Alltså nu har jag surfat runt lite och läst något jag inte borde läst. Jag hittade någon blogg och i den hade hon som har bloggen skrivit om aborter och sånt. Hon skrev att hon fått reda på att om man gör abort i v.21 på exempelvis gomspalt eller downs syndrom så föder man ju ut barnet, startar förlossningen alltså och då lever ju det stackars Pyttelilla barnet när det kommer ut, men det läggs för sig själv för att självdö. Men ett barn kan överleva i v.22. Kan man ens förstå den lilla lilla balansen? Att få självdö i v.21 men att om man föds i v.22 gör läkare ALLT för att barnet ska överleva.

Det är galet. Hur kan man ens göra abort i v.21?

När jag läser sånt är jag så GLAD att just Gabriel kom till just oss. Jag kommer alltid göra allt i  min makt för att han alltid ska må bra, hela sitt liv. Jag ska ställa upp i ur och skur, vått och torrt, svårt och lätt, jämt! Jag är trött på nätterna så jag knappt vet vart jag ska ta vägen, som alla andra bebisföräldrar, men jag skulle sitta uppe dagar och nätter i åratal om det skulle krävas för att Gabriel skulle må bra.

Alla föräldrar tänker inte så. Det är svårt för mig att förstå. Alla små barn är inte älskade från första stund. Vissa föräldrar känner inte lika stort ansvar.

Men guud vilket ansvar det är! Jag ska verkligen inte läsa om sånna hemskheter för jag kan typ aldrig glömma det. Nu ska jag läsa om något mer lyckligt istället. Lyckligt och roligt!