Okej. Jag har kommit fram till två saker under natten då jag inte sovit..

1. Jag ska nog inte äta några mer mjölkprodukter på ett tag. Gabriel har gråtit och gråtit och INTE sovit. Mage=ont. Min besvikelse är total. Men inget blod i de tre bajskorvar som tittat ut iaf. KONSTIGT!

2. Jag ska nog aldrig mer kolla på film. Varför gör man det egentligen? Alltså Dear John va ju en bra film visserligen. Jag trodde den skulle vara ännu bättre än den var, men ändå. Men den va ju sorllig! Folk dog ju! Den berörde mig så att jag ville gråta men nu är ju inte jag en sån tjej som gråter till filmer. Fast jag måste erkänna att detta va den andra filmen som jag sett i mitt liv som jag velat gråta till. Det va så mycket ensamhet i filmen. Fy! Nä, ingen mer film för mig. Jag hinner lixom inte ta itu med sånna känslor nu för tiden. Då måste jag få ett bryt och det kan ta flera dagar innan jag blir mig själv om jag väl får ett bryt och det hinns inte med!


Den enda filmen jag gråtit till är den tecknade filmen "Upp". Herreguuuud vad sorlig den är. Jag grät och grät som besatt. Inga små tårar som tyst rullar ner för kinder här inte. Nej, jag kan faktiskt inte gråta på det sättet. Ska man gråta så måste man ju ta i från tårna om man ändå ska göra det lixom. Så när vi kollade på "Upp" första  gången så kunde jag typ aldrig sluta gråta. Lite jobbigt som det skulle bli så nu för jag har ju en bebis som vaknar typ helatiden och man kan ju inte få en bebis att somna om när man gråter. Inte jag iaf.

Gabriel ligger på golvet och säger MA-MA-MA-MA-MA och jag tror fan i mig att han menar mig! Alltså han kollar på mig och väntar lixom. Kollar om jag reagerar. Och jag läste någonstans att dom kan göra det när dom är 7 månader!! Och om jag inte reagerar på ett tag så börjar han gråta och säger ma-ma-ma-ma ännu mer.

Söta bebis! Nu ska jag pussa på honom=)