Hejsan.

 

Nu sitter jag och äter kvällsmat igen. Idag blev det dock filmjölk och flingor. Till och med lite honung på det. Känner mig helt i obalans efter denna konstiga, stressiga dag. Massor med insulin blev det alltså till denna kvällsmat.

 

Gabriel vaknade på bra humör i morses och var glad ända tills vi kom in på dagis. Där blev vi mottagna av vikarier idag. Eller jag fick gå och leta upp dem för dom hörde inte att vi kom. Gabriel hade aldrig träffat någon av dem förut och blev väldigt blyg och ingen av dem var så pedagogiska att de kunde gå ner på hans nivå och hälsa och kanske leka med honom. Dom visste inte riktigt hur dom skulle hantera en tvååring som blev blyg. Men den ena fick ju bära honom sen och gå och vinka till mig i fönstret men jag såg hur tveksam han var till detta. Det kändes inte bra.

 

Jag älskar verkligen Gabriels dagis. Den ordinarie personalen är helt fantastiskt och Gabriel trivs med allihopa! Han har inte gråtit en enda gång när jag lämnat, bara varit lite tveksam nångång tidigt på morgonen. Han är alltid jätteglad när jag hämtar honom och ska visa massor med leksaker och annat han gjort under dagen. Alla i personalen tycker han är en så härlig kille! Men idag när jag kom så låg han på golvet och grät, med en trött vikarie som satt jämte och såg ut som om mitt barn var väldigt jobbigt. Det kändes inte så bra. Men alla dagis måste ju ersätta med vikarier när de vanliga är sjuka, och jag menar inte att alla vikarier är dåliga! Det finns ju fantastiska vikarier! Men dessa var verkligen opedagogiska. Lite tråkigt.

 

Jag pratade med en ordinarie personal innan vi gick hem iaf och hon sa att Gabriel inte alls varit sig lik under hela dagen. Han hade mest legat på golvet och gnällt. Bara varit glad när dom var ute. Han har varit gnällig hemma också så troligen är det något på G. Sjukdom eller tänder, han mår inte helt bra iaf. Jag får se hur han mår i morgon.

 

Mammaångesten och mammasamvetet är verkligen påfrestande. J-Ä-M-T har man något att ha dåligt samvete för. Det är väl en liten baksida med mammalivet. Man räcker inte till hur man än gör. Man älskar ju det lilla livet så inget i världen är bra nog. Alltid går det göra bättre så samvetet är aldrig rent. Det blir inga långa pauser från det där dåliga samvetet, inte hos mig iaf. Ändå kan jag inte komma på något som jag gör direkt dåligt. Bara saker som jag kan bli bättre på.

 

Oron är också påfrestande. Som mamma har man verkligen hjärtat utanför kroppen. Man måste lita på andra att ta hand om ens barn ibland. Men värst är nog att man måste lita på sitt eget omdöme. Man måste fatta viktiga beslut ibland, även om man inte vet vad som är bäst.

 

Nä fy vad jag tar upp tråkiga saker idag! Det är inte meningen! Men det är bra för mig att ventilera mina tankar. Jag är väl medveten om att jag inte är ensam om att tycka det är tungt ibland! Inte tungt att vara mamma just, utan att bära känslorna som många mammor har.

 

Gabriels födelsedagspresenter blev inte beställda igår för ekoleko krånglade. Jag ska göra ett nytt försök nu tänkte jag. Hoppas verkligen det fungerar, så jag kan stryka det från min långa todolista snart!

 

Nu ska jag bara tvätta klart, städa tvättstugan, beställa presenterna och göra ordning mig för natten innan jag ska sova en välförtjänt sömn!!