Man ska vara så glad att man är frisk och har friska barn. Tänker jag, men så kommer jag på att varken jag eller båda mina barn är 100% friska. Men inte heller sjuka på ett sätt som förändrar idag eller i morgon. Jag skulle kunna kämpa mig sönder och samman för att få vara en fortsatt frisk familj och jag kan inte förstå hur man skulle kunna överleva den oro det måste innebära att få ett svårt sjukt barn. 

 

Jag har oroat mig för sjukdomar i hela mitt liv, och kommer troligen inte att sluta även om jag ser mer logiskt på det nu. Jag har hittat ett sätt som får mig att känna att jag gör något åt det. Hela tiden pågår en process i mitt hem och i min vardag. Mindre gifter, mindre kemikalier. Mindre yta. Mer ekologisk. EKOLOGISKT. Borde det ens vara ett ord egentligen? Det är väl en självklarhet? I affärerna borde det inte stå en informations skylt om det är en ekologisk vara, det borde stå "besprutad" på de "vanliga" varorna. 

 

Jag älskar att köpa nytt och konsumera. Men jag fashineras av dem som köper allt begagnat, återvinner och 

är kreativa nog att fixa saker själva. Så kommer min framtid se ut. 

 

Jag funderar väldigt mycket på detta nu. Det känns som att jag kommer behöva välja en sida. Därför är det en process. Men jag vet precis vart jag och mitt samvete vill så det kommer kännas bra tillslut. En vacker dag är hela mitt liv en enda stor återvinning.