Nu ska jag babbla på som bara tusan hade jag tänkt:

Idag blir våran lilla skatt 6 månader! Ett halvår! Ganska otroligt att tiden går så fort ändå. Idag har Gabriel varit på läkarbesök angående blodbajsproblemen och vi fick en jättebra läkare som inte va blatte. (Jag menar inte att alla utländska läkare är dåliga, men 99% av de jag stött på har verkligen inte brytt sig överhuvudtaget). Han va visserligen inte svensk heller, men norsk och engagerade sig verkligen. Han kände och klämde lite på Gabriel men kunde inte hitta några fel, vilket ingen annan heller gjort. Vi pratade igenom Gabriels "sjukdomshistoria" och så gick han och pratade med en överläkare som bestämde att jag inte heller får äta ägg. Då höll jag på att få ett deprimerat sammanbrott.

Jag bestämde att det är fungerar inte. Jag kan inte ha diabetes, amma, inte äta mjölk och nu heller inte få äta ägg. Nej, det är ju faktiskt 23:e Maj idag. Mitt mål va att helamma i 6 månader och det målet har jag nått idag. Jag är så sjukt stolt över att jag har gjort det faktiskt, inte för att det varit jobbigt eller att jag inte tyckt om det, men med diabetesen och "mjölkallergin" har det varit väldigt påfrestande. Så jag sa helt enkelt till läkaren att då slutar jag nog amma. Han tyckte det va en bra idé faktiskt för om jag succesivt börjar med  mjölkfri ersättning nu så är det ju 100% säkert att han inte får i sig mjölk alls och inte heller ägg, för eftersom att jag lagar mat i ett kök som det ändå finns mjölkproduketer i så är det bara 99% säkert att bröstmjölken inte innehåller ett endaste litet komjölksprotein. Så jag ger upp min amningskamp här. Succesivt ska jag ge ersättning och snart ersätter jag ju ändå med gröt och mat osv.

Lite dåligt samvete får jag faktiskt, för han gillar ju att amma så mycket, men jag måste tänka på mig själv nu känner jag, jag går seriöst snart in i en depression eller ngt, för att jag tycker att det är JOBBIGT att behöva planera maten så extremt. Det räcker med diabetes och att behöva äta regelbundet.

Jag ska få en tid till en dietist nu snart så att jag kan gå igenom detta med dietisten och jag ska få ett recept på mjölkfri ersättning från apoteket. Jag fick även någon medicin till Gabriel som ska hjälpa honom att bajsa mer regelbundet.

Ja, det va väl allt om det. Nu måste jag vila och äta tills jag ska hämta Fredrik från jobbet och sen skulle vi nog till Marica så hon kan klippa Fredrik som snart har längre hår än mig.


En bild från förra veckan som Sandra tog=)

Bye.

Hello.

Idag har varit en extreeeemt tråkig och trött dag! Tror faktiskt att det har varit den tröttaste och tråkigaste dagen sedan Gabriel kom till världen! Vi gick upp lite före åtta och kvart över va vi på maxi och handlade för jag hade nada frukost hemma. COOLT VA!? Jag åkte lixom och handlade, behövde ingen hjälp från någon annan!

Resten av dagen har jag försökt sova varje gång Gabriel har sovit, dvs tre ggr, men ingen av gångerna har jag lyckats även om jag har varit så trött hela dagen så jag knappt kunnat hålla ögonen öppna. Detta har resulterat i att även Gabriel har haft den tråkigaste dagen i sitt liv. Han har kollat på TV med mig (jag vet, iiinte bra, men vad skulle jag göra!?) och så har han kollat på datorn med mig när jag surfat runt lite och kollat bilbarnsstolar. Det är ju förövrigt en djungel!

I morgon ska Gabriel till BVC för 6-månaderskontroll! Kan ni fatta, redan ett halvår! Jag ska åka buss till stan dels för att mitt busskort har en hel månad kvar och dels för att jag är för snål för att betala parkeringspengar när jag bara ska dit en sväng, men shit vad snabbt man blir bekväm med bil!? Inte bra!

Mamma, mormor Carl och pappa va här en sväng precis för att mormor ville se hur vi bor. Pappa kom för att han ändå va i stan och alla va ju här så då kom han med=) Mormor tyckte vi bodde bra! Medans halva familjen va här så knackade min granne på dörren, mannen som bor ovanför och undrade om det va min sänggavel som stod i källaren. Det är min och jag har försökt få sålt den sen vi flyttade hit.
"Ja, svarade jag, det är min!?"
" Är den till salu? Frågade han då."
"Ja, jag har försökt sälja den länge"
"Vad vill du ha för den?"
"500 hade jag tänkt mig..."
"Okej, jag ska springa upp och se om jag har 500 kontant"

Och så va den såld! Coolt va? Han sa att han hade kollat in den varje gång han va i källaren  och undrat varför den stod där mitt i gången och så hade grannarna under oss skvallrat om att jag skulle sälja den för dom visste om det. Jag sa nog det till gubben nångång när vi precis flyttat in. Så nu har jag en lycklig granne och jag är 500 kr rikare bara sådär! Det kallar jag flyt!

Nu ska jag äta tänkte jag, sen sooovaaa!

Hello.

Jag och Fredrik är numera bilägare och 34.000 fattigare. Det känns bra faktiskt. En rejäl bil. Känns som att den är förstor att parkera med men jag får väl lära mig=) SAAB 9-5, 03:a. Jag provkörde inte ens men jag vågade inte för jag blir så stressad jag när ska köra en bil som jag aldrig kört innan och då ville jag inte ha åskådare, så Markus fick provköra=) Han tyckte bilen kändes bra. Inga anmärkningar.

Nu har jag nog alla vuxenpoäng i världen känns det som. Men bil kändes ju mer eller mindre nödvändigt just nu. Så fort vi får pengar så måste vi köpa en ordentlig bilstol till Gabriel också. Den han har nu är ju såklart ordentlig, men det är ju bara ett babyskydd och han växer ur det väldigt snart! Men så blir han ju en halvår den 23:e med! Stora killen!

Nu ska jag vika tvätt och diska och kanske orka städa badrummet med. Jag har verkligen inte brytt mig om hur det ser ut här hemma på flera dagar och det syns. Ush, jag kanske ska bli rik och anställa en städerska med?

Tänka sig att huxflux bestämde vi att nu är det dax. Jag har länge försökt hitta rätta tillfället, Gabriel ska vara på bra humör, Fredrik ska vara hemma, osv. Nu va Fredrik hemma, han hade precis kommit hem då vi bestämde att vi kokar en potatis och testar. Gabriel va jättetrött och skulle snart sova, men på ganska bra humör ändå så vi bara gjorde det.. Det kändes så stort!

Ni ska nu få en bildserie över händelsen..


Förberedelser. Jag pumpade ut lite bröstmjölk för att han skulle känna
igen smaken litegrann och jag har köpt ekologisk rapsolja. Hade han
inte varit allergisk mot mjölk hade jag använt vanligt smör, men nu kan
han ju bara äta mjölkfritt smör och det är tillsatser i det och det
räcker väl med att han får i sig det via min bröstmjölk, om han nu får det...


Idag köpte jag en liten tummenskål att ha smakportionerna i. Vi fick ju en
tummenskål i större format av Sandra och Tobbe i doppresent och den
kommer vi ju såklart använda flitigt när Gabriel äter större portioner!


Gabriel är förväntansfull och inser att något stort snart ska hända!
Han inser inte att hans smaklökar ska få uppleva något dramatiskt=)


Maten är klar!! Innehållsförteckning: 10 ml bröstmjölk, ½ liten ekologisk
potatis och två små teskedar ekologisk rapsolja.
Jag är medveten om att han inte alltid kommer äta ekologiskt och jag kommer
inte heller alltid köpa ekologisk potatis, men till en liten, liten mage som aldrig
fått mat förut tycker jag det är bäst att börja så.


Han tycker jag är knäpp. Vad är det jag för mot hans mun?! Man ser inte
skeden som är påväg, men den är påväg...


Skeden in i munnen...


Första smaken ser inte allt för positiv ut...


Han kommer fram till att det inte va så gott och ångrar nog bittert att
han öppnade munnen...


Men han gör det igen!! Denna gången ser man dock att han vet vad som
väntar..=) Och ja, vi skrattade åt honom!


Han ser ut att vilja ta ut all mat i munnen med händerna! Även om han
ser väldigt äcklad ut och nog inte tyckte det va så gott så fanns intresset
där så vi kör med lite potatis i morgon med. I en vecka blir det potatis och
nästa vecka blir det palsternacka. Det har jag inte ens smakat själv
tror jag så det får jag väl göra.

Ja, då har vi alltså haft matpremiär. Kul! Fredagen den 13:e maj noterat! Han är alltså 5½ månad. Men han kommer ju såklart helamma längre än 6 månader. Om allt går bra nu och inte magen krånglar och massa sånt så räknar jag med att vi har ersatt ett mål mat (kvällsmaten) mot slutet av Juni. Perfekt! För de nära och kära som vill komma och kika när han äter live finns det såklart möjlighet, för jag vet att det är några som vill=)

Nu ska jag gå coh ta hand om mig själv, dusha och ta hand om mina fötter tänkte jag! Bye bye.

Okej, jag mår bättre nu. Fortfarande inte jättelycklig kanske, men jag får sånna dippar ibland. Riktiga djupdykningar för att sedan simma upp till ytan igen. Det brukar ta ett litet tag att komma över ytan, men jag klarar mig.

När jag är såhär lite nere så måste jag ta det väldigt lugnt. Gå sakta, inte stressa, sova om jag är trött, bara göra sånt jag känner för. Bara låta mig vara. Jag tyckte till exempel att det var väldigt rogivande att gå SAKTA på maxi igår och bara kolla på alla saker, köpa ICA,s ekologiska mörka choklad utan tillsatser (GOD), kolla på babysaker, jämföra priser på den ekologiska barnmaten, kolla innehållet i burkarna, och Gabriel va så nöjd så, så jag strosade runt där ett tag.

Gabriel utvecklas just nu väldigt mycket! Han känner på alla olika material med händerna och lixom klöser lite för att känna hur det känns. Han har lite svårare att somna just nu för han vill bara utforska allt med händerna. Han känner på mitt ansikte och på mina kläder när han ska sova och kan inte komma till ro. Igår när han skulle sova för natten så låg han och log, kunde inte sova för han va för nyfiken på allt annat, men han va såå trött! Allt ska kännas och klämmas på och han gillar att titta på sina händer och typ vinka, men han fattar ju såklart inte att han vinkar. Men det händer mycket  med utveckligen nu! Han kan även ställa sig på armarna för att komma högre upp när han ligger på mage=)

Nu ska jag och Gabriel ta en promenix till stan och hälsa på våran mormor=)

Ibland blir  man så extremt uppgiven. Man vill bara gå, vända om, stänga av och ladda. Jag är i ett extrem behov av att ladda och analysera. Prata med någon som FÖRSTÅR och ger energi. Just ikväll är jag Jennie mer än mamma och Jennie mer än flickvän. Men jag är själv för stunden så det gör kanske inget.

Stänga in känslor är jag bra på. Att visa mig stark och säker, envis och viljestark är väl en del av mig. Ofta faller jag hårt, för att sedan resa mig och gå vidare som att ingen hände.

Just nu känner jag mig instängd med mina känslor. Dom har ingenstans att pysa ut för jag tillåter dem inte. Man kan inte ha ett alldeles för känslosamt känsloliv som mamma. När Gabriel vaknar ska jag vara glad. Ge honom ett leende, ge honom energi. Har jag för höga krav på mig själv? Om jag skulle vara ledsen i Gabriels sällskap, skulle jag vara en dålig mamma då eller skulle jag bara visa att det är ok att vara ledsen ibland?

Jag vill alltid vara en glad och positiv mamma med energi och lekfullhet. Jag har börjat inse att jag inte alltid kan vara det. Bara för att jag är mamma så är jag fortfarande jag. Ibland behöver jag samla mina tankar och känslor och bara stirra ut i luften. Komma underfund med saker. Försöka bestämma mig.

Jag lever med en kronisk sjukdom. Utåt kanske jag ser ut att trivas ganska bra ändå, och ibland så gör jag det med. Men ibland är det bara skit.

Om man backar tre år, tills jag va 19 år tex, då åt jag precis vad jag kände för. Jag läste nog inte en enda ingrediensförteckning för jag hade ingen allergi och jag visste inte vad en tillsats va, typ. Livet var enkelt.
Men jag har diabetes nu. Jävla skit äckel diabetes. Jag är en hälsosam människa med en hälsosam kropp. En kropp som mår bra, men skyhöga krav. Att ha diabetes och att inte äta mjölk för min älskade bebis skull och att amma för att det är bäst för Gabriel det ställer krav på mig. Krav som jag klarar varjedag.

Men ibland måste jag bara få lägga mig ner. Lägga krav åt sidan. Jag hade kunnat äta precis som jag vill, trots min diabetes, men jag gör inte det för jag kommer bara få igen för det senare. Jag sköter min diabetes ganska så fläckfritt.

Att jag fick diabetes när jag va gravid gjorde inte mitt liv särskillt enkelt. Jag har ingen aning om vart jag vill komma med allt mitt klagande. Jag skulle kunna samla mig här och nu och bestämma mig för att gömma undan all min ledsenhet till ett senare tillfälle, men jag vet inte om det är så smart.

Jag behöver avlastning, men jag vill inte tillåta någon annan att ta för stort ansvar med Gabriel. Jag vet inte varför jag känner så. Jag känner skuld ofta. För att jag inte är tillräckligt rolig en dag, eller inte har gjort tillräckligt stimulerande saker en annan dag. Idag har han tex inte fått komma ut. Bara växlat mellan att ligga på golvet, sitta i babysitter, sitta i knät, men jag har försökt göra honom glad iaf. Och han har inte gråtit. Inte en enda gång idag. Jag vill inte lämna honom ifrån mig särskillt mycket ansvar för att jag tror att bara jag är tillräckligt nogrann. Och jag känner skuld för något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag älskar honom nog för mycket. Så mycket att jag inte ens kan uttrycka i känslor eller ord hur mycket jag älskar honom. Hur mycket han betyder för mig och det är alldeles för viktigt för mig att han mår bra och får ett bra liv.

Redan när han låg i magen kunde jag känna skuld över saker. Tex att det va för högt på tv:n, han kanske inte gillade det!? Eller om jag kände mig ledsen, kanske kände han det och blev deprimerad? Rädslor som plågade mig. Jag vill vara alldeles för perfekt och fin.

I mitt huvud snurrar helatiden att man måste äta var 4:e timma som diabetiker och helst två lagade mål om dagen. Alltså riktig mat. Det snurrar i huvudet på mig ständigt. Fullkornsprodukter, långsamma kolhydrater, inget socker...
Ingen mjölk, måste dricka vatten. Massa vatten. Glöm inte insulin och att ta blodsockerprov. Helst före varje måltid och när jag vaknar. Måste alltid ha frukt och dextrosolsocker med mig. Glöm inte.

Och glöm för guds skull inte bort att vara en glad flickvän och en positiv mamma!!

Godmorgon.

Natten har varit extremt dålig. Jag kan inte sova på nätterna längre om jag sovit en stund på dagen, men problemet är att jag är SÅ trött på dagarna så ibland när Gabriel sover så skiter jag i allting och bara går och lägger mig för att jag verkligen mår illa av trötthet. Sen på kvällen kan jag inte somna och så sover jag dåligt hela natten och inatt har Gabriel sovit extremt dåligt och det tog 1½ timma att få honom att sova igår! Inget gråt eller skrik, han va bara helt tyst med vidöppna ögon. Men jag lovar, han va trött! Han somnade två ggr och jag la ner honom i hans säng men efter någon minut så öppnade han ögonen och log ett stort leende mot mig, som om han ville säga: Nu är jag pigg!!

Jag brukar alltid vara jätteglad och le mot honom när han vaknat och nu ler ju han alltid tillbaka mot mig när jag kommer in i rummet och ska ta upp honom och det är jättemysigt!! Men igår kändes det inte så kul att helt missa egentiden på kvällen. Det är så viktig för mig. Fredrik har hostat som en tok hela natten med för han lider av extrem pollenallergi så han kan typ inte andas. Inte bra.

Ingen bra natt alltså, men nu ska jag och Gabriel till babysimmet om en stund och sen vidare till lite kalas för att Fredriks lillebror Samuel fyllde år igår. Jag lånar bilen av mamma, om den ens vill starta sen för den havererar verkligen snart!

Nu ska jag fortsätta packa lite...

Hoppselihejsan..

Jag har nu egentid. Från att Gabriel har somnat ca 20:00 på kvällarna spenderar jag tiden hur jag vill. Oftast brukar jag äta, surfa lite på datorn, titta på tv, kanske diska om jag inte orkat det tidigare eller dusha. Jag älskar att vara med Gabriel på dagarna, men egentid är verkligen GULD värt efter man fått barn! Att bara vara helt enkelt. När man lägger all sin energi på att sin bebis ska vara glad, mätt, ha ren blöja, utecklas och få göra nya spännande saker hela dagarna så är det verkligen så skönt att bara tänka på sig själv varje kväll.

Idag har Gabriel varit riktigt glad och bajsat har han också gjort, utan blod! Hurra! Jag tror jag ska ringa Barnmottagningen i morgon och kolla om det går bra att jag låter honom smaka på lite potatis i veckan för nu har han ju bajsat så bra sen i Lördags och vi behöver verkligen komma igång och äta nu! Men jag vill inte göra något förhastat så hans mage krånglar igen.

I morgon fyller Fredrikhjärtat år och jag ska köpa present till honom medans han är och jobbar=) Det är en hemlis vad jag tänker köpa tillsvidare...

Nu får ni lite bilder på våran snutteplutt:


Här är han i en hoppgunga som jag lånar av mamma. Problemet är att
han inte riktigt fattar vad han ska göra än så han hänger mest bara där..
men lite spännande va det ändå..


Här ligger han på golvet och tränar. Han rullar alltid till mage nu mera och
väldigt ofta, typ jämt så drar han upp armarna såhär som på bilden..
Han lixom balanserar på magen.. Jag har inte sett någon annan bebis
göra sådär men han går in riktigt seriöst för det så jag antar att det finns
en orsak till att han vill göra så=)


Här ligger han i våran säng alldeles nyss och väntar på pyjamas. Nybadad
och glad solar han litegrann=) Nu sover han så sött så sött..


Det  här hjärtat har jag hängt upp ovanför Gabriels säng. Gabriel är
lycka för mig.

Nu ska jag kolla på hockey men Fredrik. Nej, jag har inte blivit sportintresserad, men faktiskt så är det lite roligt att kolla när Sverige spelar..

Idag lagar jag kycklingfile inlindad i bacon och balsamsås till det. Receptet hittar ni HÄR!

Jag brukar inte ha kycklinglårfilé, jag tar istället vanliga kycklingfileér för jag tycker det är godare, sen brukar jag dubblera såsen också för det blir så himla lite annars! Parmaskinka tar jag om jag kommer ihåg att köpa det, men det går ju lika bra med bacon! Godast tycker jag är att servera färsk bandpasta till! Jättelätt, och går ganska snabbt!

Nu ska jag äta!=)

Phu! Gabriel är nattad. Det va visserligen ingen svår uppgift idag. Det brukar det inte vara heller men idag va det extra lätt. Igår hade han en "sova jättelänge helatiden dag" och idag har han haft en "sova pyttelite och vakna helatiden dag" Konstigt det där. Han har inte fått någon ro idag. Igår somnade han för natten i soffan när jag kikade lite på "4 bröllop"  vid 19:30. Somnade som en stock och det va bara att bära in till sängen. Sånt gör mig nojig. Otroligt nojig faktikst. Det va lite för lätt och jag kollade honom Minst var 20:e minut tills vi skulle gå och sova...

Idag har han bajsat 3 ggr föressten!! Hans mage har inga direkta rutiner...

Jag har köpt en jättefin "första året bok" som jag har börjat fylla i. Jag tänker INTE va en av dem som sitter och har dåligt samvete när barnen börjar närma sig tonåren och man kommer på att man inte fyllt i den där boken till fullo.
Varenda rad ska jag skriva på och jag ska framkalla kort att sätta i. Boken ska bli något av det viktigaste jag kommer äga. Något som jag senare kan bläddra i och minnas, komma ihåg små stunder och viktiga ögonblick...

Ännu en viktig händelse är att vi SKA köpa bil nu. Det är alldeles säkert faktiskt. Vi ska bara skrapa ihop ett litet lån så vi har pengarna på kontot och sen blir vi bilägare så småning om, för hoppningsvis inom en månad eller så..
Gabriel ska få en riktig bilbarnstol av högsta kvalité, han ska sitta säkert och stabilt!=) Det ska bli skönt att kunna storhandla själv och åka till mamma och pappa när som, och slippa bussen!!

Nu ska jag kolla på fotboll med Fredrik..!

Hejsan.

Verkligen ledsen för mitt lilla uppehåll, det va inte direkt meningen. Jag har varit hemma hos mamma och pappa och kurerat mig för jag blev jätteförkyld förra veckan med feber och allt! Igår kände jag mig friskförklarad men så nu idag så tappade jag plötsligt orken igen och känner mig yr och snuvig och TRÖTT! Äter jag för lite C-vitamin? Jag brukar aldrig bli sjuk, alltså verkligen sällan och denna gången smittade jag Gabriel lite till på köpet, han hostade sig igenom natten mellan Fredag och Lördag, sen va det bra, men nu är han allt lite snorig igen han med.

Vi ska handla lite idag och då ska jag passa på att ladda med lite C-vitamin. Just nu kan jag inte komma på något jag ätit den senaste tiden som innehåller mycket C-vitamin om jag bortser från en Smothie som mamma köpte till mig i helgen. Mjölkfri såklart.

Gabriel ska vara helt mjölkfri i 6 månader har jag fått order om vilket innebär att jag också ska vara det. Jag vet inte hur länge till jag ammar, men mitt mål var ju från början att helamma i 6 månader och det kommer jag ju definitivt att klara för vi har inte fått börja ge smakisar än pga hans krångliga mage. Jag ser på honom att han är intresserad av mat nu, han lixom undrar vad det är alla andra stoppar i munnen helatiden men jag måste invänta godkännande från hans läkare innan jag får stoppa i  honom potatis och liknande...

En god nyhet är iaf att han nu har bajsat varje dag från i Lördags! Det har inte heller varit något blod i bajset sen i Söndags!! Kanske håller det på att gå åt rätt håll nu, jag hoppas iaf på att det inte inträffar några fler missöden.. Det får vara nog nu!

Det går faktiskt bra att vara mjölkfri nu tycker jag. Det enda jag saknar är väl osten. Det är ju så himla gott med ost! Men faktiskt så mår nog min kropp bra utan massa mjölk. Nackdelen är ju att det finns mycket mer tillsatser i mjölkfri mat så av den andledningen kommer jag inte fortsätta med mjölkfritt senare när jag får äta vad jag vill igen. Annars hade det nog kunnat vara ett alternativ...

Jag har massa mer att uppdatera om men det kommer ju bli en roman! Jag återkommer!=)