Godmorgon.

Idag vaknade jag av en högljudd fest i Gabriels blöjja. Herregud! Jag bar genast, skrattandes in honom i badrummet och sanerade honom. Han har varit glad även denna morgon. Jag tror inte han har ärvt mitt morgonhumör som inte alltid är av den gladare sorten.

Igår kväll tog det väl ett tag innan han somnade, jag blev faktiskt frustrerad och jag blir så enormt besviken på mig själv när jag blir det. Men jag är inte frustrerad på Gabriel, eller på att han skriker. Igår tex, hade Fredrik varit snäll och laddat ner "I rymden finns inga känslor" som jag ville se. Vi skulle kolla på den och det gjorde vi, men Gabriel somnade ju inte så vi hörde knappt i början. Då blev jag ju ledsen för att Fredrik hade laddat ner något jag ville se men att jag inte ens kollade för att Gabriel skrek. Jag fick skuldkänslor, därför blev jag frustrerad på situationen, helt enkelt att det inte va enkelt.
Varför får jag så lätt skuldkänslor för allting?
För det borde jag ju inte fått. Det är inte mitt fel att Gabriel har svårt att sova på kvällen och jag gör mitt bästa varje kväll. Men jag tror han är ljudkänslig när han ska sova för han somnar om man stänger av tv:n och sånt. Men igår höll jag för hans öra när vi kollade på film och det funkade med.

Förövrigt har han slagit nytt rekord när det gäller maten. Han ammade sista gången vid 23 litegrann, sen vaknade han inte föräns 05:30 och skulle äta! Jag fick nästan en chock när jag kollade på klockan och insåg att det faktikst va morgon!

Snoret rinner på mig och mina smaklökar är inte i toppform som dom borde. Men nu har jag babblat för mycket!


Min underbara lilla gulleplutt!