Lisebergsucce!
Igår stod Liseberg på agendan och som väntat blev det succé! Vi åkte dit tillsammans med min familj och min mormor. Carl hade aldrig vart där förut så det var lite extra spännande för honom tror jag! Men vet ju själv känslan från när man var liten och skulle åka till Liseberg! Man längtade i veckor! Gabriel var där i september förra året, alltså hade han inte fyllt 2 än och förstod inte direkt vitsen kanske. Han hade ett såkallat "stoneface" i de små attraktionerna han fick åka. Ingen direkt förtjusning. Men oj vilken skillnad till detta året! Här snackar vi liten snart 3 åring i extas!
Vi köpte ett "lilla åkpasset" till honom så han fick åka fritt i alla barnattraktioner. Här startar han dagen
lugnt med kaninresan tillsammans med mormor, morfar och Carl!
Vi gick vidare genom parken och kikade lite på flumride som Carl ville åka. Gabriel fick åka med i vuxet sällskap, men var tvungen att betala 3 åkkuponger för lilla åkpasset gäller bara i barnattraktionerna. 3 åkkuponger senare så svischade han ner för flumrides branta backar utan minsta tecken på rädsla! Jag som stod där vid backen och var jättenervös! Helt i onödan! Nästa lisebergsbesök får han ett vanligt åkpass!
Ebba satt mest i vagnen och övervakade galenskapet! Hon och hennes giraff som hon tuggar som en
galning på! Kliar nog en aning i tandköttet!:)
Jag åkte faktiskt rabalder två gånger! Det är alltså den som hette nyckelpigan innan och jag tycker absolut att den är tillräckligt! Jag var nervös så jag hade hjärtklappning när vi klev i tåget och spände fast oss. Kanske mest för att det var Gabriels första "snabba" åk, jag förklarade för honom massor med gånger i kön att "det går jättejättefort och kittlas i magen"! Helt i onödan för han hade nog gärna velat att det skulle gått fortare och vara mer nedförsbackar! Men jag får väl erkänna att lite hjärtklappning var pga den egna nervositeten också!
Pappas berättelser om att jag tjatade hål i huvudet på honom när jag var 6 år om att få åka "loopen" som fanns då, en berg och dal bana som gick upp och ner och andra hemskheter kändes lite avlägset! Men loopen åkte jag när jag knappt var lång nog att få åka med och jag ville dessutom göra det flera gånger om.
Man blir räddare och räddare med åldern tror jag. Måste tillägga att jag ju är otroligt ung! 24 år, vad är det för en ålder lixom!;)
Lite mer bildbevis:
Kommentarer
Trackback
