Ojojoj, nu missade jag den stora dagen som faktiskt va igår! Jag har tänkt på det i flera veckor att jag inte får missa den!

14 Mars 2010. Dagen då jag upptäckte livet inom mig och inget längre va som vanligt. Igår va det ett helt år sedan jag med skräckblandad förtjusning kikade på plusset och undrade om det ens va på riktigt.

Det är lixom så abstrakt. Man håller ett bevis i sin hand, men man känner det ännu inte inom sig. I flera dagar hade jag gått och undrat, men inte trott att det verkligen va så. Man beskyller helatiden sig själv för att känna efter. Man vågar inte hoppas för mycket för det behöver ju inte vara så, och är det så så kan det gå fel på vägen.
Så många tankar vandrar fram och tillbaka i huvudet tills man tillslut gör det där testet och så kan man plötsligt inte tro det.

Plötsligt kände jag mig ömtålig som en såpbubbla, livrädd. Lycklig, förväntansfull och overklig.

Nu är han verklig. En riktig liten människa som förgyller mitt liv och ger mig många skratt om dagen! Han är min gåva och min skatt och aldrig har jag älskat ett liv som jag älskar Gabriel.


14 Mars 2010. Plusset.


23:e November 2010. Gåvan Gabriel.