Mina föräldrar är väldigt bra föräldrar. Dom är sånna föräldar som alla borde ha.

Dom har alltid ställt upp. Jag har aldrig känt mig otrygg eller osäker på dem. Jag har alltid vetat att dom kommer ställa upp även i situationer då jag har gjort fel och inte borde ha stöd eller hjälp.

Det kan hända att dom har varit lite för snälla och gjort mig lite bortskämd, men det tycker jag ändå inte är dåligt för det har ju fått mig att lita på dem och alltid känna mig så enormt trygg. Jag har aldrig behövt fundera på om dom vill hjälpa mig med något, skjutsa mig någonstans, låna mig pengar om jag behöver osv. Jag vet att dom gör det.

Dom har ändå inte varit några "curling föräldrar". Jag har såklart fått städa mitt rum själv, laga mat om jag är själv hemma, ta hand om mina husdjur, och tjäna mina egna pengar. Såklart fick jag månadspeng, men inte så det räckte till allt möjligt onödigt.

Nu när jag är "stor" ställer dom fortfarande upp väldigt mycket för mig. Om jag vill komma hem så hämtar dom mig om dom kan. Vill jag ha hjälp att handla mat så hjälper dom mig, dom har hjälpt mig att flytta alla 8 gånger jag har flyttat, dom har gett mig alla sina barnprylar istället för att sälja dem och få pengar för dem, osv.

Dom är väldigt jordnära människor. Tänker mycket på sin hälsa och sprider mycket glädje. Dom klarar väldigt mycket tillsammans. Mina föräldrar är ett väldigt bra team. Hur många hade klarat av att ha 3 barn och renovera hela huset iprincip själva samtidigt som dom har sina jobb och samtidigt som som är väldigt engagerade i sina barns intressen? Nu har dom ju 4 barn, men jag räknade inte med mig själv för jag bor ju inte hemma längre. Man kan ju säga att dom som mest har haft tre barn hemmaboende samtidigt eftersom att jag hann flytta ut innan Carl föddes.

När vi va små, jag och mina två bröder så va mina föräldrar alltid med på träningar och sånt. Dom va med på alla mina konståkningsträningar, fotbollsträningar, baletträningar och mamma blev till och med hjälpledare till mina bröders fotbollslag och bandylag. Jag tror inte dom har missat en enda match. Möjligtvis när Carl föddes, men någon vecka senare, när Carl alltså var en vecka gammal så tog dem med honom på fotbollscup. Hur orkar man det? Dom har världens engagemang!

Sammanfattnignsvis vill jag beskriva dem som engagerade föräldrar. Föräldrar som har gjort vad alla föräldrar bör göra. Ställt upp för alla sina barn, alltid. Gjort oss till trygga individer som vet skillnad på rätt och fel och aldrig har behövt känna oss otrygga hemma. Jag har Bra föräldrar som jag älskar!=)


Pappa & Mamma!