Den senaste tiden har jag funderat mycket på vem jag var innan och vem jag är nu. Det som fick dessa tankar att snurra är att jag varit inne på min gamla bilddagbok och kollat gamla bilder och de som jag skrivit. Det är så kul att se sånt man inte sett på så länge! Jag har skrattat åt vad jag skrev, skrattat åt härliga minnen och funderat över hur jag kände då.

Jag är mamma nu. Jag är mamma och jag ansvarar för någon annans liv. Ett litet liv som bara växer och växer och behöver massor med tid, omtanke och kärlek. Varjedag  som jag varit mamma har jag varit tacksam för att jag fått ge liv till denna underbara skapelse. Jag har gett all min tid, lagt all min energi, gett all min kärlek och haft massor med tålamod. Det är så det ser ut att vara mamma. Man är en förebild och man formar en människa. Jag älskar varje stund, även de där jobbiga stunderna som man tror att man faktiskt har slut på ork och tålamod.

Men en liten känsla har börjat gro inom mig och den tar mer och mer plats. Jag har slarvat bort mig själv! En så stor del av mig är mamma att jag tappat bort mitt jag, mitt Jennie lite för mycket. Det blir nog lätt så för dem flesta när man får barn. Man är så inne i att få denna nykläckta lilla varelse att må bra, känna sig trygg, vara glad, mätt, ren, nöjd osv att man lätt tappar bort sig själv. Jag Saknar verkligen den som var jag innan jag blev mamma.

Jag var en bättre kompis, en öppen person, jag skämdes aldrig för mig själv, jag hade ett samvete, men inte ett dåligt samvete nästan jämt, jag hade energi, jag var så positiv och så kul! En intressant människa.

Jag menar inte att jag är sämre nu. Men som mamma blir det väldigt lätt så att om man prioriterar sig själv så får man leva med att ha dåligt samvete, även fast man inte borde. Jag har helt förlorat mitt självförtroende, skäms ofta för helt onödiga saker. Jag vet inte varför, men jag vet att jag SAKNAR att tro på mig själv. Jag saknar att kunna föra vilket samtal som helst på tal, utan att det skulle kännas det minsta pinsamt. Jag saknar att kunna vara ytlig. Saknar att bry mig om mitt jag, mitt ego, mig själv och den som är Jennie.

Alla som blivit mammor känner nog precis såhär efter ett tag. För jag ska vara ärlig, jag längtar till att börja jobba. Det känns nästan lite tabu att säga det för jag är ledig, jag får spendera 24 timmar om dygnet med min underbara son, men jag saknar att träffa nya ansikten varjedag. Jag saknar att tjäna mina egna pengar. Jag saknar att släppa kontrollen.

Jag har blivit så kontrollerad och reserverad. Planderad. Såklart ,det är ju inget konstigt, men jag vill verkligen slappna av lite. Bry mig lite mindre om oviktiga saker. Sluta vara så hysterisk.

Ofta när jag är ute och rullar barnvagn bubblar det upp en massa lycka i mig. Jag är så glad att jag får vara mamma! Jag trivs så fantastiskt bra i min mammaroll. Såfort jag visste att jag var gravid blev jag mamma. Jag är så glad att jag har barn, något viktigt att leva för. Jag är glad att jag gör något som känns viktigt varjedag. Något av värde. Jag kämpar för att uppfostra en god människa.


Men det är den här känslan inuti som säger att jag måste börja lägga några procent av energin på mig själv. Vara ytlig, öppna mig lite mer, få tillbaka mitt självförtroende, få lite distans från mitt underverk till son, bara ibland.

För han är "stor kille" nu. Han klarar sig lika bra hos sin pappa, eller mormor, eller farmor. Han är inte beroende av mig. Jag är nog mer beroende av honom. Klart han kommer sakna mig när jag roar mig på egen hand, men jag kommer nog sakna honom mer! Men jag får försöka lova mig själv att inte ha dåligt samvete under tiden för då ger jag ju inte Jennie dem där procenten energi som jag behöver lägga på mig själv. Mitt ego.

Jag är bara 22 år och inte ens i närheten av gammal. Jag har så mycket "ungdomstid" kvar och jag ska klara av att kombinera den med att vara mamma. En bra förebild. Jag menar inte att jag tänkte hänga på krogen en massa eller liknande, men någon gång ibland. Och träffa vänner utan att ha med sig barn.

Min förebild just nu är den jag var innan jag blev mamma. Jag behöver bli lite mer som den Jennie. Jag hade så fantastiskt roligt och det har jag mina vänner att tacka för! För oj, så många minnen jag har som jag kan skratta åt och må bra av! Och jag ska skaffa fler sådana minnen.

Här kommer några bilder på den Jennie jag saknar:


Ja, jag kan nog erkänna att jag var aningen fjortis på denna tiden, även
om jag inte är särskillt seriös på denna bilden. Men poängen är
att jag hade roligt och inte skämdes för mig själv minsta lilla!


En superlycklig Jennie på ett dansgolv i idre, väldigt full och aningens skelögd..


Vi va alltid snyggast i hela världen, inget kunde få oss att tro något annat.
Allt var på våra villkor och självförtroendet var det definitivt inget fel på!
Herregud, vi hade verkligen SÅÅÅ roligt, jag och min älskade "fru"!


Mitt hår var vackert.


Jag och mina älskade rosa solgalsögon, de enda jag någonsin tyckt om!

Jag har en massa bilder från hösten 2008 som jag vill visa er, men jag hittar dem inte just nu. Jag ska ta och leta fram dem, för dom speglar mig väldigt bra.

Nu, godnatt!