Godmorgon.

Eller ojsan, det har visst redan blivit lunch. Så tokigt.

Gabriel sover. Egentligen äter han ju vid 12 men vi har blivit lite sega på morgonen så allt blir lite senarelagt. Det får vara så i semestertider tycker jag=)

Föressten så har jag varit ledig i över ett år nu. Det känns helt otroligt. Tiden har verkligen gått så fort. Jag kommer ihåg sista kvällen jag jobbade förra året innan semestern den 30:e juni. Hur jag njöt av allt jag gjorde för att jag gjorde det för sista gången på 5 veckor, trodde jag. Det råkade ju bli på över ett år för att jag fick diabetes och blev inlagd på sjukhus samma dag som jag skulle börjat jobba igen. Jag vill bara glömma förra hösten egentligen för det va JOBBIGT.

Jag jobbade ju litegrann i September dock, men det va ju bara några timmar för att fördriva tiden mest och träffa jobbarkompisarna lite till innan jag gick på bebissemester=)

Jag trivs som ledig. Vem gör inte det? Men samtidigt känner jag att jag behöver komma ut i arbetslivet igen. Inte just nu men snart, för att bygga på min sociala förmåga igen. Man är ju social när man är mammaledig med, jag menar inte att jag sitter inne jämt, men jag umgås i samma kretsar helatiden. Vilket jag trivs utmärkt med, men jag vet att man behöver omväxling. När man jobbar träffar man så mycket folk man inte känner och jag behöver faktiskt det. För att utmana mig lite. Jag blir lätt blyg annars. Jag behöver nytt folk helatiden för att hålla igång mitt självförtroende. Prata, prata, prata. Argumentera och förklara. Det är något jag behöver. Man tappar det lätt.

Nu säger jag mest: Titta!!, ädä!, mamma, mamma, mamma, nej!, mammasgoooosebääääbiiis! Och sånt. Men jag älskar ju det såå himla mycket så jag skulle kunna göra det hela mitt liv. Men jag vet ju att jag kommer vara mammaledig fler gånger om jag får som jag vill!=)

Nu låter det som att jag typ ska börja jobba i morgon, men det ska jag ju inte=) Jag vet inte ens när jag ska börja jobba igen. Ingen aning faktiskt. Men någongång=)

Nu ska jag fortsätta kalka av min kaffekokare så den kan börja leverera någongång!




Är det inte helt otroligt att han varit en sån här liten korv med fågelunge-
ben? Så bedårande vacker och fin och söt och ja, jag skulle kunna hålla
på i evigheters evigheter och berätta om hur mycket jag ääälskar min bebis.

Tjing.