Vem är jag?

Det är svårt att veta vem man är. En gång trodde jag att jag verkligen visste det, sen ändrades såklart allting.
Just nu är jag en tjej som kämpar med att få ihop min vardag.

Jag är envis när jag som mest behöver det. Jag tror inte på mig själv, förutom när det verkligen gäller. Jag är egoist, men jag tycker inte det är något dåligt. Att vara egoist kan hjälpa dig att älska sig själv och att älska sig själv är viktigt. Jag kan tycka att jag är dum och inte tänker mig för ibland men jag är förlåtande mot mig själv.

Jag föddes nog blyg. Ville inte beröras onödigt mycket av främmande människor. Helst inte av någon. Det har som tur är ändrat sig och nu känns det okej. Jag är känslig och gillar inte ironi. Det ska vara på riktigt.

Känslor styr mig ofta och jag kan vara väldigt impulsiv. Jag gillar det även om det kan ställa till med problem ibland. Jag älskar förändringar samtidigt som rutiner är bra för mig. Jag är inte ett dugg harmonisk även om jag eftersträvar harmoni i allt jag tar mig för. Jag kommer aldrig dit för jag blir aldrig nöjd.

Dramatik är ofta något som känns i närheten av mig. Jag är nog dramatisk mest för att få andras reaktioner. Reaktioner från omgivningen är viktig. Det är bekräftelse och det behöver alla, inte minst jag.

Jag försöker alltid visa ett lugn, vad som än händer men inuti mig är det inte lugn som råder. Jag är en orolig själ. Rädd för det mesta, speciellt rädd för att visa vem jag verkligen är. Ändå klassas jag som "öppen". Märkligt.

Trots allt har jag alltid varit en lycklig tjej i grunden. Alla har sina up-and-dows, men jag har alltid, alltid sett ett ljus i mörkret. Inget mörker kan ta över mig för jag ser alltid fram emot saker. Jag älskar att umgås och ha vänner omkring mig. Att vara älskad är viktigt för mig och jag kan kämpa länge för att få det bekräftat.

Sammanfattningsvis är jag en egoistisk damaqueen med hjärta för kärlek som ser faror bakom varje hörn men är envis nog att bekämpa rädslor för jag vill att hela livet ska bestå av harmoni, lycka och glädje!