


Solhatten fick han av gammelmormor idag, men vi säger mormor för
det blir för jobbigt att säga gammelmormor.


Han skrattade så fint åt gräset, det va tydligen väldigt roligt med gräs!!

Godmorgon!! I morses hände en stor grej! Jag sa ju att det va nära igår!
Gabriel vände sig från rygg till mage, helt själv! Igår tränade han massor, men idag när jag lagt honom på filten så låg han där och kikade en stund, sen bara vände han på sig och lyckades komma över på mage. Det va en lång stund han låg och vinglade på sidan men tillslut vägde han över! Tur att jag inte missade det!

Här är bevisen. Jag hann inte få fram kameran i själva vändnigen, men på mage är han och dit kom han själv!


Gabriel i chock=)


Segersmajl!


8 april antecknas!


Efter denna vändning blev han snabbt trött och hungrig. Inte lätt att göra
stordåd så där på morgonen...=) Första vändnigen alltså 4½ månad gammal.

Det känns stort! Snart kryper han väl iväg också. Och stoppar saker i munnen. Dammsuga varjedag blir det framöver. Och köpa säkerhetsanordningar så han inte klämmer sig i dörrar eller petar i eluttag eller drar i sladdar. Här ska det säkras!

Snart, mycket snart kommer Gabriel kunna vända sig från rygg till mage. Han har tränat för fullt idag och han har kommit såhär långt:


Det syns inte på bilden hur nära det faktiskt är, men nära är det!


Haha, han glömmer inte att le in i kameran samtidigt med! Han lär sig!

Gabriel ligger i babygymmet och klänger på sina leksaker. Han tar på dem, känner på dem, klämmer på dem, ja utforskar dem helt enkelt!
Jag ville taen bild på detta men när jag kommer med kameran så är det såklart inte alls lika intressant att grejja med leksaker längre...


Men han gick med på att ge dem ett kärleksfullt leende iaf..=)


Och så ville han tala kärleksfullt med sina älskade händer...

Och jag äter frukost och hoppas innerligt att jag inte behöver åka till sjukhuset med Gabriel idag. Han hade lite blod i bajset igår med och jag måste såklart ringa och säga det, men jag tänker kräva att få en tid för jag vägrar att spendera en hel dag där igen. Jävla skitsystem dom har. Puckon.

Idag sover Gabriel helatiden känns det som. I förmiddags sov han från 10 till 12:30. Nu vid 14:45 somnade han igen, utan minsta svårighet eller gnäll och han sover fortfarande, alltså han har sovit i 45 minuter nu och han brukar inte sova såhär mycket. What? Sovperiod? Han vill ju verkligen sova med, lite brukar jag få "kämpa" när han ska sova på dagarna men inte idag. Det blev nästan tråkigt. Lite för lätt lixom.

Så nu sitter jag här och har tråkigt istället. Jag har ju redan hunnit diska och äta och dammsuga och sånt som jag gör varje dag...Regnet öser ner så jag kan ju inte för en gångs skull sätta mig på balkongen och njuta..

Jag får väl leta vidare efter något hörn jag kan städa i kanske...

Idag passerade Gabriel en milstople. Jag har ju tidigare berättat att han varit intresserad av att gripa tag i saker, men idag gjorde han det! Plötsligt när Fredrik lekte med honom så började han ta tag i saker. Han sträckte ut armen och tog tydligt tag i leksaken!
Det va så coolt att se! Man såg hur han ansträngde sig och verkligen fokuserade för att få handen dit han ville och man nästan såg hans förvåning när han lyckades!

Det måste vara oerhört irriterande att vilja ta i saker, resa sig och gå, rulla runt osv, men inte kunna!? Inte kontigt att bebisar är arga och ledsna "utan anledning" ibland!

Föressten så blev det inget babysim idag för det va inställt pga att bassängen hade gått sönder och va bara 28 grader "varm". Det är ju iskallt för en liten bäbis, och för mig med=)

Godmorgon.
Jag sitter här själv vid frukostbordet och äter lite. Mina "pojkar" sover båda två. Fast Gabriel har ju varit uppe en sväng såklart. 07:15 va det dax att gå upp idag tydligen. Det va liiiiite liiiiite blod i han bajs idag igen. Verkligen pyttelite, men ändå. Jag blir galen. Kan hans mage inte bara fungera så att vi kan börja smaka på mat snart? Jag undrar om han inte kan ha fått i sig någon bakterie eller ngt så att han får diarre? Äckelvarnig, jag vet..

Idag ska vi iaf på babysimspremiär! Det ska bli så spännande att se hur han reagerar på att vara i en pool! Jag ska såklart ta kort på premiären så i får se sen.

Nu ska jag packa!