Tänkte jag skulle klottra ner min åsikt om att amma.
Det är ju ingen självklarhet att amma nu för tiden. Majoriteten ammar inte ens. Det är vanligare att ge sitt barn ersättning eller att både ge ersättning och amma.

För mig va det en självklarhet att jag skulle amma. Jag läste en del om amning och ersättning och det ger lika bra näring, men ersättning kan inte ge antikroppar som skyddar mot infektioner första halvåret.
Att mata i flaska kan ge lika mycket närhet som amning, men kan det ge samma känsla av samhörighet?

Att kunna amma är verkligen ingen självklarhet som man kanske tror. Barnet kanske inte kan ta bröstet rätt eller så gör det jätteont för vissa att amma, eller så blir barnet argt för att det är för "jobbigt", mjölken kanske tar tid på sig att komma ut, eller så kanske man inte producerar tillräckligt mycket. Det finns verkligen tusen problem som kan hindra att amningen fungerar.

Alla vill heller inte amma. Det tycker jag är lite dumt faktiskt. Jag förstår verkligen dom som inte kan amma av någon andledning. Dom som har provat och kämpat, men helt enkelt blir tvungna att ge upp.
Om amningen däremot fungerar tycker jag att man ska amma. Det finns ingen andledning att inte göra det. Det är det bästa för bebisen, helt klart det mest naturliga. Jag tror inte man kan ge sitt barn en bättre start.

Jag har inte haft ett enda problem med våran amning. Gabriel är en riktig proffsammare och fattade från första början. Eftersom att han föddes med lågt blodsocker (han har inte diabetes) så blev han tvungen att få ersättning de första dagarna när vi väntade på att min mjölk skulle komma igång, därför bodde vi på Neonatalavdelningen i 4 dagar. Undertiden fick han babysemp i en snipa som det heter. En liten bägare med "Hällpip" så att han inte skulle bli van att suga ur en flaska.
På fjärde dagen kom mjölken och sen dess har jag haft mycket mjölk, så det räcker och blir över. Jag är verkligen glad att det har fungerat utan minsta problem. Det gjorde lite ont i början men det gick över efter några veckor. Nu känns det inte alls. Ett tag pumpade jag ur mjölk innan han skulle äta på dagarna för det kom så fort så han svalde mycket luft, sen gav jag det som jag pumpade ur i flaska på kvällen.
Lite roligt va det att ge i flaska ibland, men det är inte alls samma samhörighetskänsla. Jag hade blivit riktigt ledsen om vi skulle bli tvungna att sluta amma av någon andledning innan han är 6 månader.

Min plan är att jag ska helamma tills Gabriel blir 6 månader, men han ska få börja smaka på mat vid 4 månader om han är intresserad av det, annars väntar vi. Efter sex månader vill jag börja ersätta något mål med välling eller gröt.

Jag tycker det är vackert att amma. Jag har inga problem med tjejer som ammar offentligt utan att "gå undan". Varför ska man göra det? Bebisen är hungrig och ska inte behöva gömmas för att den vill äta. Jag ammar offentligt och ja, det kan väl vara lite "jobbigt" att slänga fram brösten här och var så att alla ser, men det är inget jag har direkt problem med.

Nu är jag ju väldigt glad att jag ammar med eftersom att det kom fram att det är arsenik och för mycket mangan i vissa ersättningar! Jag hade blivit livrädd om jag gett ersättning och detta kom fram. Dessutom är det tillsatser i vissa ersättningar i form av palmolja, sojalecitin och citronsyra.
Det är inget jag vill att mitt barn ska starta livet med. Det är bra att ersättning finns till dom som faktiskt inte kan amma av någon andledning, och det är väl lätt för mig att säga att jag tycker att man ska amma om man kan, men hade inte min amning fungerat hade jag gjort mycket för att få den att fungera.